torsdag, januari 23

Tagg: rock/pop

JAMES McARTHUR & THE HEAD GARDENERS – INTERGALACTIC SAILOR

JAMES McARTHUR & THE HEAD GARDENERS – INTERGALACTIC SAILOR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JAMES McARTHUR & THE HEAD GARDENERS: ”Intergalactic Sailor” (Moorland) Och här utdelas priset för årets mest missvisande skivomslag. ”Intergalactic Sailor” låter inte alls som omslaget ser ut. Musiken är sommarlätt, kravfritt dåsande på en soldisig äng. Lite grann påminner den om engelska sjuttiotalsgruppen Herons plattor med sin skira, lätt folkanstrukna sprödhet. Till och med en gnutta Dan Hicks & His Hot Licks i deras mer reflekterande stunder. Eller varför inte Gorky's Zygotic Mynci? James McArthur har lite mer än sitt walesiska ursprung gemensamt med just dem. Och den fina, lätta Canterbury-anstrykningen som hela plattan har förmodar jag är en påverkan från halvt psykedeliska, halvt progpoppiga gänget Syd Arthur som lånat ut ett par av sina medlemmar
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 3: Q-Z

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 3: Q-Z

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER
av Peter Sjöblom I tredje och sista sektionen av musikalfabetet med sextiotalets garagerock behandlar Peter Sjöblom bokstäverna Q till Z. Sektion A-F kan ni läsa här, och G-P finns här. Och nu blir det alltså ännu mer förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas! THE QUID: ”Crazy Things” (1965) Det vanliga är att band inleder en låt lite mer försiktigt för att sedan öka intensiteten mot slutet. Låter den stegras och explodera. Så ej kanadensarna i The Quid. De startar på en hög växel och låter den ligga i praktiskt taget genom hela ”Crazy Things”. Utgiven 1965 – och därmed alfabetets tidigast utgivna låt – är en ettrig rhythm & blues-baserad låt som lånar idéer från Thems ”Mystic Eyes”. Med ett envetet riff byggt på låtens enda
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER, SERIER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom fortsätter sin alfabetiska exkursion genom sextiotalets garageland som han påbörjade förra veckan med A-F. Mer förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas alltså! Idag: G till P. THE GRIM REEPERS: ”Two Souls” (1966) Enligt den informativa sajten Garage Hangover släpptes The Grim Reepers enda singel i januari 1967, medan exempelvis Discogs listar den som utgiven 1966. I alla händelser låter den mer som 1966, med sitt primitiva stomp och snäsiga sång som tillsammans perfekt uttrycker den neurotiska olusten hos berättarjagets Dr. Jekyll & Mr. Hyde-natur. Inte mycket är känt om bandet, förutom att gruppens fyra medlemmar var hemmahörande i Los Angeles. HAMILTON STREETCAR: ”Invisible People” (1967
ISABELLA LUNDGREN – OUT OF THE BELL JAR – A TRIBUTE TO BOB DYLAN

ISABELLA LUNDGREN – OUT OF THE BELL JAR – A TRIBUTE TO BOB DYLAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ISABELLA LUNDGREN: ”Out of the Bell Jar – A Tribute To Bob Dylan” (Naxos) ”Man kan undra varför någon, likt jag själv, är dum nog att ta sig an en av musikhistoriens största ikoners alster, eftersom att göra det bättre än han gjort det, är en omöjlighet. Att göra det annorlunda däremot, det är en möjlighet!”, säger Isabella Lundgren om albumet ”Out of the Bell Jar”. Och jag tycker att det är en bra inställning. Jag är svårflörtad när det gäller Bob Dylan-covers, men det måste ges cred till Lundgren som så grundligt studerat folkmusikens största ikon – och som artonåring drog hon till New York för att följa i hans fotspår. Så nu är det alltså dags att blotta både sitt kunnande och sin talang på en och samma platta, det är svår uppgift och ibland vinglar hon på rep
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 1: A-F

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 1: A-F

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom kan inte längre stå emot frestelsen att i alfabetisk ordning dyka ner i det obskyra sextiotalet. Under tre fredagar med start idag presenterar han tjugosex garagerockfavoriter – förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas från A till Z! Idag: A till F. För en mer djuplodande introduktion till denna – ytterst personliga! – alfabetiska genomgång av sextiotalets garagerock hänvisar jag till min recension av Seth Boveys bok ”Five Years Ahead of My Time: Garage Rock from the 1950s to the Present” – den ger en bakgrund till såväl garagerocken som fenomen som till min egen kärlek till genren. Men några ytterligare inledande ord kan ändå vara på sin plats. Att säga exakt vad garagerock är är inte helt lä
NICK CAVE AND THE BAD SEEDS – GHOSTEEN

NICK CAVE AND THE BAD SEEDS – GHOSTEEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström NICK CAVE AND THE BAD SEEDS: ”Ghosteen” (Ghosteen/Bad Seed) ”Ghosteen” är den avslutande plattan i trilogin ”Push the Sky Away” och ”Skeleton Tree” (från 2013 respektive 2016) och hamnar således som sjuttonde studioalbumet från bandet. Kantat av sorg är det svårt att lyssna på ”Ghosteen” utan att tänka på hur Cave förlorade sin femtonårige son i en klättringsolycka precis när sista spåren spelades in på ”Skeleton Tree”, med nya dubbelplattan får sorgen sitt verkliga utlopp. Och det tangerar det briljanta. Sanningen, denna skamliga hemlighet, är att jag aldrig varit en särskilt lojal lyssnare av Nick Cave and the Bad Seeds. Jo, självklart kan jag sjunga med i låtar som ”Where the Wild Roses Grow” som bandet spelade in tillsammans med landsmaninnan Kylie Minogue
SETH BOVEY – FIVE YEARS AHEAD OF MY TIME

SETH BOVEY – FIVE YEARS AHEAD OF MY TIME

BÖCKER & FILM, NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom SETH BOVEY: ”Five Years Ahead of My Time – Garage Rock from the 1950s to the Present” (Reaktion Books) Jag var barn tills dess att jag hörde ”Where the Wolf Bane Blooms” med The Nomads. I samma ögonblick som jag hörde den, faktiskt i samma ögonblick som jag hörde de tremolodarrande inledningsackoren och den hårt fuzzade sologitarren som sträcker sig mot allting ovanför mig i en uppåtgående skala i öppningsspåret ”I'm Five Years Ahead of My Time”, blev jag tonåring till mer än bara åldern. Jag var plötsligt ”half a boy, half a man” som Flamin' Groovies formulerade det, sexton år gammal, samma ålder som The Nomads senare hyllade på singeln ”16 Forever”, åldern när världen är ny och värd att upptäckas. Livet började på riktigt. Som andra har sagt om andra skiv
STEFAN SUNDSTRÖM – DOMEDAGSPREDIKAN

STEFAN SUNDSTRÖM – DOMEDAGSPREDIKAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström STEFAN SUNDSTRÖM: ”Domedagspredikan” (Gamlestans Grammofonbolag) Redan vid introt till första spåret, ”Havets kvarnar”, ställer sig håret bokstavligen upp på mina armar: det här kommer att vara bra! Stefan Sundström hördes senast med låten ”Gammalt regn” tillsammans med vännen Erling Ramskjell på plattan ”Farväl till Æ” och den egna plattan ”Nu var det 2014” (2018 respektive 2014). Eller snarare, hördes på skiva, för Sundstöm har varit allt annat än tyst dessa år. Hans författarskap har byggts på med fler böcker om odling, naturen och om att bli en medveten miljökonsument – senast ut är årets ”Stefans lilla svarta – Bokashi, biokol och bakterier” som redan är inne på sin andra upplaga. Land och rike har Sundström rest runt med sin tomatodling och nyfiket fund
LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LARS WINNERBÄCK: ”Eldtuppen” (United Stage) Tiden tycks gå, hur länge har jag egentligen hängt upp mitt liv på Lars Winnerbäcks musik? Tja, de rätt okända pärlorna till demokassetter med början från 1994, ”Lars och mina damer och herrar”, ”3486 ord från Lars Winnerbäck” och ”Risajkling” sitter i ryggmärgen. Otaliga konserter på det. Jag har alltid fascinerats av hur Winnerbäck lyckats variera stilen mellan varje platta men ändå varit så tydligt just Winnerbäck. Nu är det tre år sedan han bjöd på ett fullängdsalbum men när ”Eldtuppen” släpps är jag nervös. Kommer den att hålla? Hade jag blivit ombedd att skriva en recension efter två tre lyssningar hade jag sågat ”Eldtuppen” vid anklarna. Men jag bidar min tid, låter den landa och plötsligt är den inte helt kl
ANDERS F. RÖNNBLOM – BLÄRK! – NYA FOSTERLANDSSÅNGER

ANDERS F. RÖNNBLOM – BLÄRK! – NYA FOSTERLANDSSÅNGER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ANDERS F. RÖNNBLOM: ”Blärk! – Nya fosterlandssånger” (F-Records) ”Under hösten och vintern fylldes min anteckningsbok med osannolika citat, kommentarer och samtidsmetaforer tagna ur en pågående fulteater som spelades upp framför mig. BLÄRK! var vad jag hörde. BLÄRK! och munvädersfladder. BLÄRK! och allsköns gallimatias. BLÄRK! spyddes ut av sprattelmän och högerpopulister.” När Anders F. Rönnblom, en av de i dubbel bemärkelse sanna poeterna i svensk rockmusik, sammanfattar läget med ett BLÄRK! – både i skivtiteln och citatet ovan om skivans tillkomst – förstår man att han har fått nog. Som om potent tvetydiga fraser, sådana som man vanligtvis förknippar honom med, i dagsläget inte räcker till. Som om han inte kan närma sig världen med något annat än ett onomatop