söndag, maj 27

Tagg: Peter Sjöblom

MWENDO DAWA TRIO – SILENT VOICE

MWENDO DAWA TRIO – SILENT VOICE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MWENDO DAWA TRIO: ”Silent Voice” (LJ) Jovisst är Mwendo Dawa jazz, men inte entydigt så. Gruppen har aldrig nöjt sig att hålla sig inom avgränsningarna, de har alltid upptäckarglatt och fördomsfritt rört sig mot både elektroakustisk improvisation och genrelös avantgardism. Det finns säkert jazzpuritaner som uppfattar Mwendo Dawa som blasfemiker vilket bara gör gruppens värde ännu större. Jazzpuritanerna är ett släkte som gott förtjänar att provoceras... ”Silent Voice” måste ha varit en av de svåraste skivorna någonsin för gruppen att göra. Som tillägget i gruppnamnet visar är Mwendo Dawa idag en trio sedan en av centralmedlemmarna, saxofonisten Ove Johansson, gick bort 2015. Men på ett paradoxalt sätt är han närvarande just genom sin frånvaro. Förutom att han sk
RY COODER – THE PRODIGAL SON

RY COODER – THE PRODIGAL SON

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom RY COODER: ”The Prodigal Son” (Fantasy) Min relation till Ry Cooder är idag inte lika okomplicerad som den en gång var. Jag hyser fortfarande den största respekt för hans villkorslösa kärlek till rotmusiken, men jag har med åren kommit att störas lite av att hans egen gestaltning av den emellanåt är lite magistralt präktig, som att han minsann ska undervisa lyssnaren i varenda liten musikstil som framsprungit ur det gamla Amerika. Ofta är det förstås fråga om fantastisk musik, men Cooders diskografi känns ändå ibland som en katalogaria över stilar (bevisföremål 1A: ”Jazz” från 1978). Till ”The Prodigal Son” – Cooders första platta på sex år – har han skrivit ett par låtar själv men tonvikten ligger på gamla sånger av gospelkaraktär av artister som Blind Willie J
BROKEN FILTERS – BROKEN FILTERS

BROKEN FILTERS – BROKEN FILTERS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BROKEN FILTERS: ”Broken Filters” (Rhythm Ace Recordings) Mats Grönmark har gjort skivor tidigare men detta är den första som medlem i Broken Filters. Som sologitarrist är han rätt anmärkningsvärd – hans solon är inte linjära utan kastar sig spastiskt framåt i skrapande dissonanta attacker. Hans spel påminner emellanåt om Lou Reed; Velvet Underground-referensen är särskilt giltig i den instrumentala och suveränt betitlade ”Frontalkollaps” som inleder skivan med en upptoning, som om låten redan hade pågått tjugo minuter innan den kortades ner till några minuter för att få plats på skivan. Det är överhuvudtaget de instrumentala insatserna som bär ”Broken Filters”, för lika tilltalande som Grönmark är som gitarrist, lika irriterande är han som sångare. Han ligger nå
MY WAY – NEVER LOSE THAT FEELING

MY WAY – NEVER LOSE THAT FEELING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MY WAY: ”Never Lose That Feeling” (Rhythm Ace Recordings) My Way hör inte till dem som vräker ut skivor i tid och otid – ”Never Lose That Feeling” är deras första sedan ”Älta” gavs ut för ungefär åtta år sedan. Stilen är dock ungefär den samma som sist, ett slags atmosfäriskt skramlig indierock-americana som inte gör sig till. Och det är My Ways största styrka, att deras tonfall och -läge känns så pass naturligt som det gör. Låtarna sticker inte nödvändigtvis ut men de är väl avvägda och trots allt bättre konturerade än vad åtskilliga andra musikaliskt besläktade band har. Jerker Bergkvist är för övrigt en sångare med många röster – ena stunden påminner han mig om Lädernunnans Jonas Almqvist (av alla människor), den andra om salig Olle Ljungström.  
MONO FYLLER 1 ÅR!

MONO FYLLER 1 ÅR!

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER, OM MONO
av Malin Bergman Gardskär (foto Regina Spektor: Sture Svensson) Idag fyller MONO ett år och Malin Bergman Gardskär ber redaktörerna och grundarna av sajten svara på lite frågor om vad de håller på med. Först och främst, stort grattis till MONO som fyller ett år och grattis till er som jobbat stenhårt med detta. PS: Tack! Hur känns det? PS: Alldeles utmärkt! Vi har jobbat stenhårt hela året och det är rätt underbart att se vad det har blivit av sajten. LB: Jag har faktiskt fått dubbelkolla i kalendern att det faktiskt stämmer, att vi haft sajten igång ett helt år känns nästan overkligt! Det är som man brukar säga, tiden går väldigt fort när man har så mycket roligt för sig. Dessutom känns det väl också så att alla sena nätter och tokiga deadlines verkligen har lett f
DOCENTERNAS NYHETSBREV FÖR GRUBBLARE

DOCENTERNAS NYHETSBREV FÖR GRUBBLARE

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Peter Sjöblom Docenterna är tillbaka! Efter en sjuårig frånvaro från skivdiskarna (hur många sådana som nu finns kvar) ger de ut en av sina bästa plattor från den senare delen av karriären. Med anledning av den pratar Peter Sjöblom pop, politik och plågor med bandets sångare och gitarrist Joppe Pihlgren. 1980 sjöng Joppe Pihlgren i Docent Död att ”jag tar mitt liv med popmusik”. Tjugoåtta är senare lever både han och bandet i högsta välmåga. ”Kritstrecksränder och missiler” är en av de bästa skivor de har gjort efter att de bytte namn till Docenterna i mitten av åttiotalet. Dock har de inte jäktat i karriären –  det har gått sju år sedan förra plattan ”Medan vi spelar pop”. Men att det skulle vara tal om en comeback vill Joppe Pihlgren inte riktigt gå med på. – Många artist
EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

BÖCKER & FILM, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom har sent omsider läst en bok om en rätt okänd skivbolagspionjär och vill återevröra musikens mystik. Eller så vill han inte det. Eller så vill han det. Jag läste nyligen Jan Kotschacks bok ”Resan mot rockens rötter: Mr R&B räddar ett musikaliskt musikarv”. Den kom för något år sedan (på Premium Publishing, om någon är betjänt av den informationen) men det är inte förrän nu som jag kommit mig för att läsa den. Boken handlar om titelns Mr R&B, Jonas Bernholm, svensken som på sjuttiotalet började återutge gammal rhythm & blues på egna etiketter som Route 66. Titlarna han gav ut fick en hel del uppmärksamhet utomlands; hemmavid var det väl Expressens Mats Olsson som bar fanan högst och tydligast för den lätt excentriske entreprenörens utgå
OLD CROW MEDICINE SHOW – VOLUNTEER

OLD CROW MEDICINE SHOW – VOLUNTEER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom OLD CROW MEDICINE SHOW: ”Volunteer” (Sony Nashville) Efter att ”O Brother, Where Art Thou?” blivit en braksuccé precis i början av nollnolltalet blossade intresset för gammal bluegrass och amerikansk folkmusik upp ordentligt. På gott och ont – inte all musik som kom i kölvattnet av bröderna Coens filmberättelse har varit bra. De flerfaldigt prisbelönta old timey-revivalisterna Old Crow Medicine Shows debut, en egenproducerad kassett, förekom visserligen filmens premiär med ett par år men man kan misstänka att gruppen fick extra vind i seglen av filmens framgångar. Men även om de var tidigare ute med sin rustika stringband/bluegrass-musik lider de av just det som många av deras ”O Brother”-efterföljare lider av; det känns inte som att deras musik i första hand
DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom avhåller sig från att välja sida i kulturbråken. Han har fullt upp med att utkämpa sitt eget. Jag förmodar att det anses som moraliskt olämpligt att läsa Katarina Frostenson nu. Om det är olämpligt på något annat vis kan jag inte uttala mig om, jag har läst för lite av henne, det lilla jag de facto har läst av henne när jag var som djupast i konstprosan och poesin gav inte mersmak. Inte heller tänker jag blanda mig i diskussionen om Svenska Akademiens snille och smak eller brist på snille och smak mer än genom att säga att väldigt fort tröttnar på alla prestigepositioneringar och kulturbråk, stora som små; vuxna människor som beter sig som om morsan eller farsan glömde att hämta dem på dagis samtidigt som de – de kvarglömda – snarstucket försöker
THE WINNER FAKES IT ALL

THE WINNER FAKES IT ALL

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom ABBA återförenas. Peter Sjöblom känner sig kränkt. ABBA har återförenats. De har spelat in två nya låtar. Möjligen är jag den ende i hela världen som inte jublar åt det. Det finns redan på tok för mycket ABBA i universum, alldeles för många ”The Winner Takes It All”, ”Happy New Year” och ”Waterloo”. ”Waterloo”, som dessutom klonats till miljarders miljarder små-Waterloos av miljarders miljarders dansband. Mycket av vad ABBA gjort låter ju för övrigt precis som dansbandsarketyper. De nyinspelade låtarna ska tydligen släppas i höst och åtföljas av en så kallad avatarturné. Det betyder att de ska ut och turnera som hologram så att medlemmarna, i sina biologiska upplagor, kan stanna hemma och diska, om de nu gör sådant, eller gå ut med hunden, om de har hund