Tag: Robyn Hitchcock

Dec172020 by adminNo Comments

SKIVOR I KORTHET

STEVE MEDNICK: ”River of Tears” (Steve Mednick/Hemifrån) Steve Mednick är en enormt produktiv artist med en stor mängd skivor bakom sig; detta är hans sextonde i ordningen och ytterligare en är i antågande. Trots att han har en omfattande skivvana har han fortfarande problem med att träffa tonerna. Inte för att det bekommer mig så mycket. Det handlar inte om hur man träffar tonerna utan vad som finns i dem. Ta Dan Stuart till exempel, Green On Reds sångare som kunde/kan få Neil Young att framstå som Enrico Caruso. Och det är faktiskt Dan Stuart som jag först kommer att tänka på när jag hör ”River of Tears”. Mednick har en lite djupare och mindre nasal röst än Stuart, men låtskriveriet är besläktat, rotnära med countryn hovrande som en osalig ande över låtarna. Plus att där hela tiden

Okt22020 by adminNo Comments

NÖRDARNAS PARADIS – OM MUSIKPODDAR

ARTIKLAR, NYHETER

av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte bara om musik, han tycker också om att prata om musik och lyssna på när andra gör det. Här ger han några tips på musikpoddar som fångat hans intresse extra mycket. Som den modernitetsförnekare jag är satt långt inne men för några år sedan föll jag till föga och blev jag en poddlyssnare. Jag blev tvungen att erkänna att för nördar som jag är poddar ett bättre format än den traditionella radion, med plats för smala specialämnen som diskuteras på kunnig molekylärnivå. Tyvärr utnyttjas inte alltid potentialen till fullo. Många poddar är ofokuserat svamliga med folk som inte ens skulle få jobb på P3 med sin urblåsta fjortissvengelska. Jag menar, hör jag ett ”embrejsa” till skjuter jag sönder datorn som en annan jävla Elvis framför teven. (

Okt122018 by adminNo Comments

ELVA BILJETTER TILL POPHIMLEN

ARTIKLAR, NYHETER

av Peter Sjöblom För att inte gilla åttiotalet är Peter Sjöblom ovanligt fixerad vid det. Men han har sina skäl. Den här gången är skälen elva till antalet – och allihop börjar på bokstaven POP. Dessutom fnissar han åt gamla lustigheter han har hört tusen gånger förut. Till skillnad mot vad som ibland brukar sägas om sextiotalet – att den som minns det inte var med om det – så antar jag att de flesta som var med på åttiotalet kommer ihåg detta mycket väl. På gott eller ont, beroende på vem man frågar. Somliga tyckte helt klart om glamouren och överdådet, de tyckte om att titta på glittret och ytligheterna. Vi andra – för jag tillhör dem – kommer ihåg samma sak men avskydde det och fuktade våra uttorkade strupar så gott vi kunde vid de vattenhål som trots allt stod oss till buds

Aug22017 by adminNo Comments

ROBYN HITCHCOCK – ROBYN HITCHCOCK

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom ROBYN HITCHCOCK: ”Robyn Hitchcock” (Yep Roc) När Robyn Hitchcock mitt under de svallande punkåren gjorde sig bemärkt som hjärnan i gruppen Soft Boys var det med en helt annan infallsvinkel än sina samtida. Nog för att gruppen öste på tidsenligt men Hitchcock var så gott som ensam om att så uppenbart hämta inspiration från Syd Barrett, det psykedeliska Beatles, The Byrds och i viss mån Captain Beefheart. När Soft Boys upplöstes efter ett fåtal skivor fortsatte Hitchcock kultivera sina influenser till en personlig melodisk rock genomsyrad av en torr brittisk humor, framför allt tillsammans med det musikaliskt elastiska kompbandet Egyptians på skivor som ”Fegmania!”, ”Globe of Frogs” och ”Queen Elvis”. Emellanåt sköt han in akustiska soloplattor som ”I Often Dream o