Mick Jagger

av Peter Sjöblom I veckans krönika brottas Peter Sjöblom med sin frigörelse och accepterar förändringen med viss vånda och förvirring. När fan blir gammal blir han religiös. Eller dement. Jag vet att jag uppfattas som en rätt halsstarrig typ som vägrar ändra en militäriskt stark och surt förvärvad åsikt. Det är inte riktigt sant. Det händer kanske inte så ofta att jag ändrar mig, men joho då, det händer visst! Det har hänt nu. Och eftersom jag tror på ärlighet – inte minst gentemot er som MONO-läser mina surt förvärvade åsikter – är det en hederssak att berätta när jag ändrat mig. Även om det innebär en prestigeförlust, att en flisa eller ett stenblock slås ur mitt ego och rentav en smärre identitetskris. Bekänn och bli fri. Det känns alltid bättre efteråt. Jag tror in

av Peter Sjöblom Nyligen samlades San Francisco-bandets Flamin Groovies tre första album ihop till en box. Det ger Peter Sjöblom en anledning att hylla deras explosiva rock'n'roll från åren 1968-1979. Mick Jagger lär ha sagt att ”Teenage Head” med Flamin Groovies är en bättre platta än Rolling Stones ”Sticky Fingers” som kom samma år, 1971. Han hade i alla fall rätt den gången. ”Teenage Head” är mycket bättre på att vara ”Sticky Fingers” än ”Sticky Fingers” själv. Men så var ju Flamin Groovies (som vid den tiden stavade sitt namn utan apostrof i Flamin) också ett mycket bättre band överhuvudtaget. De var bättre på country och – framför allt – rock'n'roll. (Med tiden, efter ett antal medlemsbyten, blev de också oerhört mycket bättre på pop.) Den som inte tror mig kan gå ut och

Tag: Mick Jagger

EN ANTIPATIKER KRYPER TILL KORSET

FLAMIN GROOVIES HETLEVRADE ROCK’N’ROLL