fredag, januari 24

Tagg: Owe Thörnqvist

THOMAS WIHLMANS ÅRSKRÖNIKA

THOMAS WIHLMANS ÅRSKRÖNIKA

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman (bild Aida Jabbari: Miki Anagrius, bild Anna Kalmering: Karl Gabor) MONO:s Thomas Wihlman sammanfattar sitt 2019. År 2019 var ett år som bara sprang förbi. Tjoff sade det. Och nu när man av någon anledning lovat att skriva ihop några intryck från 2019 protesterar tangenterna – va fan spelar årtalet för roll. Nej, det gör det inte. Musikår är inte som årgångsvin. Sextiotalets Odetta har för mig, i år, varit lika aktuell som någon annan. Jag hade gömt undan hennes röst i källarens minneshylla med gamla LP:n och insåg inte hur aktuell en stark svart röst från medborgarrättsrörelsen är, även 2019. I have a dream, that one day we once again will have a voice like Odetta's. Så 2019, en röst som Odetta, fortfarande viktigt, av såväl musikaliska som politiska skäl.
BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman DIVERSE ARTISTER: "22 x Owe Thörnqvist, En tribute" (Riverside Records) Idén är trevlig. Bjud in ett antal artister, av lite olika karaktär, mest svenska, några utländska, och gör ett hyllningsalbum till Owe Thörnqvist. Tjugotvå spår blev det, mycket, men med lite ojämn kvalitet. Törnqwists blandning, med till exempel rock, boogie, jazz, gör honom till en artist med många sidor och därmed kanske också svår att sammanfatta och att förhålla sig till. Sun Cats med "Varm korv boogie" och The Hub Caps "På festplatsen" är väl utfört liksom Cowbells Bands "Kalle Kork". Rolf Carlsson band med "Rosen och vinden" gillar jag också. Nivån är allra högst, tycker jag, när Gunhild Carling ger sig på "Silver sand merengue", för att understryka femtiotalets latinoinflue