
LINDA BÖNSTRÖMS ÅRSKRÖNIKA
av Linda Bönström
De senaste månaderna har det snurrat, virvlat och nog har jag nynnat en hel del för att formulera för mig själv hur jag vill avsluta Mono anno 2020. Jag tänker börja från början och så får vi se varthän det leder.
Där satt vi, Peter Sjöblom och jag, med insikten att platsen för sådana som oss var alldeles för liten. För liten för vad? Jo, vi som vill se musikjournalistiken med en ny blick, för oss som sket fullständigt i getingar och stjärnor, vi som inte imponerades av namn utan av musik. Vart hade självaste hantverket tagit vägen? Och vi hade våra starka misstankar, världen vi mött i musikbranschen skvallrade högt och tydligt om enformigheten. Om att inte våga skriva någonting annorlunda än sina kollegor, inte uppröra utan snarare ägna sig åt patetiska försök