tisdag, april 24

Tagg: soul

DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Johnny Cash: Forever Words” (Sony Legacy) Det finns ett cyniskt drag hos projekt som ”Johnny Cash: Forever Words”. Upphittade, tidigare opublicerade texter av en avliden artist tonsätts av andra artister, och även om uppsåtet har varit respektfullt – det är countrysångarens son John Carter Cash som valt ut och godkänt låtskrivarna till den här skivan – så känns det som ett sätt att, om uttrycket ursäktas, casha in på ett legendomsusat namn. Skivan är en något senkommen pendang till boken ”Forever Words – The Unknown Poems” som gavs ut för några år sedan, och låt vara att även sådana postuma textsamlingar omgärdas av en känsla av spekulation så känns det i alla fall bättre i sak än det gör att låta utomstående göra egen musik till det det skr
PASTOR T.L. BARRETT – LIKE A SHIP… (WITHOUT A SAIL)

PASTOR T.L. BARRETT – LIKE A SHIP… (WITHOUT A SAIL)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PASTOR T.L. BARRETT & THE YOUTH FOR CHRIST CHOIR: ”Like a Ship... (Without a Sail) (Numero Group) Jag tycker inte om när barn sjunger. Barn sjunger oftast falskt. Inte för att det nu är ett problem i sig med tanke på mycket annat jag lyssnar på där sångarna har en alternativ uppfattning om tonsvängningar. Men barn har dessutom ofta en orimlig brist på andningsteknik som ger dem en frustrerande frasering som strider mot all begriplighet. Men det värsta är det implicita kravet på att man ska tycka att det är rart med sjungande barn. Då blir jag ovanpå min motvilja mot sjungande barn upprorisk. Jag tänker inte tycka att det är rart när jag inte tycker det. Jag tycker faktiskt riktigt illa om det. Jag blir på dåligt humör. Tillställningar av typen skolavslutni
BETTYE LAVETTE – THINGS HAVE CHANGED

BETTYE LAVETTE – THINGS HAVE CHANGED

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BETTYE LAVETTE: ”Things Have Changed” (Verve) Hur många Dylan-covers klarar världen? Hur många hyllnings- och coverplattor med hans låtar? Soullegenden Bettye Lavette har gett sig på Dylan förr men tycker uppenbarligen att det finns plats för en hel platta med enbart Dylan-tolkningar. Urvalet på tolv låtar spänner mellan det uppenbara ("It Ain't Me Babe”, ”The Times They Are A-Changin'”) och det mer oväntade (”Mama, You Been on My Mind”) med ett par trista låtar däremellan (”Don't Fall Apart on Me Tonight”, ”Emotionally Yours”, ”Going, Going, Gone”). Titellåten är en av Dylans allra bästa och adekvat nog i Bettye Lavettes tappning, om än inte särskilt nytänkande. Detta är talande nog för skivan i sig – ”Things Have Changed” är ojämn. Särskilt som Lavettes r
BETTY DAVIS – NASTY GAL

BETTY DAVIS – NASTY GAL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BETTY DAVIS: ”Nasty Gal” (Light in the Attic) Deras relationsgräl kan inte ha varit nådiga. De gifte sig 1968 men äktenskapet kan närmast beskrivas som titanernas kamp och upplöstes efter ett år. Miles och Betty Davis var två alldeles för starka personligheter med alldeles för stora egon för att de skulle kunna samsas under ett och samma sak någon längre tid. Droppen kom när Miles fick för sig att Betty hade vänstrat med Jimi Hendrix, något som hon förnekade eftertryckligt. Hur som helst hann Betty med att väcka Miles intresse för sextiotalets nya musik, funken och psykedelian, och starkt påverkad av bland andra Sly & The Family Stone skapade han sin banbrytande ”Bitches Brew” och sådde därmed fröet till hela fusionjazzen. Det kan man hylla eller anklag
COVER STORIES

COVER STORIES

ARTIKLAR, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönström plockar i sin skivsamling och jämför originalinspelningar och coverversioner av några gamla favoriter.  Första singeln från Bob Dylans ”Time Out of Mind”, en riktig pärla från 1997, var den smått melankoliska och ståtliga ”Not Dark Yet”. Exakt tio år senare valde countrysystrarna Allison Moorer och Shelby Lynne att ta sig an en drös med klassiska låtar och däribland denna som också blev plattans titelspår (och om den kan du läsa mer här.) https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/06t3Eki77t7balxvtrDe37?si=pBhmljiAQ_-dcZqWGvnkxw Den mest mest kända covern på en U2-låt är nog ”One” från ”Achtung Baby” 1991 med Mary J. Blige och U2 själva, men den version som förtjänar all uppmärksamhet är snarare den av legenden Johnny Cash. Förtjust
NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom oroar sig för vad som händer om han inte är mer än sin skivsamling. Ibland när livet kommer emellan, med sina fulaste knep och lumpnaste trick, räcker musiken inte till. Antingen kommer den obehagligt nära som en slö kniv med taggig egg som skär genom sinnet, eller så känns den så avlägsen att jag inte hör den tala som annat än ett sluddrigt mummel som distraherar mycket mer än det förtydligar. Då återstår bara tystnaden och det är den största och mest plågsamma tystnaden av alla. En tystnad som är en smärta som inte känns som någon annan smärta och som inte går att rå på med annat än att man väntar tills den av någon anledning bryts av sig själv. Jag känner mig aldrig så utelämnad och övergiven som i de stunder när musiken inte gör det som den h
PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte om julen. Han tycker så illa om julen att han var tvungen att bearbeta sin neuros i en krönika. Nu är det dags för det perenna traumat igen. Skränets, den ondskefulla risgrynsgrötens och den tillkämpade frikostighetens högtid. Varför ska man vara särskilt generös just på julen? Kan man inte vara det jämt? Vara lite hygglig mot sina nära året om och ge saker av kärlek utan att det står i almanackan? Dessutom finns det tomtar på julen. Redan flera veckor i förväg går de omkring på gatorna helt öppet och alla accepterar det som om det inte vore ett dugg konstigt. Tänk på saken: det handlar om vuxna maskerade män (för jag förmodar att majoriteten av tomtarna fortfarande är män, det låter i alla fall så när de skrockar sitt ho-ho-ho) som l
DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Soul of a Nation” (Soul Jazz) DIVERSE ARTISTER: ”Black Man's Pride” (Soul Jazz) Att musik kan fungera både som identitetsförstärkare och -spegel är varken konstigt eller obekant, och ett av de mest tacksamma exemplen på det är den musik som fick betydelse för och växte fram i samband med Black Power-rörelsen i USA. Många tänker kanske i första hand på den sorts funk som fick ett extra genomslag tack vare tidstypiska blaxploitation-filmer som ”Shaft” och ”Superfly”, men det kulturella uttrycket för det svarta identitetsmedvetandet var flersidigt – tänk bara på jazzen med den mångfasetterade Archie Shepp och de afrocentriska Art Ensemble of Chicago, och författare som LeRoi Jones/Amiri Baraka, poetgruppen Last Poets och, framför allt: Gil Scott-
SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SHARON JONES & THE DAP-KINGS: ”Soul of a Woman” (Daptone) Saknaden efter Sharon Jones som cancern berövade oss för nästan precis ett år sedan kommer nog aldrig riktigt att försvinna (vilket jag nyligen skrev om här). Men ”Soul of a Woman” gör åtminstone tomheten lite uthärdligare. Den må vara postumt utgiven men det är absolut inget ihopskrap av gammalt överblivet andraklassmaterial. Skivan spelades in under två år, mellan ”It's A Holiday Soul Party” och Jones bortgång, och som den kämpe hon var finns här ingenting som låter som att någonsin gav upp. Hennes själsliga styrka övergav henne aldrig; den lät henne däremot acceptera det förtidiga oundvikliga. Om än inte utan smärta. Och kompbandet – bland de bästa som funnits i modern tid – är lika briljant som