torsdag, mars 23

Tag: Townes Van Zandt

MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY – BARE BONES

MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY – BARE BONES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY: ”Bare Bones” (Melvin Litton/Hemifrån) Ena minuten har jag ingen aning om vem Melvin Litton – eller som han kallar sig: The Gothic Cowboy – är, andra minuten håller jag en utgåva med fyra CD med hans musik i handen. Fyra CD fulla med inspelningar gjorda i största enkelhet på en vanlig kassettbandspelare mellan åren 1978 och 1984 (ljudet är dock bra). Sådana här arkivutgåvor brukar vara förbehållna betydligt mer kända artister – visserligen antyder Google att han nog har sina fans, somliga säkert förvärvade medan han var medlem i The Border Band, men är de så många att en kvadrupel-CD är berättigad? Men det är möjligt att jag helt enkelt är okunnig, somliga verkar leva i villfarelsen att jag kan allt om alla, men det gör jag inte, och till exempel had
MIKAELA FINNE – MIKAELA FINNE

MIKAELA FINNE – MIKAELA FINNE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman MIKAELA FINNE: "Mikaela Finne" (egen utgivning) Har Sverige någon countrymusik att tala om? Ja, den finns. Men ska det handla om något riktigt kraftfullt då får man importera det. Från Finland till exempel. Jag talar om Mikaela Finne, född i finlandssvenska Vasa, men bosatt i Stockholm sedan några år. Soloartist sedan 2014. Sakta har hon arbetat sig fram i karriären. Mängder av spelningar i källare och andra små lokaler. Sådant ger erfarenhet, och erfarenhet är också vad hon sökte nyligen i Nashville. Nu ger all denna strävan resultat. I år med spelningar utomlands och placeringar på spellistor både i Storbritannien och i USA. Ett starkt bevis på hennes ambitioner är det första fullängdsalbumet, med titeln "Mikaela Finne", som just släppts. Titeln är he
TOWNES VAN ZANDT – SKY BLUE

TOWNES VAN ZANDT – SKY BLUE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TOWNES VAN ZANDT: ”Sky Blue” (Fat Possum) Efter att Townes Van Zandt avled på nyårsdagen för tjugotvå år sedan hann han knappt jordfästas innan varjehanda skivbolag rädade förråden av tidigare outgivna inspelningar. Under de två decennier som förflutit sedan hans bortgång har det kommit alla möjliga mer eller mindre motiverade arkivsläpp. En del har varit rätt bra, eller i alla fall intressant, medan en del har haft den beska bismaken av gravplundring. Försöken att profitera på legenden om Townes Van Zandt har bidragit till att förstora den vilket naturligtvis bara genererar ytterligare skivor av liknande karaktär. Trots att jag är ett stort Townes-fan har jag inte engagerat mig så mycket i allt det där. För ärligt talat: Hur många ytterligare versioner av ”Pancho
THE STEEL WOODS – OLD NEWS

THE STEEL WOODS – OLD NEWS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE STEEL WOODS: ”Old News” (Thirty Tigers) The Steel Woods kan backa upp sina sydstatsrockinfluenser med ursprung. Gruppens huvudpersoner Wes Bayliss och Jason ”Rowdy” Cope kommer från Alabama respektive North Carolina (där ”Old News” dessutom är inspelad). Det kan verka oroväckande att gruppen numer är bosatt i Nashville – pseudocountryns analhål – men det antyder i alla fall att deras Lynyrd Skynyrd- och ZZ Top-färgade rock som sig bör har sina tydliga countrystråk. De missklädsamma hårdrocksdragen från Steel Woods förra platta och debut ”Straw in the Wind” från 2017 är lite mer nertonade här även om vissa låtar fortfarande lider av en Led Zeppelin- och ZZ Top-åkomma.. Jag förstår att de gärna ville ha med låtar som den stånkiga inledningslåten ”All of Those
JOHN PRINE – THE TREE OF FORGIVENESS

JOHN PRINE – THE TREE OF FORGIVENESS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JOHN PRINE: ”The Tree of Forgiveness” (Oh Boy) John Prine är djupt respekterad som låtskrivare i samma countryberättartradition som Townes Van Zandt och Steve Young, med låtar som ”Hello in There”, ”Sam Stone” och ”Saddle in the Rain” i portföljen. Men senaste gången han gav ut en platta med eget material var ”Fair & Square” 2005 – sedan dess har han gett ut flera coverplattor, bland annat en tillsammans med Mac Wiseman, och en arkivplatta med konsertupptagningar från början av sjuttiotalet. Den Prine vi kan höra idag låter dock inte som Prine från den tiden – i slutet av nittiotalet genomgick han en operation för cancer i nacken vilket fick hans karaktäristiska, från början ljusa och nasala röst att djupna. Idag är han inte alltid så stadig på stämman, me
BETH NIELSEN CHAPMAN – HEARTS OF GLASS

BETH NIELSEN CHAPMAN – HEARTS OF GLASS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BETH NIELSEN CHAPMAN: ”Hearts of Glass” (BNC) Att vara Texasfödd låtskrivare förpliktigar om man ser till vilken magnitud deras sångpoeter har haft genom åren. Egentligen borde det räcka med att säga Townes Van Zandt för att ge vilken låtskrivare som helst med samma börd skapligt med prestationsångest. Numer säger Beth Nielsen Chapman visserligen hemma om Nashville – gör vad ni vill med den informationen. Hon har släppt plattor sedan början av åttiotalet och har utöver det gjort låtar åt andra. Till ”Hearts of Glass” har hon skrivit allt själv, med bara ett par stycken i samarbete med andra (en med bland andra Graham Gouldman). Hon har också lånat ett par låtar av sig själv från gamla plattor och som hon här presenterar i en mer avskalad tappning. Avskalad gälle
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 10: KATE WOLF

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 10: KATE WOLF

NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom KATE WOLF: ”Gold in California – A Retrospective of Recordings 1975-1985” (Kaleidoscope, 1986) Kate Wolfs öde var orättvist men tack vare det skrev hon sånger som var så rena och hjärterörande att de omöjligen kan åldras. Det är verkligen på tiden att hon får sin rättmätiga erkänsla för det. Det handlar inte om att försöka förminska Townes Van Zandt på något sätt. Istället för att fråga varför Townes Van Zandt har fått en sådan status som han så välförtjänt har och varför Kate Wolf inte har fått det, bör frågan istället bli varför Kate Wolf inte fått samma status som Townes Van Zandt. Det är en nyansskillnad, men en viktig sådan. I sina bästa stunder var Kate Wolf en precis lika skärpt låtskrivare med samma klara blick för det liv som ständigt skar mot ödet
TOWNES, HANK OCH SÅNGEN LÄNGST INIFRÅN LIVET

TOWNES, HANK OCH SÅNGEN LÄNGST INIFRÅN LIVET

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Countrymusiken, bespottad av somliga och upphöjd till den vite mannens blues av andra. Peter Sjöblom går in i mörkret, söker efter musikens märg, hittar Hank Williams och Townes Van Zandt, och kommer ut på andra sidan som en ny människa. För att kunna spela Hank Williams och Townes Van Zandts låtar med mening måste man ha levt ett liv som är hårdare än vad det är schysst att begära av någon. Townes sade en gång att han gärna ville att hans låtar skulle spelas av andra, få ett liv som folksånger, och det har båda deras låtar mer eller mindre blivit. Och inte oväntat, eftersom de är så enkla i formen att vem som helst som bara kan en handfull grundackord kan spela dem. Men, återigen: få har – lyckligtvis – den plågade insiktsfullhet som krävs för att göra dem till