Tag: Nomads

Dec312020 by adminNo Comments

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

av Peter Sjöblom Det finns inte så mycket mer att säga om det här året som fortlöpande har kommenterats till leda och döds. Kan bara konstatera att vi inte knäckt corona och covid-19 men att vi alla fall blev av med det vi kan kalla covfefe-19, alltså Donald Trump. Det har i alla fall blivit tydligt under 2020 att underhållning är viktigt. Vad hade haft om det inte funnits film, musik och böcker? Synd bara att våra styrande sedan detta började klart och tydligt visat hur lite de bryr sig om kulturen. De som flåsar på gym och trängs i shoppinggallerior har haft det lättare att hänge sig åt sina passioner. Jag menar inte att kultur- och nöjesmakarna skulle befriats från inskränkningar i rådande situation, vad jag menar är att lite mer rättvist fördelade restriktioner hade varit på si

Feb282018 by adminNo Comments

VRAKETS POSITION – 4

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom VRAKETS POSITION: ”4” (Galleri 21 Recordings) Sveriges bästa band (endast Nomads borträknade) är också sannolikt landets bäst bevarade hemlighet. Fyra primitivt inspelade skivor in i karriären är de två skåningarna Göran Green och Tommy Lindholm i Vrakets Position fortfarande så mycket underground de kan bli men en stor angelägenhet för de alltför få som hittills har haft lyckan att stifta deras bekantskap. Om det är denna exklusivitet som låter Vrakets Position att bevara sin integritet, eller om det är integriteten som hindrar dem från att nå ut till en större lyssnarskara ska jag låta vara osagt, men det är ändå synd att så pass få har hört dem. Själva kallar de det de gör för ”bakgrundsmusik från avgrunden”, en självironiskt träffsäker kategorisering av du

Apr292017 by adminNo Comments

ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS- MORTE DI SEEBURG

RECENSIONER, SKIVOR

ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS: "Morte di Seeburg" (Fanfar) av Peter Sjöblom För att citera Grateful Dead: vilken lång, besynnerlig resa det har varit. Men nu är den slut. Lagom till tjugofemårsjubiléet lägger Robert Johnson och hans Punchdrunks av, med sin elfte platta "Morte di Seeburg". Men Johnsons diskografi sträcker sig längre bakåt, till Solna i början av åttiotalet och gruppen Bottle Ups. De mätte ut ett alldeles eget territorium inom den garagerock som med Nomads som ambassadörer tog världen med storm. Eller i alla fall den del av världen som inget hellre ville än att berusas av sextiotalsbaserad skrammelrock på mycket hög volym. Där andra band vände sig till "Pebbles" för inspiration tog Bottle Ups sig tillbaka till femtiotalet och Link Wrays högtalarspruckna huligansur