söndag, september 23

Tagg: Mono

LYKKE LI – SO SAD SO SEXY

LYKKE LI – SO SAD SO SEXY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LYKKE LI: ”So Sad So Sexy” (RCA) Jag är alltid något skeptisk till plattor där hälften av spåren redan getts ut som singlar, det känns som att någon försöker casha in dubbelt. I det här fallet verkar Lykke Li ha varit förnuftig och rent av schysst mot sina dansanta fans. Jag brukar inte heller direkt falla för electro-dreampop, vanligen alltför släpigt och monotont. Lykke Li utmanar mina fördomar ännu en gång. ”Sweden’s sad-pop champion” kallas Lykke Li av The Guardian när hennes fjärde platta ”So Sad So Sexy” släpps efter fyra års (nästintill) tystnad. Och så må det väl vara, hon visar med nya plattan att hon har en speciell känsla för hur det ska låta. Varför skivan inte är längre än trettiofyra minuter kan det spekuleras i självfallet men jag kan ändå tycka
LILY ALLEN – NO SHAME

LILY ALLEN – NO SHAME

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LILY ALLEN: ”No Shame” (Parlophone/Warner/Regal) Det har gått några år sedan vi hörde någonting från Lily Allen och det har gått ännu längre sedan jag hade så mycket positivt att säga om hennes musik. Debuten ”Alright, Still” från 2006 och uppföljaren ”It’s Not Me, It’s You” från 2009 uppskattade jag däremot mycket – det var någonting nytt med Allen, hennes avkopplade attityd till sin egen musikstil och en tydlig vilja att köra sitt eget race var hennes styrkor. Med ”Sheezus” för fyra år sedan krackelerade det hela, titelspåret var faktiskt det enda som fastnade hos mig. Samtidigt krackelerade även den privata tillvaron för Allen och med skilsmässa och missbruk i bagaget har hon uppgett att hon även kände sig frånkopplad från sin musik – och den förklaringen passa
NE-YO – GOOD MAN

NE-YO – GOOD MAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström NE-YO: ”Good Man” (Motown/Capitol) Bryter man mot kardinalregeln och inte håller sin speltid runt fyrtio minuter får man fasiken ha något som håller ens intresse uppe och Ne-Yo ligger mycket tveksamt till med nya plattan ”Good Man”. ”Good Man” är hans sjätte fullängdare som till sist landar efter en sex månaders intensiv marknadsförningskampanj som inkluderat bland annat singlarna ”Apology”, ”Push Back” och ”Summertime”. Jag har aldrig hållit Ne-Yo särskilt kär, inte heller särskilt avskydd – hans musik har helt enkelt varit så sval att den inte inspirerat till några rejäla känslor alls. Men i rättvisans namn måste jag säga att som ett R&B-album är det här bra. Men det är alldeles för långt, plattan slutar att engagera och glider in i kategorin bakgrunds
MED MATEN SOM MUSIK – ANTHONY BOURDAIN 1956-2018

MED MATEN SOM MUSIK – ANTHONY BOURDAIN 1956-2018

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom hyllar en humanist som brann lika mycket för mat som för musik, den nyss bortgångne kocken och tevepersonligheten Anthony Bourdain. Jag brukar hävda att det inte är så stor skillnad på musik och mat. I bägge fallen behövs en känsla för harmoni. Det kan vara enkelt och det kan vara raffinerat; bara samklangen finns där så kan mat svänga lika mycket i gommen som musik kan göra i öronen och berika en lika myckt. Dessutom tror jag att om man nå in i den kulturella själen hos ett folk både genom musiken och genom maten. Ingen vettig människa kan hata en annan människa för vad han eller hon är född till om man förstår honom eller henne och jag känner inte till någon bättre väg in i förståelse än genom just maten och musiken. Därför kunde jag inte uppfatt
DUBBELRECENSENTERNA DYKER NER I EP-HÖGEN

DUBBELRECENSENTERNA DYKER NER I EP-HÖGEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström & Peter Sjöblom MONOs fruktade dubbelrecensenter slår till igen! Linda Bönström (LS) och Peter Sjöblom (PS) tar sig an en trave med åtta EP och släpper lös en störtflod av ofiltrerade åsikter. ALLERGIC TO HUMANS: ”Allergic to Humans” (Novoton) PS Innan vi kör igång den måste jag säga att beskrivningen "It’s primitive, stripped down and intense. Churning guitar, skronky saxophone, tight punchy riffs and explosive/howly shout-along vocals" väcker mitt intresse. Per "Ruskträsk" Johansson är tydligen den som brölar sax på skivan. LB Spontant är min tanke att för att lyckas i den här genren idag måste man vara väldigt outstanding. Ska vi ta reda på hur det ligger till? PS Play! LB Spännande kombination med ljudet. PS Inte fjäskigt om man säger så. LB
FESTIVAL! – GUIDE TILL SOMMARENS MUSIK

FESTIVAL! – GUIDE TILL SOMMARENS MUSIK

ARTIKLAR, LIVE!, NYHETER, PÅ GÅNG
av Linda Bönström (foto ovan: Sture Svensson) På jakt efter den ultimata festivalupplevelsen? MONO guidar dig genom Sverige och ut i Europa till de hetaste spelningarna sommaren 2018. Grönan Live! Plats: Stockholm, Sverige När: 3 maj-28 september Traditionellt kör Gröna Lund igång sin musikfestival redan i maj och med över sjuttio konserter att välja mellan så står man knappast utan valmöjligheter. För en del passar det finfint att strosa runt bland grönskan på Djurgården eller åka några plåtmonster på räls innan spelningarna, det finns en väldigt vardaglig air kring det hela trots antalet superstjärnor som äntrar scenen. 6 juni är det dags för Marilyn Manson som genom decennier attraherat en stor skara alternativrockare och när förra årets ”Heaven Upside Down”släpptes visad
COWBOY JUNKIES – ALL THAT RECKONING

COWBOY JUNKIES – ALL THAT RECKONING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom COWBOY JUNKIES: ”All That Reckoning” (Proper) Cowboy Junkies utgivning har ofta skett ryckvis. Ibland har det gått flera år mellan skivorna, medan de i och med ”Nomad Series” gav ut hela fyra plattor under perioden 2010-2012. Senast vi hörde av dem skivledes var för tre år sedan, men då med arkivboxen ”Notes Falling Slow”. Uppehållet fram till nya ”All That Reckoning” har inte fått dem att lägga om kurs. Margo Timmins röst är fortfarande musikens självklara centrum, och de är fortfarande trogna den dröjande, oftast mycket lågmälda americana de gjort sig kända för (deras största stilistiska hopp skedde mellan den av deras skivor jag tycker allra mest om, den tryckande bluesiga debuten ”Whites Off Earth Now!!” och genombrottsplattan ”The Trinity Sessions” för tret
PARKER MILLSAP – OTHER ARRANGEMENTS

PARKER MILLSAP – OTHER ARRANGEMENTS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PARKER MILLSAP: ”Other Arrangements” (Okrahoma/Thirty Tigers) Elton John lär ha återfått tron på musiken när han hörde Parker Millsap (som inte är släkt med countrysångaren Ronnie Milsap – notera stavningsskillnaden i namnet). Om Eltons åsikt är en bra eller en dålig sak när det gäller americana låter jag vara osagt, men Millsap har i alla fall lite mer ork i musiken än vad många andra i genren har, och lite mer originalitet än vad man annars förknippar med Millsaps Nashville. Emellanåt låter han nästan som Jack White om denne hade haft rötterna i en generöst definierad countryrock istället för i bluesen. Med andra ord påminner sångaren Millsap en del om Robert Plant. Detta är förstås något som besvärar mig en del; likheterna är alldeles för stora för att jag ri
STEFAN SUNDSTRÖM MOTTAR JOE HILL MEMORIAL MUSIC AWARD 2018

STEFAN SUNDSTRÖM MOTTAR JOE HILL MEMORIAL MUSIC AWARD 2018

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Linda Bönström Idag drar Gefle Gas/Indie Sweden Music Festival igång och på programmet står utdelning av Joe Hill Memorial Music Award. I år har Stefan Sundström utsetts som mottagare och innan han själv närvarar för att ta emot priset har MONO fått växla några ord med den prisbelönte. Juryns motivering är verkligen uppskattande, känner du igen dig själv? – Jo… jag blir väldigt glad. Men det är klart att det är ju just de sidorna jag visat upp, det är de sidorna av mig själv jag är stolt över. Min hopplöshet och cynism spar jag åt min ensamhet… om man säger så. Det var ju deppigt sagt men det är reflektionen jag gör. Är du som det står i motviveringen ”väl medveten” om din plats i svensk musikhistoria eller hur ser du själv på din långa karriär? – Jo, jag vill se mig sj
COURTNEY BARNETT – TELL ME HOW YOU REALLY FEEL

COURTNEY BARNETT – TELL ME HOW YOU REALLY FEEL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström COURTNEY BARNETT: ”Tell Me How You Really Feel” (Mom + Pop Music) Courtney Barnett är indiekunglighet och med ”Tell Me How You Really Feel” bevisar hon det återigen. En av de mest spännande aspekterna av plattan är att Barnett inte är ett dugg rädd för att använda – och bemästra – olika genrer: hon har både punken och rocken i sin ficka. Överlag är hon något så märkligt som en återanvändare av sound men resultatet känns ändå nytt och fräscht. Men en av Barnetts stora styrkor är den som textförfattare. Hon kommer verkligen till sin rätt i koncentrerade berättelser som visar att hon vet vad hon vill med ”Tell Me How You Really Feel”. Ibland kan jag inte låta bli att höra, om än med mindre kraftfull röstlåda, en ung Courtney Love. Plattan är en glad överraskning