av Linda Bönström
VINCE STAPLES: ”FM!” (Def Jam)
Redan vid introt med radions legendariska Big Boy och Kalifornien-rapparen Ty Dolla $ign suckar jag åt Vince Staples tredje studioalbum ”FM!”. Västkusthiphop, skits, interlude… att plattan bara har elva spår med en speltid på smått över tjugo minuter är en av dess få tilltalande aspekter.
Staples har dock förtrollat – förhäxat – större delen av kritikerkåren och när jag hör det talas om att ”FM!” skulle kunna vara en kandidat till årets album fnyser jag. Texterna är så juvenila att det är plågsamt, soundet känns plastigt och egentligen vill man kräva tillbaka sin tjugo minuter av livet som man ägnat åt denna soppåseplatta.
Kamaiyah, E-40, Jay Rock, Kehlani med flera gästar men inte gör det ”FM!” mer intressant. Skivan känns mer som om ett gäng tjugoåriga grabbar (Rock undantagen med sina trettiotre år) suttit och slöat tillsammans och resultatet är oengagerat och helt utan finess.
Årets skiva? Lång ifrån, får man innerligt hoppas.