söndag, februari 17

Tagg: rock/pop

OUTSIDERALFABETET M-Q

OUTSIDERALFABETET M-Q

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom MARK MELANSON ”The Haunted Hearse” (1970) De skärvor av information som finns på nätet om Mark Melanson består av fler gissningar och spekulationer än rediga fakta. Någon säger att han var en före detta gravgrävare från Irland men det låter för bra för att vara sant. En annan tyckte att Melansons dialekt lät som den som talas i Nova Scotia i Kanada. Min egen teori vars ackurans jag på intet sätt kan garantera är att han kom från New York. Han låter som en snedseglad före detta coffee house-trubadur från Greenwich Village, och hans eget skivbolag på vilket han gav ut ”The Haunted Hearse” heter New York Color Esoterics. Enligt gamla copyrightförteckningar producerade New York Color Esoterics 1967 en serie färgtryck av Melanson med titeln ”Masks & 7 Other Psychede
OUTSIDERALFABETET R-U

OUTSIDERALFABETET R-U

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom PALMER ROCKEY ”Rockey's Style” (1980) Behöver man ens ha hört en artist som Jello Biafra kallat en ”disco lounge-lizard from hell” för att älska honom? Länge var detta epitet det mest uttömmande som sagts om honom – det var inte förrän engelska Trunk Records återutgav Palmer Rockeys platta för några år sedan som bilden av honom började klarna. Eller om jag ska säga blev ännu mer förvirrande. Rockeys mamma avled ett par timmar efter att han föddes, och när han var åtta år spärrades pappan in på mentalsjukhus där han i sin tur dog tio år senare. En tid därefter gav Palmer Rockey ett egenhändigt ihopknåpat filmmanus till den före detta skräckfilmshjälten Boris Karloff. Manuset användes såvitt man vet aldrig, men det hindrade inte Rockey från att tro att han var för
OUTSIDERALFABETET V-Z

OUTSIDERALFABETET V-Z

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom JOAH VALLEY ”Beatle Songs from Joah Valley – The New Wave Sound of Joah Valley – Maximo!” (1980) Att artister oavsett talang ständigt ger sig på Beatles ymniga låtkatalog vet väl de flesta, men få har gjort det med samma absurda resultat som Joah Valley (vars riktiga namn var Clyde Diltz). Hans ”hyllningsplatta” är precis lika otymplig till musiken som till titeln. Det pratas ibland om skivor som är så dåliga att de blir bra men den här tar så många varv runt kvalitetsbegreppet att man blir åksjuk. Kompet i dessa elva covers halkar fram som de försökte smyga sig nerför en lerslänt efter hällregnet, och om inte det räckte låter sjunger han dessutom som om han snorkeltränade i toastolen. Han gurglar sig igenom en grotesk ”I Saw Her Standing There”. ”Yesterday” låter
OUTSIDERALFABETET: AVSLUTNING

OUTSIDERALFABETET: AVSLUTNING

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom Har ni läst alltihop har ni förstått att det finns hur många outsiderskivor som helst att upptäcka. Förmodligen har det också framgått att det kan vara lite svårt att hitta dem ibland. Flera av skivorna jag nämner finns visserligen i en eller flera nyutgåvor. När gamla upplagor av etablerade klassiker tar slut, kommer det ofta nya istället. Man får helt enkelt kolla runt lite för att se vad som finns tillgängligt just för tillfället. Utbudet av outsidermusik på Spotify och liknande ställen är dessvärre begränsat. Skivor som ännu inte har intresserat återutgivningsbolagen kan man i princip bara glömma att hitta där. Så man får googla, söka på Youtube, närstudera entusiastbloggar – många bloggar har ljudklipp som man kan lyssna på direkt utan att behöva hemfalla till

YOKO ONO – OND ELLER MISSFÖRSTÅDD?

BEATLES UNDER LUPP, SERIER
av Sebastian Wickström Omtvistad och kontroversiell – Yoko Ono är en av de mest färgstarka personligheternas i Beatles-sagan. Här tar Sebastian Wickström sig en titt på personen Yoko. Jag såg nyligen ett “fun fact” på Reddit som beskrev hur Yoko Ono tvingat Julian Lennon att köpa tillbaka brev från sin döde far på auktion istället för att bara ge dem till honom. Det är ändå brev till Julian, från hans far och Yoko kunde inte förmå sig att undgå den extra inkomsten. Breven köptes för en okänd summa. Så jag har gjort lite forskning, jag tänkte att Yoko kan ju omöjligt vara så galen och det måste ligga mer bakom detta men jag har dessvärre inte hittat något som tyder på att hon är en bra människa. Faktum är att bara genom att läsa om Ono, att försöka förstå henne som person gör mig
BEATLES EFTER BEATLES – FYRA BORTGLÖMDA SOLOSKIVOR 1970-1975

BEATLES EFTER BEATLES – FYRA BORTGLÖMDA SOLOSKIVOR 1970-1975

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Trots att deras karriär hör till de mest analyserade i världen finns det hörn av Beatles som belysningen sällan riktas mot. Efter att gruppen upplöstes 1970 skaffade sig de fyra medlemmarna egna mer eller mindre omfattande solokarriärer – här tar Mono sig en titt på några av de bortglömda skivor som John, Paul, George och Ringo gjorde i början av sjuttiotalet. Det vore rent beskäftigt att tro att man skulle kunna säga någonting om The Beatles som inte redan har sagts. Deras karriär har beskrivits ur så många perspektiv att den vid det här laget nästan ser ut som en kubistisk målning. Det finns förmodligen fler böcker skrivna om dem än man hinner läsa under en normallång livstid, och vill man därtill hinna se alla filmer och lyssna på alla radioprogram på Beatles-
MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

RECENSIONER, SKIVOR
MARTIN HEDEROS: "Piano Solos" (Sally Wiola) av Leif Carlsson Martin Hederos, känd från många olik-klingande musikaliska sammanhang som rock med The Soundtrack of Our Lives och jazz med Tonbruket och som duopartner till Nino Ramsby och Sofia Karlsson, framträder här för första gången som pianosolist. Jag har uppfattat Martin Hederos som en mycket inlyssnande musikantisk gruppmusiker. Med piano, klaviaturer, tramporgel och fiolklanger förhöjer han diskret framförandet i alla möjliga sammanhang. Förutom de ovan nämnda spelar han läckra Lennart Hellsing-rim för barn och vuxna, klaviaturer med Mats Gustafssons gigantiska ångvält Fire! Orchestra, och inte att förglömma hans piano- och orgelackompanjemang på Tore Bergers fina CD "I huset långt på landet" (kolla den!). Han har hittill
LOWDOWN SHAKIN’ CHILLS – EN KÄRLEKSHISTORIA

LOWDOWN SHAKIN’ CHILLS – EN KÄRLEKSHISTORIA

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Det är svårt att idag förstå att det hände. Att det som dånade inne i Café Apromus, en liten källarliknande lokal i Skytteholmsskolan i Solna, gav upphov till tryckvågor som kändes över hela världen. Att det var där som den mest vibrerande och exalterande svenska rockmusiken kom till. Den bästa svenska rockmusiken som fanns då och kanhända som någonsin har funnits. Därför har det ingenting med nostalgi att göra. Trettio år efter att den gjordes är den lika vital som när den var ny. Det är helt orimligt trångt på klubben Ratz inhyst i Glädjehuset i Stockholm en sen kväll i mitten av åttiotalet och en pojkvasker som knappast hade åldern inne för att få vistas där forsar av svett, hela publiken forsar av svett, och på scenen står ett band och forsar av svett när de
DYRBAR MUSIK FÖR FATTIGLAPPAR

DYRBAR MUSIK FÖR FATTIGLAPPAR

ARTIKLAR, DEBATT
av Peter Sjöblom Lågprisskivor har i alla tider setts på med visst förakt. Inte sällan med rätta. Men i takt med att många auktoriserade utgåvor blir allt mer påkostade fyller de billiga skivorna en funktion som inte kan negligeras. Skivboxarna blir allt större och priserna allt högre. Vad man väljer att köpa är inte alltid ens ett val utan bestäms av hur tillåtande plånboken är. Hur många har egentligen råd att betala flera tusen kronor på ett bräde för de åtråvärda lyxutgåvorna? Alltid är det någon moralsprängd besserwisser som ska stå och fäkta med sina pekpinnar i pupillerna på folk när ämnet lyssnar- och konsumtionsvanor tas upp till debatt. Nu tänker jag inte på den juridiska eldstriden mellan de mest rabiata och i längden ganska tröttsamma fildelningsivrarna och den halvga
VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Violent Femmes skeva och krängiga blandning av amerikanska musiktraditioner var inte bara originell när de först dök upp på åttiotalet, den saknar motstycke än idag. Sexualneuroser har aldrig låtit så bra som på Violent Femmes första platta. Med vem som helst annars skulle "Add It Up", "Prove My Love", "Confessions" och "Promise" ha varit lätta att vifta bort som pinsamma high school-litanior, men när bandets sångare och låtskrivare Gordon Gano sjöng dem lät de så elaka, illvilliga och kallblodiga att man inte tordes annat än att ta dem på allvar. Han lät som en tvättäkta psykopat som med knogarna vitnande kring skaftet på kökskniven bara väntade på en anledning, minsta lilla förevändning, för att få använda hushållsredskapet på ett väldigt dåligt sätt. Eller