Tag: Nebraska

Okt272020 by adminNo Comments

BRUCE SPRINGSTEEN – LETTER TO YOU

av Peter Sjöblom BRUCE SPRINGSTEEN: ”Letter to You” (Columbia) För de flesta verkar det vara en stor grej varje gång Springsteen arbetar med sitt E Street Band. Personligen hoppas jag varje gång istället på att han skulle låst in sig ensam i sin studio och plockat upp tråden från ”Nebraska” och ”Devils & Dust”. Det skulle ha passat särskilt bra för en tillbakablickande och begrundande skiva som ”Letter to You” med en sparsam instrumentering och en insulär, rentav klaustrofobisk stämning. Med fullt band blir ”Letter to You” mest som en bara ännu en typisk Springsteen-platta, och sådana finns det redan tillräckligt gott om. Jag förstår att han som nybliven sjuttioettåring har mycket att säga om hur livet har varit och minnen att se tillbaka på – i några fall i form av gamla lå

Jun182019 by adminNo Comments

BRUCE SPRINGSTEEN – WESTERN STARS

NYHETER, RECENSIONER

av Peter Sjöblom BRUCE SPRINGSTEEN: ”Western Stars” (Columbia/Sony) Innan ”Western Stars” släpptes förklarade Springsteen att han denna gång inspirerats av välsnickrad pop som Jimmy Webb och elegant lättcountry som Glen Campbell. Och visst hörs det i skivans grönskande arrangemang, rika på stråkar och milt suckande steelgitarrer i fjärran. Låtarna har en melankolisk sprödhet men tack vare den vidsträckta ljudbilden blir de aldrig så klaustrofobiskt intima som dem på ”Nebraska”, ”The Ghost of Tom Joad” eller ”Devils & Dust”. Nog för att det finns ett avlägset släktskap med dessa skivor, men ”Western Stars” är mer som en tremänning till dem än en bror. Soundmässigt är ”Western Stars” en uppfriskande fläkt efter ett antal ljudhaverier, överproducerat kompakta av den uppenbarl

Jan122018 by adminNo Comments

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER

av Peter Sjöblom Peter Sjöblom kryper i återupptäckandets namn nästan hela vägen till Springsteen-korset men vägrar styvnackat bli Bossen-religiös. Det hela är komplicerat. Vi måste prata om det här med Bruce Springsteen för det är komplicerat. Det blev komplicerat 1984 när han släppte ”Born in the U.S.A.”. Jag var förmodligen den enda recensenten på den här sidan Jupiter som sågade plattan men jag står än idag fast vid att det är en bicepssvällande skitskiva för evigt tagen som gisslan av åttiotalets vedervärdiga ljudideal. Även om jag har hela världen emot mig på den punkten och framför allt alla grabbgubbs som än idag rapar blaskigt öl när de tar i från tårna för att skråla med i knytnävspumparrefrängerna och snyftar lite till de yuppiedekorerade balladerna. ”Born in t