av Peter Sjöblom
BETH NIELSEN CHAPMAN: ”Hearts of Glass” (BNC)
Att vara Texasfödd låtskrivare förpliktigar om man ser till vilken magnitud deras sångpoeter har haft genom åren. Egentligen borde det räcka med att säga Townes Van Zandt för att ge vilken låtskrivare som helst med samma börd skapligt med prestationsångest. Numer säger Beth Nielsen Chapman visserligen hemma om Nashville – gör vad ni vill med den informationen.
Hon har släppt plattor sedan början av åttiotalet och har utöver det gjort låtar åt andra. Till ”Hearts of Glass” har hon skrivit allt själv, med bara ett par stycken i samarbete med andra (en med bland andra Graham Gouldman). Hon har också lånat ett par låtar av sig själv från gamla plattor och som hon här presenterar i en mer avskalad tappning. Avskalad gäller för övrigt för hela ”Hearts of Glass”, som är till största delen sparsmakad och luftig i arrangemangen. Glesheten gör skivan behaglig att lyssna på men också aningens enahanda. Den puttrar på och skulle behöva något som verkligen kunde dra in mig i musiken. Det hade kunnat vara Nielsen Chapmans röst som, sympatisk som den är, inte får det att bränna till på det sätt som den här typen av lågmält reflekterande låtar behöver för att nå dit där det känns som mest.