av Peter Sjöblom
KAKAFONI: ”Vargtimmen” (Imogena)
Jazz och elektronik har inte ett självklart giftastycke. Det är lätt att elektroniken tar över och att jazzen reduceras till pikanta inslag som bara verkar finnas där för att flörta in sig hos kulturredaktionerna. Det krävs ett speciellt handlag för att det ska bli mer än bara läppstift på en gris. Kakafoni har det handlaget. På ”Vargtimmen” – gruppens tredje platta – låter det som att de olika elementen har blivit till symbiotiskt. Ingenting tillåts förhäva sig på bekostnad av något annat, blås och elektronik går hand i hand. Med en lätt romantisk poppighet i melodierna och här och var rockstuns i groovet blir ”Vargtimmen” lättillgänglig utan att bli banal. Det är utåtkommunicerande musik med värme. Och som en bonus finns här på sant Kakafoni-manér dessutom ett par underbara låttitlar som ”Paddarm” och ”Brännvinsadvokaten”. Favoriten är dock ”Och sen slutet” som majestätiskt rundar av skivan och som, faktiskt, leder tankarna till Arbete & Fritids mest intensiva ögonblick.