Någon buggade MONO-redaktionen när Linda Bönström och Peter Sjöblom lyssnade igenom ett gäng nya singlar och EP:n och skickade sedan ett utpressningsbrev med ful typografi med budskapet att hela inspelningen skulle offentliggöras om vi inte omgående betalade en lösensumma motsvarande fyrtio miljarder svenska kronor till ett bankkonto på Caymanöarna. Eftersom MONO inte viker sig för några simpla hot väljer vi istället att själva publicera en utskrift av hela samtalet.
ANNELIE: ”Teenager” (Annelie)
[låt: ”Kid Master”]
Linda Bönström: Pressing play.
Peter Sjöblom: Mycket dåligt förstaintryck här.
LB: Jag brukar så gott som alltid fundera på hur rösten låter – egentligen. Rätt ofta med elektropop skruvar man upp sången så ljust att det inte blir så mycket kvar.
PS: Typiskt ”modernt” sätt att sjunga på, sådär drömskt och ”åmigt”. Och väldigt platt.
[låt: ”Arms Grow”]
PS: Det här är sååå tråkigt. Låter som nåt post-The Knife-puttrande.
LB: Det metalliska ljudet skär sig.
PS: Ja, irriterande. Fast samtidigt är det som att allting ligger för långt fram i mixen.
[låt: ”Stuck”]
LB: Bäst so far.
PS: Jag vet inte, jag tycker det här låter som nån som vill stå och se poetisk ut på krogen.
LB: Tänkte precis säga att jag funderar på hur det låter live. Den här är bättre för man skalat av det något.
PS: Det är inte lika påträngande. Lite Joy Division ”Atmosphere” där i de svävande syntarna. Vad som stör mig är att musiken försöker låta sensuell fast den är konstigt tom på närvaro.
LB: Det är lite som att ljuden slår emot varandra, det flyter inte riktigt på på alla ställen
[låt: ”Creatures”]
LB: Nej. Bara nej.
PS: Exakt så: Nej. Låter som ett försök att hamna i P3 fast väldigt orkeslöst.
LB: Jag skulle också vilja höra mer driv.
PS: Jag skulle vilja höra mer innehåll!
LB: Jag tycker det känns bekymmersamt, som att inte riktigt våga sjunga fritt.
PS: Jag fattar vad du menar. Det låter som att det är gjort utifrån en idé om hur det borde låta, och inte från en uppriktig vilja att verkligen göra musik.
[låt: ”Phantom Limb Cover”]
PS: Det här är sååå långt bort från allt vad jag vill att musik ska vara. Jag blir irriterad på hur det låter och hur hon sjunger och bristen på driv.
LB: Jag tror också att man måste se till genren, att så här lät elektroniskt på nittiotalet, jag skulle vilja höra att Anneli pressade sig fram, tog mer plats i sin egen musik.
PS: Jag vill till och med gå så långt som att säga att det var såhär åttiotalet lät på nittiotalet när man försökte vara electroretro. Meta-retro liksom.
LB: Det är så svårt att säga hur det egentligen låter, om man fick bättre samklang på ljuden ihop med rösten kanske resultatet skulle få lite mer att stå på.
PS: Det är lite demokänsla. Halvfärdigt.
LB: Ja men precis så, det kan bli något längre fram men som EP känns den inte redo.
PS: Perfekt sammanfattning. Ska vi ta Billy Momo?
LB: Det gör vi!
BILLY MOMO: ”Umbrellas, Wings And Magic Things” (Billy Momo)
[låt: ”We Need Another Shovel”]
LB: Fångar min uppmärksamhet.
PS: Samma här. Det påminner mig lite om det finska bandet 22 Pistepirkko.
LB: Jo men det här kan jag lyssna på.
PS: Här finns ett driv. Jag gillar den där spinkiga gitarren.
LB: Gitarren är kul! Dessutom verkar man ha funderat på sammansättningen, man verkar ha en gemensam vision, ”det här är vårt sound”.
PS: Precis! Det känns genomarbetat och välgjort. Lite lustigt att sån här typ av americana görs bättre av icke-amerikaner.
LB: Visst är det! Tror du det är vårt vemod som gör det?
PS: Det kan bero på vemodet faktiskt. De verkar hela tiden ha en ny liten grej i beredskap, ett nytt litet ljud, ett nytt litet infall att plocka fram.
[låt: ”Love Weighs a Ton”]
PS: Lite Lennon-melodi. Beatles-beat!
LB: Catchy. Jag gillar det där pirret man får – ”hur kommer de ta det vidare”. När man inte helt kan gissa vart det kommer att ta vägen.
PS: Ja precis, man vet inte riktigt vad som väntar runt nästa hörn! Det är noggrant men inte överarbetat.
LB: Det skulle inte göra ett dugg om han tog i lite till, det håller för det.
PS: Håller med. Sången skulle må bra av en extra skjuts.
LB: Det låter kanske helknäppt, men jag tänker på en slinga av Oasis.
PS: [skratt] Jag tänkte samma sak. Det är Beatles-känslan tror jag. Den här låten är verkligen mycket Beatles runt 67-68. Tycker det är rätt bra.
[låt: ”Right There in Your Eyes”]
PS: Nytt läge igen!
LB: Det här är också… jag tänker på Weeping Willows. Inte i närheten av Magnus Carlson, men jag gillar det.
PS: Jag tänkte på Nick Cave i förbifarten. Det kan vara det där lite dramatiska.
LB: Beatles, Oasis, Carlson och Cave…
PS: Låter som en advokatfirma.
LB: [skratt]
PS: Som du sade förut, det låter som att de vet vad de vill.
LB: Dom kunde ha stoppat in fler låtar helt klart! Hoppas på nästa fullängdare.
PS: Absolut, ett typexempel på varför en EP är för kort. Som ett varuprov med schampoo som bara räcker till halva håret.
LB: Kontentan är i alla fall att Billy Momo är på väg någonstans och de verkar veta vart.
FEMÖRESVAGNEN: ”Femöresvagnen” (Septembernatt Records)
[låt: ”Kräftorna i Themsen”]
LB: ”Sjöblom kommer avlida” är min första tanke.
PS: Å fy helvete! Kent möter Ted Gärdestad med Coldplay-joddel!
LB: Följt av: sluta.
PS: Ja, jag föll just koma. Okej, om jag ska fortsätta schampoo-analogin så är detta ett schampoo som gör håret skitigare.
LB: Man kan inte ens kalla det för Hellström-vims.
[textrad: ”Jag är hellre ett vilddjur i London/än ensam i en bungalow i Tärnaby”]
LB: Och vem i helvete har en bungalow i Tärnaby?
PS: [skratt] Jaha, och nu försöker man fräcka till det med en Neil Young-gitarr. Låtjäveln tar ju inte slut heller.
[låt: ”Oumbärlig”]
PS: Låt 2, reaktion 1: Å fy helvete! Kent möter Ted Gärdestad med Coldplay-joddel!
LB: Mållös.
PS: Jag pallar inte detta. Jag vill byta låt.
LB: Vi byter!
[låt: ”Mammas gata”]
LB: Tänker på någon klen Nationalteatern-vilja.
PS: Nåt sorts försök till socialt engagemang. Men ofattbart fjantigt. ”Vill man inte vara död ibland?” sjöng de just. Jo, det vill man. Just nu.
LB: Jag är redo, eller snarare inte redo, men röstar för nästa låt.
[låt: ”Anarkisten”]
PS: Men för faaan! Hör bara vad Håkan Hellström har ställt till med.
LB: Ja, han borde ställas tills svars omgående! Texten här är ju genomusel. Och jag brukar vara den snälla av oss.
PS: Du skulle bara veta vad jag tänker…
LB: Jag VET vad du tänker.
PS: Det här var nog det sämsta jag hört i år.
LB: Nu avslutar vi Femöresvagnen för gott. Jag skulle aldrig sätta mig och lyssna igenom en hel skiva med det här dravlet.
PS: Aldrig i livet!
LB: Tycker det räcker som sammanfattning.
PS: Gott och väl. Ner i Sverker-tunnan med detta.
LB: Precis – det ska VERKLIGEN inte vara på det här viset!
PS: Jag måste gå och djupandas en stund.
[paus]
MAJA-KARIN FREDRIKSSON: ”Vi som är födda vid havet” (Birds Will Sing For You)
[låt: ”Vi som är födda vid havet”]
PS: Men va…? Ännu mera Ted Gärdestad!
LB: Här får vi komma ihåg att det bygger på poesi.
PS: Ja men då kan man väl läsa den istället?
LB: Det känns inte som att hon kämpar mot stormen som texten säger. Det lägger sig rätt flat.
PS: Ja, väldigt slött. Oengagerat med en pretentiös vibb. Det är ju bättre än Femöresvagnen men jag skulle aldrig orka med en hel platta med detta.
LB: Jag tror att när man gör sådana här projekt måste man vara riktigt säker på vem man själv är som musiker, annars blir det lätt så här att man inte får så mycket ut av vare sig poesin eller bearbetningen. Utifrån den här singeln kan jag inte säga att jag vet något mer om Fredrikssons musik.
PS: Du har en poäng där. Det blir inte vare sig det ena eller det andra. Det är alldels för artigt och mysigt och vilsekommet. Personlighetslöst.
LB: Artigt är rätt ord tycker jag. Vad har vi mer på bordet?
PS: MÄBE.
LB: Okej, då testar vi denna då!
MÄBE: ”När rösten i radion sa hans namn” (Two-Faced Productions)
[låt: ”När rösten i radion sa hans namn”]
[i munnen på varandra] LB: Ja det är ju inte Thåström! PS: Thåströmkomplexen forsar.
LB: Då är vi överens om den referensen i alla fall.
PS: Ja, man kan liksom inte undgå den… Frågan jag ställer mig är varför ska jag lyssna på en Thåström-kopia när jag inte ens gillar Thåström. Det här är ju en pinsam ripoff. Att folk ens orkar ägna sig åt att så intensivt efterlikna någon annan. Det är som vokala plastikoperationer.
LB: Om man ibland tycker att Thåström blir lite för insnöad på Thåström, ja då är det här olyckligt.
PS: Musikens motsvarighet till ”I huvudet på John Malkovich”.
LB: Saken är bara att Thåström får man ju nästan förlåta för att vara Thåström, andra däremot… Jag gillar Thåström, for the record.
PS: Men då har du ju redan Thåström. Vad ska du med MÄBE till?
LB: Inget. Tyvärr.
PS: Då kör vi nästa och sista. Leo Westlin.
LEO WESTLIN: ”Gothia” (egen digitalutgåva)
[låt: ”Gothia”]
PS: Han har en hyfsad röst men inte så mycket låtskrivarpersonlighet att döma av singeln.
LB: Ja rösten är okej men jag undrar om han skulle haft en låt i litet annat tempo kanske?
PS: Ja… det blir lite seglunkigt. Eller jag vet inte riktigt. Alltså, jag tycker problemet är att det helt enkelt är för anonymt. Men i och med rösten skulle jag vilja höra mer av honom. En låt är för lite att gå på.
LB: Jag har på tungan vad det liknar… Nej det är tusan helt borta, brittisk pop.
PS: Jag kan höra en touch av Gene Clark men bara som en avlägsen möjlig influens.
LB: Ja, jag skulle i alla fall lyssnat på en EP, gärna.
PS: Det är EP- och singelhögens mest frustrerande bidrag, både för lite och för mycket på samma gång.
LB: Nej det är verkligen inte den mest frustrerande! Den här killen tror jag kommer att lista ut vad som passar hans röst, fortsätta med låtskrivandet vore att rekommendera.
PS: Jo men just därför, det finns något där redan nu, men det kommer inte fram. Jag tror verkligen han skulle vinna på rentav en fullängdare. En låt som ”Gothia” skulle till och med kunna växa i ett större sammanhang. Han har i alla fall gjort mig sugen på mer. Är mer positiv i slutet av låten än vad jag var i början.
LB: Tycker det låter som ett utmärkt avslut.
PS: Det slutade bättre än det började. Så, en avrundning då – bäst/sämst? Billy Momo var bäst tycker jag. Leo Westlin – vill höra mer innan jag kan bestämma mig. Jag tycker Femöresvagnen var pinsamt sämst. Verkligen riktigt dåligt. Vill inte ens veta av Femöringarna igen.
LB: Jag kan inte göra annat än att helt hålla med – i allt.