
BOBO STENSON TRIO – CONTRA LA INDECISIÓN
av Thomas Wihlman
Någonstans korsas alla våra vägar. Esbjörn Svensson hette en ung pianist som bodde i samma lilla brukssamhälle, Skultuna, som jag på nittiotalet. Inne i stan bodde Lasse Färnlöf, men Pugh Rogefeldt var ortens stora musikaliska son. Och sen fanns det en annan man som också lirade jazz-piano. Bobo Stenson var hans namn.
Med dessa förutsättningar borde man ju någon gång ha tagit sig till någon spelning, men icke. Jazz var inte min grej, och det var i efterhand ungefär lika dumt som när jag och kompisarna 1963 bestämde oss för att spela handboll i stället för att gå på en Beatleskonsert.
Nå, det här handlar inte om dumheter jag gjort, det handlar om att lära av erfarenheter. Så nu sitter jag här med en Bobo Stenson-skiva, nyutkommen, och säger bättre sent än aldr