tisdag, oktober 15

Tagg: Sharon Jones

BOBBY OROZA – THIS LOVE

BOBBY OROZA – THIS LOVE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BOBBY OROZA: ”This Love” (Big Crown) Som trogna MONO-läsare förmodligen vet är jag lite svag för nutida soul som med sound och förhållningssätt blickar tillbaka på sextio- och sjuttiotalet, artister som Nick Waterhouse, i sina bästa stunder James Hunter och förstås och framför allt salig Sharon Jones. Även om estetiken visserligen kan bli ett självändamål – retro för sakens skull och inte självklart med ett stort innehåll – är det roligt att notera hur den har spridit sig långt utanför det tongivande Daptone-bolaget. Men jag måste erkänna att jag inte hade väntat mig att Finland skulle bidra till genren. Inte för att jag underskattar finsk musik – jag hade bara inte föreställt mig Finland som en soulnation. Bobby Oroza visar att jag åtminstone delvis hade fel.
LEE FIELDS & THE EXPRESSIONS – IT RAINS LOVE

LEE FIELDS & THE EXPRESSIONS – IT RAINS LOVE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LEE FIELDS & THE EXPRESSIONS: ”It Rains Love” (Big Crown) Soulsångare som Lee Fields görs inte längre, men så är han också något av en veteran. Sin första platta gav han ut för redan fyrtio år sedan, den smått klassiska ”Let's Talk It Over”. Han har aldrig slagit igenom brett, alltid varit lite av en artist för konnässörerna, kanske för att han kuskat runt mellan flera mindre skivbolag genom åren när han inte gett ut sina skivor på egen hand. På många sätt är han den typiske Daptone-artisten men delade stall med Charles Bradley, Sharon Jones och de andra i Daptone-familjen bara några år i början av nollnolltalet. Samarbetet med Daptone resulterade i en handfull singlar, aldrig något helt album. Idag återfinns han på Brooklyn-bolaget Big Crown och fortsätter odl
A Ä IE IA, A Ä E EUU!

A Ä IE IA, A Ä E EUU!

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto uppifrån och ner: Johan Jönsson, Daniel Åhs Karlsson och Bengt Nyman, samtliga från Wikimedia Commons) Peter Sjöblom tittar på teve om tonsatt lyrik men blir allt annat än lyrisk. Jag tittade på första delen av Fredrik Lindströms nya serie ”Helt lyriskt” på SVT. Tänkte att det kunde vara lite kul med artister som får i uppgift att tonsätta dikter ur den svenska poesihistorien. Programmet var i klassisk Lindström-stil, lätt underhållning med ett visst folkbildningspatos. I detta första avsnitt medverkade Tommy Körberg och Molly Sandén. Körberg kan man tycka vad man vill om men ingen kan ta ifrån honom att han har en rekorderlig pipa. Jag är inget jättefan av honom, jag tycker han alldeles för ofta har slösat bort sina rösttillgångar på trams som bara syftar
LINDA BÖNSTRÖMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

LINDA BÖNSTRÖMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström (foto Regina Spektor: Sture Svensson) Linda Bönström sammanfattar året och presenterar listan över årets bästa skivor. Nytt å nytt… Det verkar som att vi kommer att klara oss! Inte för att ta ut alltför mycket i förskott men året rusar fram mot sitt slut med samma hastighet som försäljningen av seglarmössor när Håkan Hellström ska spela på Ullevi. Om man någon gång upplevt ett skitår i sin sanna bemärkelse är det inte svårt att veta när det inte är ett skitår. Åtminstone inte så här på slutspurten, inte när man har möjligheten att sitta med sina hörlurar, dricka kaffe och ägna sig åt det nödvändiga klockan fyra en måndagsmorgon. Inte visste väl jag att vi faktiskt skulle genomföra det! Inte att det som började som en gemensam klagosång om illsinnade reda
SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SHARON JONES & THE DAP-KINGS: ”Soul of a Woman” (Daptone) Saknaden efter Sharon Jones som cancern berövade oss för nästan precis ett år sedan kommer nog aldrig riktigt att försvinna (vilket jag nyligen skrev om här). Men ”Soul of a Woman” gör åtminstone tomheten lite uthärdligare. Den må vara postumt utgiven men det är absolut inget ihopskrap av gammalt överblivet andraklassmaterial. Skivan spelades in under två år, mellan ”It's A Holiday Soul Party” och Jones bortgång, och som den kämpe hon var finns här ingenting som låter som att någonsin gav upp. Hennes själsliga styrka övergav henne aldrig; den lät henne däremot acceptera det förtidiga oundvikliga. Om än inte utan smärta. Och kompbandet – bland de bästa som funnits i modern tid – är lika briljant som
ANTIBALAS – WHERE THE GODS ARE IN PEACE

ANTIBALAS – WHERE THE GODS ARE IN PEACE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ANTIBALAS: ”Where the Gods Are in Peace” (Daptone) Man kan fnysa ”retro” bäst man vill, men det är skivbolag som Daptone som behövs om man överhuvudtaget ska få någon motvikt mot all blodfattig broilersoul och ihjäldesinficerad vakuumpop. Lyckligtvis stod och föll inte Daptone med deras klarast lysande stjärna Sharon Jones som ju gick bort för mindre än ett år sedan. Daptone har ju trots allt alltid haft ett stall av flera band och artister som målmedvetet strävat bort från den fluffiga intigheten. Sedan några år tillbaka har de även Brooklyn-bandet Antibalas som innan de hittade till Daptone flyttade runt mellan olika bolag som Anti, Ninja Tune och egna etiketten Afrosound. Och ett afrosound är precis vad det handlar om. Bandets musik är ett oanfrätt utskott
DET ÄR SÅ TOMT UTAN SHARON JONES

DET ÄR SÅ TOMT UTAN SHARON JONES

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Somlig saknad bara växer med tiden. Som Peter Sjöbloms efter Sharon Jones. Här ger han en kärleksförklaring till den fallna soulhjältinnan. Problemet är att så få numer lever sin musik. Finns där en erfarenhet, en genuin sådan, är det sällan jag kan höra den. Finns den göms den i det försiktiga mumlet från förlägna singer/songwriters. Försvinner bakom countryns hattstaplar och L'Oreal-dosor. Ersätts av brösttonerna från självbelåtna tonårsidoler. Överröstas av klirret från hiphoparnas överdimensionerade halslänkar och gapiga pladder. ”Jag måste sjunga på riktigt, känna musiken ända in i märgen” sade Sharon Jones. Det är tomt utan henne. Hon hade redan slagits mot cancern i bukspottkörteln och vunnit, men den kom tillbaka och den gången kunde inte cellgifterna