Peter Perrett

av Peter Sjöblom Peter Sjöblom samlar sig för en sista krönika innan semestern och funderar över prinsessor, katter, poddare, Tradera-säljare och ett väldigt högt berg. MONO tar sommarledigt nu – vi är tillbaka i början av september igen. Vi kan behöva lite semester. Det spattiga vädret, med ena stunden ösregn och den andra stunden trettiogradig värme gör en dysfunktionell. I alla fall gör den mig det. Jag har aldrig gillat värme; skallen dricker upp, släcker ner och går hem så fort det kryper över en tjugotre, tjugofyra grader. Kan inte tänka en enda lång tanke. Så därför får detta bli en radda korta tankar istället. Bland annat har jag tänkt kort på det där med Metallica-konserten på Ullevi nyligen. Det var ju trettonårsgräns, för är man inte tretton klarar man inte konsertv

av Peter Sjöblom PETER PERRETT: ”How the West Was Won” (Domino) Öppningslåten, tillika titelditon, rullar igång som en travesti på Dylans ”If Not for You”. Jag vet inte varför, men det ger mig omedelbart dåliga vibbar. Vibbarna blir inte mindre dåliga när Peter Perrett efter ett par takter börjar sjunga. En gång i tiden var han gruppen The Only Ones kreativa överhuvud. Han skrev knivskarpa poplåtar med texter som skickade dem rakt ner i känslornas svartaste djup. Så djupt ner att de inte kunde annat än beröra. Hans röst knarrade och glödde på en och samma gång; han sjöng med en sorts lakonisk arrogans som gjorde att man kände sig skamset upprymd för att man överhuvudtaget lyssnade. Som om man stod och lät sig bli anklagad och stillatigande accepterade det. För att man ville de

Tag: Peter Perrett

KATTERNA HAR DE BÄSTA LÅTARNA OCH PODDARE HAR ENGELSKA ÖRON

PETER PERRETT – HOW THE WEST WAS WON