söndag, februari 17

Tagg: Thomas Wihlman

KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO: ”Where or When” (DO Music/Border) Klas Toresson är flitig i elden i skivstudion. Förutom det nya albumet ”Ballads and Dreams”, tillsammans med Hans Loelv når han nu i vintermärket ut till publiken med albumet ”Where or When”, där han jobbar tillsammans med Filip Ekestubbe Trio. Liksom på ”Ballads and Dreams” möter vi här ett antal stycken från The American Songbook. Richard Rodgers ”Where Or When” har fått ge titeln till albumet, men här finns också George Gershwin, Jerome Kern och Bill Evans. Sticker ut gör det inte. Kanske är det inte ens meningen. De stötte på varann på vägen till Kingside Studios och då blev det ett album. För mig låter det mera live än studio, och skillnaden kan förstås vara hårfin. Men om
HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HANS LOELV & KLAS TORESSON: ”Ballads and Dreams” (DO Music/Border) Ibland landar det ljuvliga på ens bord. Och man kan få drömma. Det är precis så det känns när nu Hans Loelv kommer med sitt fjärde album, ”Ballads and Dreams”. Här möter Loelvs jazziga piano Klas Toressons saxofon, och de har mött varann på ett sådant sätt att känslor och det täta samspelet möter lyssnaren i forma av ett antal standards. Nej, det är säkert inte första gången du möter Richard Rodgers ”My Funny Valentine”, Errol Garners ”Misty” eller Harold Arlens ”Over the Rainbow”. Uttjatade pärlor ur The American Songbook skulle man kunna säga, men ändå får pärlorna den lyster de kanske hade första gången de mötte publiken. Det är verkligen inte illa. Men vänta, det kommer mer…För till
ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman Örjan Hultén Orion: ”Minusgrader” (Artogrush/Plugged Records) Örjan Hultén Trio har kommit med ett nytt album, det fjärde, och numera tycks man kalla sig för Örjan Hultén Orion. Förmodligen av den enkla anledningen att man nu är fyra personer, Örjan Hultén (saxofon), Torbjörn Gula, piano, Filip Augustson (bas) och Peter Danemo (trummor). Det här är en mycket kompetent kvartett, som också haft möjligen att turnera utomlands. De första recensionerna som kommit av det nya albumet ”Minusgrader” är också översvallande positiva. Samspelet fungerar perfekt, här finns både erfarenhet men också nyfikenhet. Intressant nog finns en koppling till litteraturen, då albumtiteln ”Minusgrader”, fått sitt namn av Tranströmers dikt. Litteraturkopplingen är inte ny för Hultén
JUL MED FRÖKEN ELVIS OCH HERR JESUS

JUL MED FRÖKEN ELVIS OCH HERR JESUS

ARTIKLAR, LIVE!, NYHETER
av Thomas Wihlman (foto: Thomas Wihlman) Ja, jag måste ju säga det: Det är jul, kommersialismen stora högtid, numera i viss konkurrens dock med Moneysisters "Black Friday". Svart eller vitt, välj. Jag skruvade på TuneIn och hittade flera God Jul-kanaler, däribland originalet, the Real Santa Claus Radio from Rovaniemi. I varuhuset fick jag spränghuvudvärk av "Tänd ett ljus och låt det brinna". Ja, gör det, låt helvetesmusiken brinna upp. Så, jag har ingen positiv inställning till den julmusik som får en del affärsanställda att spy - trots att jag inte plågas fullt lika mycket som dem. Men, det går att finna något bättre, och med koppling till julens egentliga ursprung, julklapparna, nej jag menar Herr Jesus födelse. Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född. Ja
CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman CLAES JANSON: "Ett ord till mina gamla polare" (Vax) Claes Janson blir aldrig gammal men han blir alltid bättre. Så tänker jag när jag lyssnar igenom Claes senaste album "Ett ord till mina gamla polare". Nu är det så, att blues har aldrig riktigt varit min grej, och det är med blues jag främst förknippar Claes. Jodå, visst är han bra på det men ändå. Men här bjuder han på ett album som färgats lite av Cornelis-visa, men också finlirad jazz och gospel. Vi slänger in lite Frälsningsarmé-blås också. Hela arsenalen. Mångsidighet kallar jag det. Dessutom, han textar väl, så att de genomtänka texterna når fram till lyssnaren. Vilka står bakom detta? Proffs som Anders Neglin och Lasse Zackrisson har producerat, i låtskrivandet finns ofta Hans Widmark. Kvalitet
HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HÖRDEGÅRDS FYRA: "Rum" (Hördegård Musik) Magnus Hördegård är en välutbildad musiker, pianist, låtskrivare, med viss koppling till kristen musik. I kombinationen Hördegårds Fyra, tillsammans med tre duktiga musikerkollegor, brodern Gustav, Magnus Boqvist och sångerskan Allis Brorsson-Stihl, har man turnerat, inte minst i södra Sverige och gett ut musik i runt ett decennium. Det är elegant och driven pianomusik vi får möta, jazz med en viss folkton och texter som inte är religiösa eller kristna i sig men som har existentiella dimensioner, möjligen lite klyschartade. Kanske vi ska se det hela som lite new age och lite meditativt. Albumtiteln "Rum" syftar också på det inre rummet. Samtidigt känns det också som en lite mer jazzig Bo Kaspers. Sångerskan Allis Bror
LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman LINUS HASSELBERG: "Granada, Granada" (Icons Create Evil Arts) Linus heter han. Hasselberg. Känd för att ha jobbat med Petter, Planeten Jorden med flera. Så en senhöstkväll är det riktig riktig, egen, debut för Linus Hasselberg. På Södra Teaterns scen med hela det nya albumet "Granada, Granada". Med ett gäng duktiga, känsliga musiker och med gästartister som Maia Hirasawa och Jens Hult. Inte minst en fullsatt salong med vänner och entusiaster. Jag dissar aldrig några musikstilar, men som barnbarnet säger om tomater: jag älskar inte hiphop. Däremot tror jag att jag kan älska Linus. För att han skapat en musikperformance på scenen. I den möter hiphopen en singer/songwriter, släktdrag med Daniel Boyacioglu. Men, vänta, det kommer mer. Är det ett konstprojekt
ALE MÖLLER, ALY BAIN & BRUCE MOLSKY LIVE PÅ STALLET 28 OKTOBER

ALE MÖLLER, ALY BAIN & BRUCE MOLSKY LIVE PÅ STALLET 28 OKTOBER

LIVE!, NYHETER
av Thomas Wihlman (foto: Frank Julin/Wikimedia Commons) ALY BAIN/ALE MÖLLER/BRUCE MOLKSY: Stallet, Haninge Kulturhus, 28 oktober 2018 Ale Möller har alltid funnits. Besvärlig att få grepp om, dyker upp i otaliga kombinationer, men ändå alltid stadigt förankrad i folkmusikhägnet. I olika kombinationer ja, olika instrument, tillsammans med en mängd artister alltifrån Filarfoket, Ale Möller Band, till dagens turnerande med Ale Möller Trio. Men er skribent möter denna senhöst Möller på scen, Stallet i Stockholm, med Aly Bain och Bruce Molsky. Tre musikantvänner. En utsåld konsert får kompletteras med en extraföreställning. Det är liv i folkmusiken! Ale konstaterar under konserten: Ju äldre man blir, desto bättre var man förr. Det vete katten. Shetlandsbördige Aly, skånebördi
SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman SHAI MAESTRO: "The Dream Thief" (ECM) Shai Maestro är en alldeles odrägligt duktig pianist. Från Israel, uppskattad av en stor, svensk publik, fick sitt genombrott 2011 för sex-sju år sedan, med Shai Maestro Trio. Visst är det så bra, som man kan förvänta sig. Lyriskt, perfekt. Här på senaste albumet "Dream Thief" i kombination med israeliske trumslagaren Ofri Nehemya och peruanske basisten Jorge Roeder. Alla mycket bra, samspelta, väl genomfört. Shai har jämförts med Esbjörn Svensson. Det känns lite orättvist mot båda. Jag upplever nog Shai som aningen mer sofistikerad, men utan Esbjörns driv och rockiga influenser. Så klart det är bra. Men jag tänder ändå inte riktigt. Ger lite för lite känsla, öronen får sitt lite mer än själen. Kanske är det så att
BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman DIVERSE ARTISTER: "22 x Owe Thörnqvist, En tribute" (Riverside Records) Idén är trevlig. Bjud in ett antal artister, av lite olika karaktär, mest svenska, några utländska, och gör ett hyllningsalbum till Owe Thörnqvist. Tjugotvå spår blev det, mycket, men med lite ojämn kvalitet. Törnqwists blandning, med till exempel rock, boogie, jazz, gör honom till en artist med många sidor och därmed kanske också svår att sammanfatta och att förhålla sig till. Sun Cats med "Varm korv boogie" och The Hub Caps "På festplatsen" är väl utfört liksom Cowbells Bands "Kalle Kork". Rolf Carlsson band med "Rosen och vinden" gillar jag också. Nivån är allra högst, tycker jag, när Gunhild Carling ger sig på "Silver sand merengue", för att understryka femtiotalets latinoinflue