lördag, november 17

Tagg: rock/pop

VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Violent Femmes skeva och krängiga blandning av amerikanska musiktraditioner var inte bara originell när de först dök upp på åttiotalet, den saknar motstycke än idag. Sexualneuroser har aldrig låtit så bra som på Violent Femmes första platta. Med vem som helst annars skulle "Add It Up", "Prove My Love", "Confessions" och "Promise" ha varit lätta att vifta bort som pinsamma high school-litanior, men när bandets sångare och låtskrivare Gordon Gano sjöng dem lät de så elaka, illvilliga och kallblodiga att man inte tordes annat än att ta dem på allvar. Han lät som en tvättäkta psykopat som med knogarna vitnande kring skaftet på kökskniven bara väntade på en anledning, minsta lilla förevändning, för att få använda hushållsredskapet på ett väldigt dåligt sätt. Eller
IT’S HEXBREAKIN’ SUPER-ROCK TIME!! – FLESHTONES BORTGLÖMDA BEAT

IT’S HEXBREAKIN’ SUPER-ROCK TIME!! – FLESHTONES BORTGLÖMDA BEAT

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Man kan vara mitt i någonting och samtidigt vara på sidan av det. Det är Fleshtones ett bevis på. De dök upp på precis rätt plats och i rätt tid, just när New York började pulsera av punken, men de var inte godkänt coola för alternativkretsarna. Trettio år senare är det hög tid att återupptäcka deras smittsamma garagerock. ”Partyrock” är det tredje värsta ordet som finns. Bara ”krogshow” och ”firmafest” är värre. Alla orden sätter samma obehagliga bilder i huvudet, med folk som varken har ölsinne eller självaktning och som på bara ett par timmar helt lyckas vända evolutionens gång. Fleshtones musik har kallats partyrock många gånger vilket är lite otäckt. Själva föredrar de ordet superrock. Gruppen finns fortfarande, fyrtio år efter att de drog igång, men dage
ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS- MORTE DI SEEBURG

ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS- MORTE DI SEEBURG

RECENSIONER, SKIVOR
ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS: "Morte di Seeburg" (Fanfar) av Peter Sjöblom För att citera Grateful Dead: vilken lång, besynnerlig resa det har varit. Men nu är den slut. Lagom till tjugofemårsjubiléet lägger Robert Johnson och hans Punchdrunks av, med sin elfte platta "Morte di Seeburg". Men Johnsons diskografi sträcker sig längre bakåt, till Solna i början av åttiotalet och gruppen Bottle Ups. De mätte ut ett alldeles eget territorium inom den garagerock som med Nomads som ambassadörer tog världen med storm. Eller i alla fall den del av världen som inget hellre ville än att berusas av sextiotalsbaserad skrammelrock på mycket hög volym. Där andra band vände sig till "Pebbles" för inspiration tog Bottle Ups sig tillbaka till femtiotalet och Link Wrays högtalarspruckna huligansur
RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter publicerade i ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. 2015 samlades allting han skrev för tidningen Sonic i en diger bokvolym av Sonic/Telegram. Nedanstående publicerades första gången som en recension av den boken 7 augusti 2015 i Tidningen Kulturen. Enstaka förlegade formuleringar i originaltexten har ändrats. Mats Olsson må vara den svenska rockjournalistikens fader, men det var Lennart Persson som fullkomnade dess form när han tog den raka vägen in i musikens blödande hjärta. Alla vi som någon gång skriver om någonting som befinner sig inom samma område som det han täckte in står i relation till honom. Tacksamhetsskuld rentav. Vare sig vi vill det eller inte
KYRKOMUSIKENS STORA SPÄNNVIDD

KYRKOMUSIKENS STORA SPÄNNVIDD

INNERSPÅRET, KRÖNIKA
av Björn Gustavsson Begreppet ”kyrkomusik” är ett diffust begrepp. Normalt avses den musik som på något vis är förbunden med kyrkliga sammankomster och en del av liturgin. Men spännvidden är stor mellan å ena sidan liturgisk bruksmusik och å andra sidan annan musik som spelas i kyrkorna – ofta i form av separata konserter. Faktiskt var det väl alldeles i början av sjuttiotalet som svenska kyrkor började användas för renodlad konsertverksamhet. Till en början brukade dylika evenemang rubriceras som ”musikgudstjänster” och inramas av prästerlig medverkan. Under senare decennier däremot har kyrkorna allt oftare kommit att fungera som vilken konsertlokal som helst – och musikaliskt har allt fler församlingar närmast sig en ytterst liberal attityd. Rock’n roll-konserter och discomusik
MITT LIV SOM FREDDIE

MITT LIV SOM FREDDIE

ARTIKLAR, INTERVJUER
av Peter Sjöblom (Foto: Michael Winnerholt) När Freddie Wadling togs ifrån oss 2 juni 2016 tystnade inte bara en av Sveriges bästa röster tvärt. Med honom försvann en av de underbaraste människor jag har mött. Han var en sådan varm person, generös och chosefri. Han hade en renhet, en oförställdhet, som kanske skulle ha överraskat dem som enbart var bekant med honom via den media som på ett inte sällan rovgirigt vis kapitaliserade på hans aparta framtoning. Jag kan inte göra anspråk på att ha känt Freddie Wadling men våra vägar korsades flera gånger genom åren, i samband med konserter, i sällskap med gemensamma bekanta, ute på stan... Bara en gång gjorde jag en riktig intervju med honom, strax efter att den utmärkta skivan ”Skillingtryck och mordballader” hade givits ut. Intervjun
EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Vissa karriärer går som på räls. Andra spårar ur hela tiden. En del artister verkar medvetet sabotera sina karriärsmöjligheter. Alex Chilton hör hemma i alla kategorierna. Detta är en historia om att gå under och samtidigt överleva. Om och om igen. Det var det ensammaste ackord som någon någonsin hade hört. James Luther, eller om man så vill – Jim, Dickinson var en drivkraft i Memphis musikliv. Överallt annars hade han nog uppfattats som en kuf, men i sin hemstad var han ett visserligen färgstarkt men fullt naturligt inslag i den tillåtande Memphis-vardagen. Han var själv musiker och i början av sjuttiotalet gav han ut LP:n ”Dixie Fried” som många menar är en av de skivor som bäst fångar stadens särart och representerar den lätt stukade, glödgade rock'n'rol
MAGDA ANDERSSON – OM ATT KORSA GRÄNSER

MAGDA ANDERSSON – OM ATT KORSA GRÄNSER

INTERVJUER, NYHETER
av Belinda Graham Magda Andersson är aktuell med sitt nya album ”Korsa gränser”, som är inspelat i Umeå. Här finns ett eget uttryck i rösten och i musiken, melodierna behöver inte ens texterna för att framkalla bestående bilder hos lyssnaren. De är lockande, lekfulla, poetiska... som ett skogsrå som lockar dig längre och längre in i en skog. Belinda Graham har träffat Magda Andersson för en intervju om att korsa gränser – både personliga och musikaliska.   Låtarna på ditt nya album ”Korsa gränser” bildar verkligen en fantastiskt fin kreativ enhet! Jag höll på att säga att "detta är din debut" – men det är det ju inte. Men detta är din debut som "egen" – som förläggare. Hur känns det att ha fullständig "creative control" över det man gör? Blir allt så perfekt som det känns
SKRIET FRÅN VILDMARKEN – NÄCKROSBLOMMANS LAND

SKRIET FRÅN VILDMARKEN – NÄCKROSBLOMMANS LAND

RECENSIONER, SKIVOR
SKRIET FRÅN VILDMARKEN: "Näckrosblommans land" (YTF) av Peter Sjöblom Om man för tydlighetens skull tillåter sig en något förenklad historieskrivning har alla svenska visepoker haft en särskild centralgestalt som har varit så dominerande att alla andra inom samma gebit har varit tvungna att verka med den personen som självklar referenspunkt. Det mest uppenbara exemplet torde vara Cornelis Vreeswijk som när han LP-debuterade i ett slag gjorde det tidigare åtminstone stundtals högdraget preciösa visidiomet förlegat – inte helt olikt som det som Dylan gjorde med den amerikanska folksången. Från mitten av sextiotalet och fram till hans död på åttiotalet var Cornelis den som andra visdiktare hade att förhålla sig till. Dagens visa hamnar i huvudsak mellan två personer, Stefan Sundströ
DET STORA OVÄSENDET – POPOFF 1.0

DET STORA OVÄSENDET – POPOFF 1.0

RECENSIONER, SKIVOR
DET STORA OVÄSENDET: "Popoff 1.0" (Rock Studio) av Peter Sjöblom Det händer inte tillräckligt ofta att någon lyckas göra någonting som faktiskt känns originellt inom ett välbekant idiom. Så många väljer de tryggaste vägarna där de inte ens för ett ögonblick riskerar att gå vilse. Men vågar man inte vinner man inte. Därför är det extra roligt när det kommer en skiva som denna debut från Det Stora Oväsendet som gör båda två. Men även om det är en debut är personerna bakom namnet inte några nykomlingar. Ta gruppens sångare och gitarrist till exempel. Mikael Katzeff har varit musikaliskt aktiv sedan början på sjuttiotalet då han medverkade på skivor med bland andra Turid och Jan Hammarlund. Med gruppen Elektriska Linden gjorde han bland annat LP:n "Torbjörns dansskola" 1978, och h