torsdag, september 24

Tagg: Sergiu Celibidache

ATT SÖKA DET OUPPNÅELIGA – OM DEN GÅTFULLE CARLOS KLEIBER

ATT SÖKA DET OUPPNÅELIGA – OM DEN GÅTFULLE CARLOS KLEIBER

ARTIKLAR, NYHETER
av Thomas Notini Thomas Notini berättar om den gåtfulle dirigenten Carlos Kleibers livsöde, ett omvälvande sådant som innehåller faderskomplex, märkliga dödsfall, panikkänslor av plågad otillräcklighet och ett magiskt lillfinger. ”Jag tror att konst och kultur är som vatten och luft, men när det gäller Carlos Kleibers musik känner jag, att när man blir berörd av den, gläds man över att leva.” - Tadatsugu Sasaki Berlin 1930. Elva år har gått sedan Versaillesfreden undertecknades, och Tyskland kämpar fortfarande för att resa sig ur spillrorna efter den förödelse som ett totalt meningslöst krig åstadkommit och leva med en krigsskuld som landet aldrig kommer att kunna gälda. Men trots allt detta har den tyska huvudstaden behållit sin ställning som ett av Europas viktigaste centr
ALLAN PETTERSSONS TID SKALL KOMMA

ALLAN PETTERSSONS TID SKALL KOMMA

ARTIKLAR, NYHETER
av Thomas Notini (foto av Kandinsky: "Improvisation, Deluge" Thomas Notini) Thomas Notini porträtterar Sveriges möjligen störste symfoniker genom tiderna, Allan Pettersson. ”De verk som överlever längst i musikhistorien är de som träffar någonting i åhörarna, något som gör att en människa känner igen sig själv i musiken.” (Victoria Borisova-Ollas) Hur många försök har det inte gjorts att definiera musiken, att förklara musikens väsen? Otaliga – och alla lika ofullkomliga och bristfälliga, liksom våra alltid lika fåfänga bemödanden att förklara konsten i allmänhet. Dessa försök gäckar oss likt fjärilar vi aldrig lyckas fånga. De löses upp och förvandlas till luft i de ögonblick då vi trodde oss ha hittat formeln, satsen, som en gång för alla röjer konstens mysterium för oss. L
ANTON BRUCKNER – ÄLSKAD OCH MISSFÖRSTÅDD

ANTON BRUCKNER – ÄLSKAD OCH MISSFÖRSTÅDD

ARTIKLAR, NYHETER
av Thomas Notini I vad Thomas Notini kallar "ett trevande försök till försvarstal" porträtterar han tonsättare som förblivit något av en outsider, långt efter sin egen tid. ”Nie mehr Bruckner in Stockholm!” – ”Aldrig mer Bruckner i Stockholm!” Det var vad en upprörd Wilhelm Furtwängler nästan skrek ut, när han i vredesmod lämnade Konserthuset i Stockholm efter att ha dirigerat Stockholmsfilharmonikerna i ett Bruckner-program en gång under mellankrigstiden. Mottagandet hade alltså varit mycket svalt. Det blev för Furtwängler en total chock och en oerhörd besvikelse, inte minst för att det stod i bjärt kontrast till den djupa uppskattning som han var van vid att Bruckners musik mötte på hela den europeiska kontinenten, i Storbritannien och i USA. Och inte mycket har ändrat