fredag, april 26

Tagg: Mike Wilhelm

FLAMIN GROOVIES HETLEVRADE ROCK’N’ROLL

FLAMIN GROOVIES HETLEVRADE ROCK’N’ROLL

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Nyligen samlades San Francisco-bandets Flamin Groovies tre första album ihop till en box. Det ger Peter Sjöblom en anledning att hylla deras explosiva rock'n'roll från åren 1968-1979. Mick Jagger lär ha sagt att ”Teenage Head” med Flamin Groovies är en bättre platta än Rolling Stones ”Sticky Fingers” som kom samma år, 1971. Han hade i alla fall rätt den gången. ”Teenage Head” är mycket bättre på att vara ”Sticky Fingers” än ”Sticky Fingers” själv. Men så var ju Flamin Groovies (som vid den tiden stavade sitt namn utan apostrof i Flamin) också ett mycket bättre band överhuvudtaget. De var bättre på country och – framför allt – rock'n'roll. (Med tiden, efter ett antal medlemsbyten, blev de också oerhört mycket bättre på pop.) Den som inte tror mig kan gå ut och
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom MIKE WILHELM: ”Wilhelm” (United Artists/ZigZag, 1976) Om jag skulle göra en lista över de coolaste sångröster jag vet skulle Mike Wilhelm absolut vara med på den. (Antagligen skulle Kaleidoscopes Solomon Feldthouse toppa denna imaginära lista.) Så det är inte mer än rätt att Wilhelm för andra gången gör entré i MONO:s artikelserie Skivor som om undan. Första gången var det med gruppen Charlatans som bara gjorde en riktig LP men som gått till historien som San Franciscos första psykedeliska band. Hur det var med psykedelian kan diskuteras – i alla fall beträffande ”The Charlatans” som mer är en uppvisning i turbofierad amerikansk musikhistoria än vad man vanligtvis förknippar med den sinnesutvidgande genren. Och även Mike Wilhelms första soloplatta hamnar i det mer ro
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 17: THE CHARLATANS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 17: THE CHARLATANS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE CHARLATANS: ”The Charlatans” (Philips, 1969) Historien uppfyller inte alltid sina löften. Det som på plats är avgörande får inte alltid sitt rättmätiga erkännande i efterhand. Det kan amerikanska Charlatans gå i god för. De missade sin chans, spelade in sin enda LP för sent och har straffats sedan dess. Är det inte hög tid för upprättelse nu? När engelska Charlatans på nittiotalet slog igenom med sin indiepop med säckiga brallor fick de inför en USA-turné lägga ett förklarande UK till namnet eftersom det redan fanns ett amerikanskt band med samma namn. Nu kanske man inte ska klandra britterna för sin okunnighet eftersom det var – och i viss mån fortfarande är – få som överhuvudtaget kände till de jänkare som redan hade lagt beslag på namnet. Särskilt som de la