av Leif Carlsson
reBell: ”Så som det alltid har varit, har det aldrig varit” (SEKT Records/Bandcamp)
Två saker tror jag är viktiga för gruppen reBell. För det första, Bellman sjöng om sin verklighet då, i sin nutid, reBell vill sjunga Bellman om sin verklighet nu, göra honom aktuell. För det andra, all stor musik var ny och modern när den skrevs, det gäller såväl Mozart som Bellman och nu levande Andrea Tarrodi. Så varför inte överföra epistlarna till nutida elektronik och estradpoesi? Traditioner måste förändras, om de fortfarande ska ha relevans, och här prövar reBell att modernisera både orden och musiken.
reBell består av duon med det udda namnet there are no more four seasons, George Kentros, fiol och Mattias Petersson, elektronik. De har tidigare på liknande sätt gjort upp med Heinrich Biber och hans ”Passacaglia i g-moll” och med Antonio Vivaldis ”De fyra årstiderna”. Vidare hör vi sångerskan Qarin Wikström, röst, texter och syntar, och poeten Daniel Boyacioglu, röst och texter. Här klingar sex av Fredmans epistlar på en vinylskiva eller sju stycken att ladda ner digitalt.
Drick ur ditt glas och Skruva fiolen min Glimmande nymf! reBell bryter upp Fredmans epistlar, betraktar dem, gör en radikal hopsättning och skapar en modern scen, där Carl Michael Bellman och hans texter och melodier fortfarande kan höras, fast nu i sällskap med aktuella situationsbeskrivningar, en processad fiol och elektroniska beats. Bellman drunknar inte i omgörningen, och sikten blir rent av klarare. Poeternas pennor är vässade. Vi blir indragna både i musiken och verkligheten. Ett återvändande, ett återanvändande, en uppfriskande nytändning där vi får syn på saker, och allt är inte riktigt som förut. Bellman klarar en hel del.