söndag, augusti 25

Tagg: The Cramps

KATTERNA HAR DE BÄSTA LÅTARNA OCH PODDARE HAR ENGELSKA ÖRON

KATTERNA HAR DE BÄSTA LÅTARNA OCH PODDARE HAR ENGELSKA ÖRON

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom samlar sig för en sista krönika innan semestern och funderar över prinsessor, katter, poddare, Tradera-säljare och ett väldigt högt berg. MONO tar sommarledigt nu – vi är tillbaka i början av september igen. Vi kan behöva lite semester. Det spattiga vädret, med ena stunden ösregn och den andra stunden trettiogradig värme gör en dysfunktionell. I alla fall gör den mig det. Jag har aldrig gillat värme; skallen dricker upp, släcker ner och går hem så fort det kryper över en tjugotre, tjugofyra grader. Kan inte tänka en enda lång tanke. Så därför får detta bli en radda korta tankar istället. Bland annat har jag tänkt kort på det där med Metallica-konserten på Ullevi nyligen. Det var ju trettonårsgräns, för är man inte tretton klarar man inte konsertv
DEXTER ROMWEBERS HEMSÖKELSER

DEXTER ROMWEBERS HEMSÖKELSER

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Kenneth Bachor/Bloodshot Records promobild) Bakom det anslående namnet Dexter Romweber hittar Peter Sjöblom en artist med ett djupgående mörker och en explosiv utlevelse. Vi kan se Dexter Romweber men det är inte alldeles säkert att han kan se oss. Dexter Romweber lever mitt bland oss men i en annan tid, i en parallell. När han upptäckte Elvis Presley blev tiden bakåt oändlig men tiden framåt orimlig. Därför visste han ingenting om att det fanns samtida som hyllade honom som en hjälte. Neko Case. Cat Power. Och inte minst Jack White. Det var Romwebers musik som fick White att starta White Stripes med samma sättning som Flat Duo Jets. Gitarr och trummor. Och en ambition att kanalisera en mäktig energi som tycktes evigt förlorad till det förflutna. Men
HASIL ADKINS OCH SKRAMLET FRÅN EN SKURHINKSGITARR

HASIL ADKINS OCH SKRAMLET FRÅN EN SKURHINKSGITARR

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Med en nyutgåva av samlingsplattan ”Out to Hunch” i antågande passar Peter Sjöblom på att hylla en av rockmusikens största excentriker, Hasil Adkins. Det var Hank Williams som tände stubinen åt Hasil Adkins karriär, fast det hade Hank Williams förmodligen ingen som helst aning om. Det är dessutom tveksamt om den upphöjde countrysångaren hade sett det som en fjäder i cowboyhatten. Boone County ligger i West Virginias sydvästra delar och är inte större än drygt en kvadratmil till ytan. Idag har samhället en folktäthet på tio personer per kvadratkilometer. Jag antar att det inte var mycket större på femtiotalet. Mycket kunde alltså hända utan att någon såg det. Exakt vad Hasil Adkins, fattigt uppvuxen under den stora depressionen och utan skor tills det att han kom
DEN BÄSTA DAGEN ÄR EN DAG AV CRAMPS

DEN BÄSTA DAGEN ÄR EN DAG AV CRAMPS

ARTIKLAR, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Det finns ingen dag som inte kan bli ännu lite bättre och Peter Sjöblom förklarar hur man ska bära sig åt för att gör den det. Bästa dagen i mitt liv var när jag upptäckte The Cramps och näst bästa dagen i mitt liv var när jag återupptäckte The Cramps. Det är naturligtvis en överdrift som jag drog till med för att få till en klatschig inledning på den här krönikan men det är ingen överdrift att säga att The Cramps har gjort mitt liv mycket roligare än vad det hade varit utan dem. De fyller en funktion som inga andra band egentligen kan fylla. Eller det är i alla fall få andra band som lyckas roa och ruska lika mycket liv i mig som dem. Alex Chilton kallade dem för världens bästa rockband och han kan ha haft rätt. De extraherade det värdefullaste – om det
ROCKABILLY-ALFABETET: AVSLUTNING

ROCKABILLY-ALFABETET: AVSLUTNING

MUSIKALFABETEN, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom När jag började lyssna på rockabilly som ett direkt resultat av Stray Cats genombrott i början av åttiotalet var det inte lika lätt att få tag i den gamla musiken som det är nu i vår internetbaserade tid. Som många andra var jag hänvisad till kompisars skivsamlingar och det man råkade hitta på skivbörsar och hos de mer alerta skivaffärerna. Det var alltså rätt mycket slumpen som avgjorde vad jag fick tag på. Idag är läget annorlunda – det finns allt från kompletta utgåvor med de kändaste artisterna till myriader av blandplattor med olika inriktning. En del koncentrerar sig på det allra mest svåråtkomliga vilket ofta också innebär den skramligaste, trasigaste och bästa rockabillyn, medan andra i sin tur fokuserar på enskilda skivbolag med en extensiv rockabilly-katalog.
JEFFREY LEE PIERCE – I BAKHASORNA PÅ DEMONERNA

JEFFREY LEE PIERCE – I BAKHASORNA PÅ DEMONERNA

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (Foto: Wikimedia Commons) Människans naturliga instinkt borde vara att hela tiden få det bättre, att optimera omständigheterna. Men somliga gör tvärtom, de söker ytterligheterna, stiger ner i helvetet av fri vilja, utmanar demonerna i en kamp som den dumdristige är dömd att förlora. Jeffrey Lee Pierce sökte den råa utlevelsen och betalade priset för den. När någon säger Jack White tänker jag Jeffrey Lee Pierce. Visst var jag rätt White Stripes-manisk medan de fortfarande höll på, men entusiasmen lade sig med tiden och utvecklades efter hand till likgiltighet. Det Jack White har gjort efter White Stripes har jag praktiskt taget inte brytt mig om alls. Hörde en Raconteurs-platta som mer än något annat var sövande. Men jag respekterar hans djupa kärlek till blues
EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Vissa karriärer går som på räls. Andra spårar ur hela tiden. En del artister verkar medvetet sabotera sina karriärsmöjligheter. Alex Chilton hör hemma i alla kategorierna. Detta är en historia om att gå under och samtidigt överleva. Om och om igen. Det var det ensammaste ackord som någon någonsin hade hört. James Luther, eller om man så vill – Jim, Dickinson var en drivkraft i Memphis musikliv. Överallt annars hade han nog uppfattats som en kuf, men i sin hemstad var han ett visserligen färgstarkt men fullt naturligt inslag i den tillåtande Memphis-vardagen. Han var själv musiker och i början av sjuttiotalet gav han ut LP:n ”Dixie Fried” som många menar är en av de skivor som bäst fångar stadens särart och representerar den lätt stukade, glödgade rock'n'rol