söndag, februari 25

Tagg: soul

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom oroar sig för vad som händer om han inte är mer än sin skivsamling. Ibland när livet kommer emellan, med sina fulaste knep och lumpnaste trick, räcker musiken inte till. Antingen kommer den obehagligt nära som en slö kniv med taggig egg som skär genom sinnet, eller så känns den så avlägsen att jag inte hör den tala som annat än ett sluddrigt mummel som distraherar mycket mer än det förtydligar. Då återstår bara tystnaden och det är den största och mest plågsamma tystnaden av alla. En tystnad som är en smärta som inte känns som någon annan smärta och som inte går att rå på med annat än att man väntar tills den av någon anledning bryts av sig själv. Jag känner mig aldrig så utelämnad och övergiven som i de stunder när musiken inte gör det som den h
PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte om julen. Han tycker så illa om julen att han var tvungen att bearbeta sin neuros i en krönika. Nu är det dags för det perenna traumat igen. Skränets, den ondskefulla risgrynsgrötens och den tillkämpade frikostighetens högtid. Varför ska man vara särskilt generös just på julen? Kan man inte vara det jämt? Vara lite hygglig mot sina nära året om och ge saker av kärlek utan att det står i almanackan? Dessutom finns det tomtar på julen. Redan flera veckor i förväg går de omkring på gatorna helt öppet och alla accepterar det som om det inte vore ett dugg konstigt. Tänk på saken: det handlar om vuxna maskerade män (för jag förmodar att majoriteten av tomtarna fortfarande är män, det låter i alla fall så när de skrockar sitt ho-ho-ho) som l
DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Soul of a Nation” (Soul Jazz) DIVERSE ARTISTER: ”Black Man's Pride” (Soul Jazz) Att musik kan fungera både som identitetsförstärkare och -spegel är varken konstigt eller obekant, och ett av de mest tacksamma exemplen på det är den musik som fick betydelse för och växte fram i samband med Black Power-rörelsen i USA. Många tänker kanske i första hand på den sorts funk som fick ett extra genomslag tack vare tidstypiska blaxploitation-filmer som ”Shaft” och ”Superfly”, men det kulturella uttrycket för det svarta identitetsmedvetandet var flersidigt – tänk bara på jazzen med den mångfasetterade Archie Shepp och de afrocentriska Art Ensemble of Chicago, och författare som LeRoi Jones/Amiri Baraka, poetgruppen Last Poets och, framför allt: Gil Scott-
SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SHARON JONES & THE DAP-KINGS: ”Soul of a Woman” (Daptone) Saknaden efter Sharon Jones som cancern berövade oss för nästan precis ett år sedan kommer nog aldrig riktigt att försvinna (vilket jag nyligen skrev om här). Men ”Soul of a Woman” gör åtminstone tomheten lite uthärdligare. Den må vara postumt utgiven men det är absolut inget ihopskrap av gammalt överblivet andraklassmaterial. Skivan spelades in under två år, mellan ”It's A Holiday Soul Party” och Jones bortgång, och som den kämpe hon var finns här ingenting som låter som att någonsin gav upp. Hennes själsliga styrka övergav henne aldrig; den lät henne däremot acceptera det förtidiga oundvikliga. Om än inte utan smärta. Och kompbandet – bland de bästa som funnits i modern tid – är lika briljant som
MAVIS STAPLES – IF ALL I WAS WAS BLACK

MAVIS STAPLES – IF ALL I WAS WAS BLACK

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MAVIS STAPLES: ”If All I Was Was Black” (Anti-) I och med att gospel-legenderna Five Blind Boys of Alabama rönte förnyat intresse med sina skivor för Real World-bolaget i början av nolltolltalet växte en livskraftig trend fram där gamla soulprominenser som Solomon Burke och Bettye Lavette lockades fram och ikläddes en modern ljuddräkt som lånade attribut från rock, träskblues och i mindre mån även hiphop. Stundtals har det känts som att det suttit någon blekfet hipster och funderat ut vem som ska göras nycool härnäst, men i somliga fall har konceptet fungerat otvunget, som i fallet med Jeff Tweedy och Staple Singers uppburna förgrundsfigurer Pops och Mavis Staples – Pops postuma ”Don't Lose This” från ett par år tillbaka var särskilt lyckad. För Tweedy och Mav
EMELI SANDÉ – KINGDOM COMING

EMELI SANDÉ – KINGDOM COMING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMELI SANDÉ: ”Kingdom Coming” (Capitol) I en trist och långsam novembermånad dyker Emeli Sandé upp som en liten ljusstråle. Jag är vanligtvis svårflirtad av dagens marknad där soulsångerskor definieras hur länge de får ut ett skränigt ljud utan att andas, detta evigt avtändande wailande, men Sandé förstår sin egen röst. Och hon förstår sig på hur man skapar ett intressant ljud; till sin popsoul har hon även integrerat hiphop tillsammans med bland andra gästartisterna Dave East (”Soon”) och Giggs (”Higher”). Det fungerar faktiskt så bra att man önskar att de borde ha fått ta ännu mera plats på EP-skivan. Låtarna ”Deep” och ”Kingdom Coming” med Wretch 32 har energi och är den största behållningen från plattan.  
STAX RECORDS – 60 ÅR AV EVIGT LIV

STAX RECORDS – 60 ÅR AV EVIGT LIV

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Det finns inte många skivbolag som är lika legendariska och stilbildande som Stax Records, det från början lilla Memphis-bolaget som knöt till sig artister som för evigt står inskrivna i soulens, och populärmusikens, historieböcker. I år firar de sin sextioårsdag och hyllas med en rad nyutgåvor. Peter Sjöblom bidrar till hurraropen. I år fyller Stax Records sextio år. Men musiken de gav ut under sextio- och sjuttiotalets glansperiod har inte blivit en sekund äldre. Det är rentav så att den låter ännu vitalare idag när de samtida produktionsidealen och budgetprioriteringarna förskjuts från musiken och mot det förkvävande kringverket. Titta bara på den där filmen från när paketturnén The Stax/Volt Revue kom till Oslo 1967 och där flera av Stax' starkast lysande stj
LITTLE SIMZ – STILLNESS IN WONDERLAND

LITTLE SIMZ – STILLNESS IN WONDERLAND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LITTLE SIMZ: ”Stillness in Wonderland” (AGE: 101 Music) Tjugotreåriga Simbiatu ”Little Simz” Ajikawo är ett hopp inom den brittiska rapmusiken och med förra skivan ”A Curious Tale of Trials + Persons” satte hon onekligen ribban högt. ”Stillness in Wonderland” är självklart en referens till Alice i Underlandet och där hamnar vi utan tvekan med alla musikaliska stilar som blandas på plattan: rap, R&B, soul… Inte nog med det så gästar mängder av artister, som MC Chips, MC Ghetts, Syd, Space Age Collective, Tilla och Bibi Bourelly. Tyvärr blir produktionen rörig, det är svårt att få ett riktigt grepp om skivan. Little Simz har helt enkelt gett bort för mycket av den för i de låtar där hon har huvudrollen, som ”Doorways+Trust Issues” och ”Picture Perfect”, blir r
DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DAVID BOWIE: ”Cracked Actor (Live Los Angeles '74)” (Parlophone) Det var en problematisk tid för David Bowie. Han var i kläm mellan Ziggy Stardust-personan han försökte lämna bakom sig och den soul boy han var på väg att bli. Jag har aldrig tyckt att ”Diamond Dogs” från 1974 varit särskilt bra – en ”Ziggy” på fallrepet som går vilse bland postapokalyptiska pompösiteter som är på tok för överdimensionerade för skivans eget bästa. Att den har bra låtar protesterar jag inte emot – ”1984” och ”Sweet Thing” hör till Bowies bästa överhuvudtaget. Men mycket på skivan är ingenting annat än longörer som Bowie tvingade på den för att skapa en konceptuell bärkraft. Utan att lyckas. Kort därefter skickade Bowie tillbaka Ziggy till sin hemplanet. Han kammade ner det patent