av Peter Sjöblom
PETER PERRETT: ”Humanworld” (Domino)
När före detta Only Ones-ledaren Peter Perrett gjorde solocomeback med ”How the West Was Won” för ett par år sedan hyllades han, men jag är övertygad om att det var mer för återkomsten än musiken i sig. I mina öron var den inget mer än ett trött försök att profitera på hans eget förflutna. Jag hörde få förmildrande egenskaper, och de är inte fler på ”Humanworld”, uppföljaren. Perrett fortsätter att låna av sig själv, fortsätter exekvera gamla grepp som om ingenting har hänt i hans liv sedan åttiotalet. Som han själv sjunger i ”Once Is Enough” – ”the past comes back to haunt you”. Bortsett från det att han aldrig kommit ur sitt förflutna. Samma syndrom som drabbat Dream Syndicate som står för den andra frapperande meningslösa comebacken under senare år.
Bästa låten är också skivans ösigaste, pseudopsykedeliska ”Love Comes on Silent Feet”, som visserligen lånar friskt från andra låtar men åtminstone inte så mycket från Perretts egna.
Med sin mångomvittnade livsföring har Perrett kanske knarkat bort alla sina minnen bakåt i tiden, men det har inte jag. Jag minns The Only Ones med stor skärpa, och därför behöver jag inte ytterligare en, sämre, kopia av dem. Ens om det står Peter Perrett på omslaget.