I Can Jive – Mono

av Peter Sjöblom ELVIS COSTELLO: ”Hey Clockface” (Concord) I de tider som är behövs den idag sextiosexårige Elvis Costello lika mycket som den unge, magre Elvis Costello behövdes under de första åren tillsammans med det svårslagna kompbandet Attractions. Någon som kan formulera frustrationen, besvikelsen, paranoian och ilskan över den värld som tycks befinna sig i fritt fall. Jag brukar inte läsa andras recensioner innan jag skrivit min egen, men i fallet ”Hey Clockface” gjorde jag det efter att ha lyssnat på skivan. Recensionernas sammantagna andemening är att skivan är spretig, saknar en röd tråd och mest handlar om Costello själv. Och jag blir ställd, för det är inte den skiva jag hör. Visst kan man uppfatta den som ”spretig” då den har lite av det mesta som Costello var

av Peter Sjöblom Igår avled Erik Färnström, mest känd som rocklegendaren Jerry Williams, hastigt efter en kort tids sjukdom. Peter Sjöblom minns en underhållare med integritet. För mig var han musikaliskt sett ofta bara ett tuppfjät från Kenneth & The Knutters och tre tuppfjät från Eddie Meduza men i ett större perspektiv är det orättvist av mig att kategoriskt avfärda Jerry Williams. Han hade ju en längre och mer gedigen historia än så. Och han var till sin själ och sitt artisthjärta en knegare med yrkesheder. Så pass benhårt stolt över sitt arbetarursprung och sin politiska övertygelse att till och med några av sjuttiotalets mer oresonliga proggfalanger gav honom ett slags politisk asyl trots att han var, alltid hade varit och alltid förblev en av den amerikanska, ”imperial

Tag: I Can Jive

ELVIS COSTELLO – HEY CLOCKFACE

JERRY WILLIAMS 1942-2018