onsdag, mars 29

Tag: Rolling Stones

LONDON BOY – DAVID BOWIES TIDIGA ÅR

LONDON BOY – DAVID BOWIES TIDIGA ÅR

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Wikimedia Commons) Många har sin egen David Bowie, men inte lika många ägnar hans sextiotalsår särskilt stor uppmärksamhet. Det faller på Peter Sjöblom att göra det. Ingen vid sunda vätskor skulle komma på tanken att förringa David Bowies plats i musikhistorien. Inte ens horribiliteter som åttiotalets ”Tonight” och ”Never Let Me Down” eller den olyssningsbara drum & bass-övningen ”Earthling” (som är en av få Bowie-skivor som jag aldrig lyckats ta mig igenom i sin helhet) solkar hans geni, lika lite som det faktum att hans sista riktigt bra skiva kom 1980 i form av ”Scary Monsters”. Desto fler kan hävda att Bowies karriär började med ”David Bowie” från 1969, som fick heta ”Man of Words/Man of Music” i USA innan den några år senare döptes om till ”Spa
DR. JOHN 1941-2019

DR. JOHN 1941-2019

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Derek Bridges/Wikimedia Commons) Igår morse avled Dr. John, en av New Orleans-musikens största namn genom tiderna. Peter Sjöblom saknar och hyllar Doktorn. Det finns bara en doktor som jag gått till i alla år, och den ende som gjort mig frisk varje gång: Dr. John. Nu får jag söka mig till någon annan mottagning. Igår mot gryningstimmarna, den 6 juni, avled han av en hjärtattack, 77 år gammal. Han dog i New Orleans, föddes i New Orleans och förkroppsligade New Orleans som ingen annan. Hans karriär var lång, den började redan på femtiotalet när han som Mac Rebennack, då fortfarande i tonåren, började som producent och studiomusiker. (Han fick faktiskt en lokal solohit också, med den Bo Diddley-rullande ”Storm Warning” 1959.) Till en början som gitarrist up
EN ANTIPATIKER KRYPER TILL KORSET

EN ANTIPATIKER KRYPER TILL KORSET

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom I veckans krönika brottas Peter Sjöblom med sin frigörelse och accepterar förändringen med viss vånda och förvirring. När fan blir gammal blir han religiös. Eller dement. Jag vet att jag uppfattas som en rätt halsstarrig typ som vägrar ändra en militäriskt stark och surt förvärvad åsikt. Det är inte riktigt sant. Det händer kanske inte så ofta att jag ändrar mig, men joho då, det händer visst! Det har hänt nu. Och eftersom jag tror på ärlighet – inte minst gentemot er som MONO-läser mina surt förvärvade åsikter – är det en hederssak att berätta när jag ändrat mig. Även om det innebär en prestigeförlust, att en flisa eller ett stenblock slås ur mitt ego och rentav en smärre identitetskris. Bekänn och bli fri. Det känns alltid bättre efteråt. Jag tror in
FLAMIN GROOVIES HETLEVRADE ROCK’N’ROLL

FLAMIN GROOVIES HETLEVRADE ROCK’N’ROLL

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Nyligen samlades San Francisco-bandets Flamin Groovies tre första album ihop till en box. Det ger Peter Sjöblom en anledning att hylla deras explosiva rock'n'roll från åren 1968-1979. Mick Jagger lär ha sagt att ”Teenage Head” med Flamin Groovies är en bättre platta än Rolling Stones ”Sticky Fingers” som kom samma år, 1971. Han hade i alla fall rätt den gången. ”Teenage Head” är mycket bättre på att vara ”Sticky Fingers” än ”Sticky Fingers” själv. Men så var ju Flamin Groovies (som vid den tiden stavade sitt namn utan apostrof i Flamin) också ett mycket bättre band överhuvudtaget. De var bättre på country och – framför allt – rock'n'roll. (Med tiden, efter ett antal medlemsbyten, blev de också oerhört mycket bättre på pop.) Den som inte tror mig kan gå ut och
POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Michael Björn Michael Björn har samtalat med en sann poparkeolog och en legend i det fördolda som i årtionden har grävt efter obskyr musik från en svunnen tid: David Wells. Följ med på en resa ner i kaninhålet! Wikipedia definierar arkeologi som studiet av vår materiella kultur i form av lämningar och artefakter. Men tänk om vi inte pratar om forskare med spadar och borstar som flockas kring utgrävningar, utan om någon som använder intervjuer, loppmarknader och rullbandsarkiv? Kanske den materiella kulturen dessutom är vinyl, och det som en gång gått förlorat men nu återfåtts är popmusik? Popmusik i den beatleska tappning vi numera känner den är gott och väl ett halvt århundrade gammal. Men det betyder inte att lyssna på den måste involvera kladdig nostalgi. Förvånansvär
THE QUEEN IS DEAD – LONG LIVE THE SMITHS!

THE QUEEN IS DEAD – LONG LIVE THE SMITHS!

ARTIKLAR, NYHETER
Av Thomas Renhult Thomas Renhult ser tillbaka på The Smiths klassiker "The Queen Is Dead" med anledning av den jubileumsutgåva som släppes till trettioettårsdagen (!) förra året. Förra året gavs det, som bekant, ut mängder av jubileumsutgåvor (som till exempel The Beatles ”Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band” och U2:s ”The Joshua Tree”) men en som hamnade under radarn var The Smiths ”The Queen Is Dead”, som gavs ut i samband med att skivan fyllde trettioett (sic!) år. Precis som med ovan nämnda skivor innehåller jubileumsutgåvan extramaterial (i det här fallet alternativa tagningar, singelbaksidor, demor samt en tidigare outgiven liveinspelning) men till skillnad från dessa medföljer inget tjockt häfte med långa texter om skivan och med mängder av bilder på bandet. Det förekommer
ROSKILDE 2016: TENACIOUS D

ROSKILDE 2016: TENACIOUS D

SPELNINGAR VI MINNS
av Linda Bönström (Foto: Roskilde Festival) Jack Black och Kyle Gass fick varierande recensioner efter sin spelning på Roskildefestivalens Orange Stage. Den 50 000 stora publikskaran var däremot överens - Tenacious D uppfyllde förväntningarna. ”That’s a lot of fucking people”, konstaterar Black när duon kommer upp på scenen och en rejäl mosh pit har bildats längst fram. Är det en rakt igenom stark spelning? Nej, vare sig de humoristiska delarna eller musikaliska håller sig på en jämn nivå under de nittio minuterna. Det sägs sällan men i just fallet med Tenacious D spelar det faktiskt inte så stor roll, det går mellan riktigt dåligt och riktigt bra men publiken är med hela vägen ändå. Hits finns naturligtvis med; ”Master Exploder”, ”Dude (I Totally Miss You)”, ”Beelzeboss (The