Tag: Neil Young

Dec182020 by adminNo Comments

GUD I GARAGET – JESUSROCK FÖR ATEISTER

av Peter Sjöblom Kristen musik är inte något som lockar särskilt många utanför kretsarna av de bokstavligt talat redan frälsta. Men gräver man kan man hitta sådant som man inte måste vara omvänd för att ta till sig. Här tipsar Peter Sjöblom om en dekad skivor från jesusrockens storhetstid – från sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet – som även hårdkokta ateister kan hänföras av. Det sägs att djävulen har de bästa låtarna och om man struntar i den lilla detaljen att djävulen inte finns så stämmer det. Om vi leker med tanken att Gud existerar så har vederbörande antingen fått ta de låtar som blev över, eller så har Gud oerhört dålig smak. Det är ingen myt att den mesta kristna musiken är så mesig och larvig att man blir direkt provocerad av den icke-provokativa menlösheten. M

Okt92020 by adminNo Comments

DEN MÖNSTRADE UNDERJORDEN – EN ÅTERTRIPP TILL PAISLEY UNDERGROUND-SCENEN

ARTIKLAR, NYHETER

av Peter Sjöblom Kalifornien förknippas med sextiotalet, solsken, hippies och psykedelia. Men lysergiskt anstruken musik gjordes i delstaten även senare. Följ med när Peter Sjöblom gör en tidsresa tillbaka till början av åttiotalet och den alldeles för försummade Paisley Underground-scenen! Länkar till valda låtar finns i slutet av artikeln. Prince skrev ett brev till True West och berömde Russ Tolmans gitarrljud, skrev ”Manic Monday” till Bangles och blev ihop med deras sångerska Susanna Hoffs. Han döpte sitt skivbolag till Paisley Park som en hyllning till Paisley Underground-scenen, men när den var aktiv under några tidiga åttiotalsår, grovt räknat mellan 1980 och 1987, var det i övrigt bara de mest inbitna musiklyssnarna som hade riktig koll på den. På det hela taget var de

Sep122019 by adminNo Comments

JEREMY IVEY – THE DREAM AND THE DREAMER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom JEREMY IVEY: ”The Dream and the Dreamer” (Anti-) Nashville är ett skällsord som jag inte gärna applicerar på folk med ambitioner bortom den överstylade smörja som staden ifråga massproducerar enligt fabriksmodell. Så frågan är vad debutanten Jeremy Ivey har där att göra – det var där han bosatte sig efter att ha flytt den konservativa fosterjorden i Georgia. (Ur askan i elden...) Å andra sidan är ”The Dream and the Dreamer” inte en produkt av den stereotypa Nashville-industrin utan inspelad i en ”little bitty house studio” som han beskriver det, och producerad av Iveys fru Margo Price – själv en hyllad Nashville-artist utan typiska Nashville-aspirationer (hon ges ut av Jack White på hans Third Man-etikett). Tillsammans har de skapat ett luftigt sound som passa

Apr92019 by adminNo Comments

THE LONG RYDERS – PSYCHEDELIC COUNTRY SOUL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom THE LONG RYDERS: ”Psychedelic Country Soul” (Omnivore) Long Ryders svepte in från Los Angeles med åttiotalets våg av paisley underground-band, men där Dream Syndicate bar med sig ett Velvet Underground-mörker, Green On Red tog Neil Young till de sjaskigare barerna där de värsta baksmällorna grundläggs och Rain Parade sjönk in i ett psykedeliskt dis, valde Long Ryders countryrockens väg. Med Gene Clark-beundraren Sid Griffin i spetsen utmärke de sig snabbt som sin tids fanbärare för band som The Byrds och Buffalo Springfield. Det gjorde ett antal riktigt fina låtar, men bandet drogs så gott som alltid av en ledstelhet i framförandena. De hade svårt att få det att svänga så mycket som hade behövts och det hade inte alltid att göra med tidens trista soundideal. När al

Jan152019 by adminNo Comments

THE STEEL WOODS – OLD NEWS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom THE STEEL WOODS: ”Old News” (Thirty Tigers) The Steel Woods kan backa upp sina sydstatsrockinfluenser med ursprung. Gruppens huvudpersoner Wes Bayliss och Jason ”Rowdy” Cope kommer från Alabama respektive North Carolina (där ”Old News” dessutom är inspelad). Det kan verka oroväckande att gruppen numer är bosatt i Nashville – pseudocountryns analhål – men det antyder i alla fall att deras Lynyrd Skynyrd- och ZZ Top-färgade rock som sig bör har sina tydliga countrystråk. De missklädsamma hårdrocksdragen från Steel Woods förra platta och debut ”Straw in the Wind” från 2017 är lite mer nertonade här även om vissa låtar fortfarande lider av en Led Zeppelin- och ZZ Top-åkomma.. Jag förstår att de gärna ville ha med låtar som den stånkiga inledningslåten ”All of Those

Maj162018 by adminNo Comments

BROKEN FILTERS – BROKEN FILTERS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom BROKEN FILTERS: ”Broken Filters” (Rhythm Ace Recordings) Mats Grönmark har gjort skivor tidigare men detta är den första som medlem i Broken Filters. Som sologitarrist är han rätt anmärkningsvärd – hans solon är inte linjära utan kastar sig spastiskt framåt i skrapande dissonanta attacker. Hans spel påminner emellanåt om Lou Reed; Velvet Underground-referensen är särskilt giltig i den instrumentala och suveränt betitlade ”Frontalkollaps” som inleder skivan med en upptoning, som om låten redan hade pågått tjugo minuter innan den kortades ner till några minuter för att få plats på skivan. Det är överhuvudtaget de instrumentala insatserna som bär ”Broken Filters”, för lika tilltalande som Grönmark är som gitarrist, lika irriterande är han som sångare. Han ligger nå

Mar72018 by adminNo Comments

TORGEIR WALDEMAR – JAMAIS VU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Peter Sjöblom TORGEIR WALDEMAR: ”Jamais Vu” (Jansen) Apropå en av Torgeir Waldemars tidigare skivor skrev Uncut både om Neil Young-gitarrer och sjuttiotalets västkustharmonier och det vore tjänstefel att inte ta upp det också i en recension av den fem spår korta ”Jamais Vu”. För om Waldemar själv är norrman till börden så står hans musik i rakt nedstigande led från Neil Young, både med och utan Crosby, Stills & Nash. Han skyltar verkligen med sina influenser. Frågar ni till exempel på vilken Neil Young-platta låten ”Streets” egentligen ligger kommer ifrån blir svaret: Alla. Därför är det svårt att veta hur jag ska ta den här plattan. Vad eller snarare vem ska jag förhålla mig till – Torgeir eller Neil? För att vara en Neil Young-platta är den onekligen rätt bra – bättre ä

Sep42017 by adminNo Comments

LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL – LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL

NYHETER, RECENSIONER

av Linda Bönström LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL: ”Lukas Nelson & Promise of the Real” (Fantasy) Hur Lukas Nelson och Promise of the Real (POTR) får tiden att räcka till är svårt att veta, från förra årets ”Something Real” och liveinspelningen ”Earth” (tillsammans med Neil Young som bandet dessutom turnerat med) och nu till denna självbetitlade skiva. Att Lukas är Willie Nelsons son är emellanåt svårt att bortse ifrån på grund av den karaktäristiska rösten och gitarrspelet, men det ligger inte Nelson den yngre i fatet. Snarare tvärtom. Med Anthony Logerfo på trummor, Corey McCormic på bas och Tato Melgar på slagverk är den nya plattan en blandning av country, blues och till och med en smula indie tack vare bidrag från bandet Lucius. ”Find Yourself” har något ovänta