torsdag, oktober 22

Tagg: Love

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 26: THORINSHIELD

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 26: THORINSHIELD

ARTIKLAR, NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THORINSHIELD: "Thorinshield" (Philips, 1968) Har ni någonsin funderat på varför vissa skivor i en viss stil blir hyllade – ofta med rätta – medan andra lika bra i samma stil negligeras nästan helt? Det har jag. Men jag har aldrig hittat något bra svar på varför det förhåller sig på. Därför kan jag inte förklara varför Thorinshields enda LP inte får ovationer liknande dem som går till The Left Banke och Sagittarius. Folk som älskar stilfullt arrangerad sextiotalspop med melodiös snickarglädje borde knäfalla inför den. Eller i alla fall fröjdas i hjärtat åt den. Med tanke på hur genomarbetad Thorinshields musik är, är det ingen överraskning att flera av medlemmarna redan hade skaffat sig en stadig erfarenhet på Los Angeles musikscen när de startade bandet. Trumm
PAVEY ARK – CLOSE YOUR EYES AND THINK OF NOTHING

PAVEY ARK – CLOSE YOUR EYES AND THINK OF NOTHING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PAVEY ARK: ”Close Your Eyes and Think of Nothing” (Pavey Ark) Engelska Pavey Ark – de kommer närmare bestämt från Hull – begår fullängdsdebut i en folk- och singer/songwriter-inspirerad anda. Som infuenser nämner de Jackson C.Frank, Michael Chapman, Love och – förstås Nick Drake. I den egenkomponerade låten ”Cuckoo” skönjer jag spår också efter R.E.M. då refrängen är klart lik deras ”(Don't Go Back To) Rockville”. Som kan utläsas av inspirationerna spelar Pavey Ark, centrerade kring sångaren och låtskrivaren Neil Thomas, i en softare anda. Hans rätt tilltalande men något för luftläckande röst och de akustiska gitarrerna är ryggraden i arrangemangen, de understödjande elektriska har ett rent ljud, och stråkarrangemangen lämnar gott om utrymme till cello. Men den
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER, SERIER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom fortsätter sin alfabetiska exkursion genom sextiotalets garageland som han påbörjade förra veckan med A-F. Mer förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas alltså! Idag: G till P. THE GRIM REEPERS: ”Two Souls” (1966) Enligt den informativa sajten Garage Hangover släpptes The Grim Reepers enda singel i januari 1967, medan exempelvis Discogs listar den som utgiven 1966. I alla händelser låter den mer som 1966, med sitt primitiva stomp och snäsiga sång som tillsammans perfekt uttrycker den neurotiska olusten hos berättarjagets Dr. Jekyll & Mr. Hyde-natur. Inte mycket är känt om bandet, förutom att gruppens fyra medlemmar var hemmahörande i Los Angeles. HAMILTON STREETCAR: ”Invisible People” (1967
LANA DEL REY – LUST FOR LIFE

LANA DEL REY – LUST FOR LIFE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LANA DEL REY: ”Lust For Life” (Polydor/ Interscope) Lana Del Rey fortsätter envist med att bevisa hur en fantastisk röst kan drunkna i en överproducerad skiva, de utslätade slingorna frambringar mycket litet mer än en längtan tillbaka till Lizzy Grants coola, oslipade ljud. ”Lust For Life” är fjärde studioalbumet som Grant släpper under namnet Lana Del Rey och innehåller hela sexton spår och en bunt gästartister som Stevie Nicks, Sean Ono Lennon, Playboi Carti, och The Weeknd. Tyvärr känns vare sig skivans längd eller alla samarbeten som givande, ”Lust For Life” blir enkelt uttryckt långtråkig och man bara väntar på att Del Rey ska bryta igenom det pålagda filtret och faktiskt höras ordentligt. Märkliga spår som ”Summer Bummer” (A$AP Rocky), ”Groupie Love” och s