Soulfire – Mono

av Peter Sjöblom Peter Sjöblom kryper i återupptäckandets namn nästan hela vägen till Springsteen-korset men vägrar styvnackat bli Bossen-religiös. Det hela är komplicerat. Vi måste prata om det här med Bruce Springsteen för det är komplicerat. Det blev komplicerat 1984 när han släppte ”Born in the U.S.A.”. Jag var förmodligen den enda recensenten på den här sidan Jupiter som sågade plattan men jag står än idag fast vid att det är en bicepssvällande skitskiva för evigt tagen som gisslan av åttiotalets vedervärdiga ljudideal. Även om jag har hela världen emot mig på den punkten och framför allt alla grabbgubbs som än idag rapar blaskigt öl när de tar i från tårna för att skråla med i knytnävspumparrefrängerna och snyftar lite till de yuppiedekorerade balladerna. ”Born in t

av Peter Sjöblom LITTLE STEVEN: ”Soulfire” (Wicked Cool/Universal) Om Little Steven – eller om man så vill, Steven Van Zandt – idag är mest känd som gitarrist i Bruce Springsteens E Street Band eller som teveserieskådis beror kanske på åldern hos den man frågar, om den tillfrågade växte upp med ”Darkness on the Edge of Town” eller Sopranos. Knappt någon lär nämna honom som i första hand soloartist, och särskilt inte idag då det är närmare tjugo år sedan han senast gjorde en skiva i eget namn. Och sanningen att säga är det mesta han har gjort solo väldigt svårlyssnat idag, inspelat som det mestadels är på åttiotalet och anfrätt av all tidstypisk sound-röta som man kan tänka sig. Bäst är hans renare, starkt soulpräglade debut ”Men Without Women”, utgiven 1982 och inspelad tillsamma

Tag: Soulfire

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

LITTLE STEVEN – SOULFIRE