söndag, maj 27

Tagg: Mono

ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROYCE DA 5'9: ”Book of Ryan” (Entertainment One/Heaven Studios) För knappt två månader sedan förutspådde jag att ”PRhyme 2” med Royce da 5´9 och DJ Premier skulle ligga kvar som ett av årets bästa album. Royce da 5'9 tycks vara ute efter att stå högst på prispallen när han nu släpper ”Book of Ryan”, denna efterlängtade platta som hängt i luften på grund av förseningar. Vad Royce da 5'9 kan ha ändrat på ”Book of Ryan” sedan 2016 när albumet sades vara så gott som färdigt vet jag inte, men oavsett så fungerar det. Riktigt bra till och med. Vi får personliga och rättframma historier i klassisk Detroit-stil och Royce da 5'9 har ju som välkänt något av magiska fingrar när det gäller att producera och tillsammans med Mr. Porter och S1 är spåren riktigt tajta. Jag k
TOVE STYRKE – SWAY

TOVE STYRKE – SWAY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström TOVE STYRKE: ”Sway” (RCA/Sony) Tredje studioalbumet från Tove Styrke har landat och tjugofemåringens bubbliga pop med elektroinslag är nästintill hypnotiserande. ”Sway” är nämligen ett sådant där album som måste slåss mot mina fördomar redan innan första spåret dragit igång, hur många nasala pustande brudar som matar ut meningslös text kan en kritiker ta egentligen! Och så kommer Styrke och stampar mig på tårna. ”Sway” beskrivs av Styrke som små kärlekshistorier och jag tycker det är ett bra utgångsläge, varje spår får plats på det sättet utan att bli en utdragen dänga. Men så är albumet också bara under halvtimmen långt och består av blott åtta spår. Varför kan man fråga sig och en anledning skulle kunna vara att Styrke varit ute och rest runt med Lorde och ska
JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JANELLE MONÁE: ”Dirty Computer” (Bad Boy) Jag har sett Monáe spela live och kanske är det därför jag hade höga förväntningar på ”Dirty Computer”. Sångerskan kan nämligen koppla suveränt med sin publik och hon har en röst som på inget vis är konstlad. Hon vet vad hon sysslar med. Men som sagt, jag hade höga förväntningar. Plattan är i stort någon typ av ytlig pop/R&B och jag blir lätt uttråkad av just denna ytlighet. Jag vet att Monáe kan bättre, och antagligen har hon åkt alltför mycket snålskjuts på hennes relation med Prince – många recensenter har utan ett uns av självkritik till och med insisterat på att Monaé plockat upp Prince stafettpinne. Själv tycker jag att det kan nog vara att ta i en smula, men ”Dirty Computer” har ljusglimtar. I ”Crazy, Classic, Li
MONO FYLLER 1 ÅR!

MONO FYLLER 1 ÅR!

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER, OM MONO
av Malin Bergman Gardskär (foto Regina Spektor: Sture Svensson) Idag fyller MONO ett år och Malin Bergman Gardskär ber redaktörerna och grundarna av sajten svara på lite frågor om vad de håller på med. Först och främst, stort grattis till MONO som fyller ett år och grattis till er som jobbat stenhårt med detta. PS: Tack! Hur känns det? PS: Alldeles utmärkt! Vi har jobbat stenhårt hela året och det är rätt underbart att se vad det har blivit av sajten. LB: Jag har faktiskt fått dubbelkolla i kalendern att det faktiskt stämmer, att vi haft sajten igång ett helt år känns nästan overkligt! Det är som man brukar säga, tiden går väldigt fort när man har så mycket roligt för sig. Dessutom känns det väl också så att alla sena nätter och tokiga deadlines verkligen har lett f
INTONAL 2018 – RIVNA TRÖSKLAR MELLAN EXPERIMENT OCH UNDERHÅLLNING

INTONAL 2018 – RIVNA TRÖSKLAR MELLAN EXPERIMENT OCH UNDERHÅLLNING

LIVE!, NYHETER
av Curt Lundberg (foto Curt Lundberg) INTONAL EXPERIMENTAL MUSIC FESTIVAL, Inkonst, Malmö 25-30 april Experimentmusikfestivalen Intonal arrangerades i år för tredje gången på Inkonst i Malmö. Curt Lundberg rapporterar. Det tredje året med festivalen Intonal i Malmö sträcker sig över sex dagar vilket är mest bra även om det ställer lite nya krav på arrangörerna. Bra därför att det ger utrymme och spänst åt programmet; här kan både det riktigt smala vänslas med de (i det här sammanhanget) lättillgängliga uttrycken, och mindre bra för det kan uppstå longörer. Programmet koncentreras till Inkonsts lokaler vid Bergsgatan och ett fåtal större DJ-akter – i motsats till tidigare år – placeras sent på kvällarna på det större klubbgolvet. Programmet i övrigt i foajén/baren och i den ”sv
DOCENTERNAS NYHETSBREV FÖR GRUBBLARE

DOCENTERNAS NYHETSBREV FÖR GRUBBLARE

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Peter Sjöblom Docenterna är tillbaka! Efter en sjuårig frånvaro från skivdiskarna (hur många sådana som nu finns kvar) ger de ut en av sina bästa plattor från den senare delen av karriären. Med anledning av den pratar Peter Sjöblom pop, politik och plågor med bandets sångare och gitarrist Joppe Pihlgren. 1980 sjöng Joppe Pihlgren i Docent Död att ”jag tar mitt liv med popmusik”. Tjugoåtta är senare lever både han och bandet i högsta välmåga. ”Kritstrecksränder och missiler” är en av de bästa skivor de har gjort efter att de bytte namn till Docenterna i mitten av åttiotalet. Dock har de inte jäktat i karriären –  det har gått sju år sedan förra plattan ”Medan vi spelar pop”. Men att det skulle vara tal om en comeback vill Joppe Pihlgren inte riktigt gå med på. – Många artist
WILLIE NELSON – LAST MAN STANDING

WILLIE NELSON – LAST MAN STANDING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström WILLIE NELSON: ”Last Man Standing” (Sony Legacy) Countrylegenden Willie Nelson har nyligen fyllt åttiofem och har i sin numera traditionella ordning släppt ännu ett album – hans sextiosjunde – lagom till firandet. ”Last Man Standing”, som Nelson har skrivit främst tillsammans med Buddy Cannon, är långt ifrån uppgivet vemodig men han ställer många frågor om åldrandets villkor. Nelson som själv har fått ställa in flera konserter på sistone på grund av hälsoskäl sjunger i titelspåret om att bli sist kvar – vem ska dö härnäst frågar han sig. Överlag är det svårt att påstå att Nelson förvånas, ”Last Man Standing” innehåller det vi är vana vid. Det är gud, kvinnor och politik invirat i fantastiska ballader och käcka countrytrudelutter. Utöver titelspåret är det just ba
BACH – TROTJÄNAREN

BACH – TROTJÄNAREN

ARTIKLAR, NYHETER
av Thomas Notini ”Man kan se Gud – lyssna på Bach!” sade Freddie Wadling en gång i tiden. Thomas Notini tittar efter extra noga och berättar om en av historiens största kompositörer. ”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Med så högstämda ord inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var själv synnerligen musikalisk och tonsatte flera av de psalmkoraler som ännu är i bruk i Svenska kyrkans psalmbok. Formulerandet av själva epitetet, Bach som ”den femte evangelisten”, har ibland tillskrivits Söderblom, ibland har det påståtts att den är av äldre datum. I vilket fall som helst är J.S. Bach idag känd världen över under just denna titel, och för många vänner a
EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

BÖCKER & FILM, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom har sent omsider läst en bok om en rätt okänd skivbolagspionjär och vill återevröra musikens mystik. Eller så vill han inte det. Eller så vill han det. Jag läste nyligen Jan Kotschacks bok ”Resan mot rockens rötter: Mr R&B räddar ett musikaliskt musikarv”. Den kom för något år sedan (på Premium Publishing, om någon är betjänt av den informationen) men det är inte förrän nu som jag kommit mig för att läsa den. Boken handlar om titelns Mr R&B, Jonas Bernholm, svensken som på sjuttiotalet började återutge gammal rhythm & blues på egna etiketter som Route 66. Titlarna han gav ut fick en hel del uppmärksamhet utomlands; hemmavid var det väl Expressens Mats Olsson som bar fanan högst och tydligast för den lätt excentriske entreprenörens utgå
VAN MORRISON & JOEY DEFRANCESCO – YOU’RE DRIVING ME INSANE

VAN MORRISON & JOEY DEFRANCESCO – YOU’RE DRIVING ME INSANE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON & JOEY DEFRANCESCO: ”You're Driving Me Insane” (Sony) Som Van Morrison-fan borde jag naturligtvis vara glad för hans nuvarande höga produktionstakt, men ärligt talat börjar han fresta på mitt tålamod. Med tre skivor på lite drygt ett halvår börjar han kännas som den där jobbige grannen som hela tiden ska komma och låna en kopp socker och sedan står i dörröppningen lite för länge och pratar strunt. ”You're Driving Me Insane” – ja, fortsätter du komma och störa lite till så har jag snart blivit galen på riktigt. Särskilt som ”You're Driving Me Insane”, gjord tillsammans med Hammond-organisten Joey DeFrancesco, inte är mycket mer än en tunnslitning av det koncept Morrison har föredragit i det senaste och gjort rätt charmiga saker med – jazz- och bl