av Linda Bönström
CHARLIE PUTH: ”Voicenotes” (Atlantic/Artist Partner)
Att jag haft problem med popgenren i många år är knappast en hemlighet. Men det beror inte på att jag inte gillar den i sig utan helt enkelt för att popen trasats sönder av mängden artister som alla är likadana med sitt pustande, stönande och kassa wailande. Så att Charlie Puth ens registreras på min radar betyder mycket. Att han har själv producerat ”Voicenotes”, hans andra platta i ordningen, är både vågat och lyckat; resultatet är en fin helhet som jag tycker representerar Puth som musiker på ett tydligt vis.
Med sig har Puth fått Kehlani, Boys II Men och James Taylor så självklart får skivan starka inslag av romantik, även om Puth själv menar att han inte ville ha kärleksballader den här gången. Jag tänker att Justin Timberlake, särskilt efter hans senaste flopp, borde se upp för Charlie Puth är definitivt en stark utmanare till poptronen.