torsdag, januari 18

Tagg: Peter Sjöblom

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom kryper i återupptäckandets namn nästan hela vägen till Springsteen-korset men vägrar styvnackat bli Bossen-religiös. Det hela är komplicerat. Vi måste prata om det här med Bruce Springsteen för det är komplicerat. Det blev komplicerat 1984 när han släppte ”Born in the U.S.A.”. Jag var förmodligen den enda recensenten på den här sidan Jupiter som sågade plattan men jag står än idag fast vid att det är en bicepssvällande skitskiva för evigt tagen som gisslan av åttiotalets vedervärdiga ljudideal. Även om jag har hela världen emot mig på den punkten och framför allt alla grabbgubbs som än idag rapar blaskigt öl när de tar i från tårna för att skråla med i knytnävspumparrefrängerna och snyftar lite till de yuppiedekorerade balladerna. ”Born in t
MARTIN RÖSSEL – DON’T BLAME ME

MARTIN RÖSSEL – DON’T BLAME ME

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Peter Sjöblom MARTIN RÖSSEL: ”Don't Blame Me” (Erik Axel Sund Records) Man kan inte säga annat än att Martin Rössel har tagit tid på sig med ”Don't Blame Me”. Det tog honom tio år att färdigställa den (och det har gått närmare trettio år sedan han senast gav ut en skiva i eget namn). ”Deadlines kan vara bra att ha”, skriver han i kommentarerna till skivan och förklarar att om man som han har en egen studio har man inga slutdatum att förhålla sig till. Sedan han inledde arbetet med skivan 2007 har han hunnit med att bjuda in en stor mängd av gästmusiker. I medverkandelistan syns – för att bara nämna några av de mest namnkunniga – Magnus Carlsson, Kajsa Grytt, Andreas Kleerup, Marty Willson-Piper, Johan Johansson och, givetvis, Rössels mångårige vapendragare från Dom Dummaste, Lar
PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto Herbert Blomstedt: Thomas Notini) Peter Sjöblom sammanfattar 2017 och presenterar listan över årets bästa skivor. Faktiskt sina två listor. Det var ju också ett jävla år. Allsköns kryp har under 2017 krälat fram från både höger och vänster och ja, jag menar det också politiskt, kanske i synnerhet politiskt för den ena sidan har visat sig exakt lika usel och förståndslös som den andra och jag har inte orkat med det. Jag har bara velat klättra in i en stor trattgrammofon och gömma mig i tratten och skrika NEJ! så fort som någon har kommit i närheten och tjatat om att jag ska ha en åsikt om vad som händer i världen och hemmavid. Kalla det feghet eller ansvarslöshet eller vad ni vill och jag kontrar med självbevarelsedrift. Som tur är har den där tra
MARY GAUTHIER – RIFLES & ROSARY BEADS

MARY GAUTHIER – RIFLES & ROSARY BEADS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MARY GAUTHIER: ”Rifles & Rosary Beads” (Proper) Kriget tar aldrig slut, det fortsätter i huvudet på de hemvändande soldaterna. Familjer även långt från nyhetssändningarna krigszoner slås sönder – varje år beräknas långt över sjutusen krigsveteraner ta livet av sig. Enbart i USA. Lägger man till stridande från andra länder lär siffran öka markant. Hur många trauman som förblir obehandlade och hur många berättelser som aldrig blir berättade är förmodligen omöjligt att säga men Songwriting with Soldiers underlättar för många att få grepp om det ogripbara. Det är en icke vinstdrivande organisation och ett behandlingsprogram där både sårade före detta soldater och militärer fortfarande i tjänst samarbetar med professionella låtskrivare för att ge fasorna en röst o
ETT SKIVBOLAG I VARJE BY – OM SVENSKA POPFABRIKEN I KLIPPAN

ETT SKIVBOLAG I VARJE BY – OM SVENSKA POPFABRIKEN I KLIPPAN

BÖCKER & FILM, NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom MATS PETTERSSON, ANDERS PÅLSSON, PETTER LÖNEGÅRD (red.): ”Ett skivbolag i varje by – om Svenska Popfabriken i Klippan” (Förlag Vett & Vilja/Svensk PopBok Klippan) Det verkar kanske märkligt att fyrtio år senare bry sig om ett litet provinsiellt betonat skivbolag från nordvästra Skåne. Egentligen var det lite märkligt redan då runt decennieskiftet sjuttio/åttiotal när Klippan-popen och skivbolaget Svenska Popfabriken blev vedertagna begrepp. Hur kunde så mycket musik komma från den där lilla bruksorten med en befolkningsmängd på runt åttatusen invånare och vad var det som var så speciellt med den att den fick ett sådant genomslag hos de rockintresserade? En av anledningarna var Mats Olsson, rockkrönikören som gjorde Expressen med sina popsidor läsvärd i en
PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte om julen. Han tycker så illa om julen att han var tvungen att bearbeta sin neuros i en krönika. Nu är det dags för det perenna traumat igen. Skränets, den ondskefulla risgrynsgrötens och den tillkämpade frikostighetens högtid. Varför ska man vara särskilt generös just på julen? Kan man inte vara det jämt? Vara lite hygglig mot sina nära året om och ge saker av kärlek utan att det står i almanackan? Dessutom finns det tomtar på julen. Redan flera veckor i förväg går de omkring på gatorna helt öppet och alla accepterar det som om det inte vore ett dugg konstigt. Tänk på saken: det handlar om vuxna maskerade män (för jag förmodar att majoriteten av tomtarna fortfarande är män, det låter i alla fall så när de skrockar sitt ho-ho-ho) som l
DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Soul of a Nation” (Soul Jazz) DIVERSE ARTISTER: ”Black Man's Pride” (Soul Jazz) Att musik kan fungera både som identitetsförstärkare och -spegel är varken konstigt eller obekant, och ett av de mest tacksamma exemplen på det är den musik som fick betydelse för och växte fram i samband med Black Power-rörelsen i USA. Många tänker kanske i första hand på den sorts funk som fick ett extra genomslag tack vare tidstypiska blaxploitation-filmer som ”Shaft” och ”Superfly”, men det kulturella uttrycket för det svarta identitetsmedvetandet var flersidigt – tänk bara på jazzen med den mångfasetterade Archie Shepp och de afrocentriska Art Ensemble of Chicago, och författare som LeRoi Jones/Amiri Baraka, poetgruppen Last Poets och, framför allt: Gil Scott-
VAN MORRISON – VERSATILE

VAN MORRISON – VERSATILE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON: ”Versatile” (Exile) Ingen kan säga att Van Morrison ligger på latsidan – bara några månader efter att förra plattan släpptes ger han ut en ny! Upplägget för dem båda är liknande men där den förra, ”Roll with the Punches”, till största delen bestod av covers på bluesklassiker lutar sig ”Versatile” i huvudsak mot jazzörhängen. Inte heller denna gång är låturvalet särskilt fantasirikt – man kan undra om man verkligen behöver fler versioner av ”Bye Bye Blackbird”, ”Makin' Whoppee”, ”I Get a Kick Out of You” och (en här kanske lite väl tonslirig) ”Unchained Melody”, men precis som förra plattan handlar ”Versatile” mer om hur den känns än vilka låtar den innehåller. Återigen låter det som att Van Morrison verkligen gör det han älskar mest, att sjunga ur h
NITTIONIO OCH EN HALV RÄCKER INTE

NITTIONIO OCH EN HALV RÄCKER INTE

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom I en krönika letar Peter Sjöblom efter sig själv och hamnar som alltid i sin skivsamling. Vilket inte är så konstigt eftersom han fortfarande inte har lärt sig att se skillnad på den och sin person. Nyligen var en god vän förbi och vi nördade ner oss i musik som vi brukar göra när vi träffas och sedan med en logik som i alla fall vi själva förstod började vi prata om vad man hinner och inte hinner med att göra här i livet. Han frågade lite skämtsamt om jag ville höra all musik som någonsin har gjorts och jag svarade inte utan ett visst allvar att det ville jag göra fram till den dagen jag hörde Rihanna. Dagen jag hörde Rihanna insåg jag att det var förknippat med direkt hälsofara att höra all musik för om jag skulle göra det – förutsatt att det ens vore möjligt –
SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

SHARON JONES & THE DAP-KINGS – SOUL OF A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SHARON JONES & THE DAP-KINGS: ”Soul of a Woman” (Daptone) Saknaden efter Sharon Jones som cancern berövade oss för nästan precis ett år sedan kommer nog aldrig riktigt att försvinna (vilket jag nyligen skrev om här). Men ”Soul of a Woman” gör åtminstone tomheten lite uthärdligare. Den må vara postumt utgiven men det är absolut inget ihopskrap av gammalt överblivet andraklassmaterial. Skivan spelades in under två år, mellan ”It's A Holiday Soul Party” och Jones bortgång, och som den kämpe hon var finns här ingenting som låter som att någonsin gav upp. Hennes själsliga styrka övergav henne aldrig; den lät henne däremot acceptera det förtidiga oundvikliga. Om än inte utan smärta. Och kompbandet – bland de bästa som funnits i modern tid – är lika briljant som