tisdag, oktober 15

Tagg: Linda Bönström

NICK CAVE AND THE BAD SEEDS – GHOSTEEN

NICK CAVE AND THE BAD SEEDS – GHOSTEEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström NICK CAVE AND THE BAD SEEDS: ”Ghosteen” (Ghosteen/Bad Seed) ”Ghosteen” är den avslutande plattan i trilogin ”Push the Sky Away” och ”Skeleton Tree” (från 2013 respektive 2016) och hamnar således som sjuttonde studioalbumet från bandet. Kantat av sorg är det svårt att lyssna på ”Ghosteen” utan att tänka på hur Cave förlorade sin femtonårige son i en klättringsolycka precis när sista spåren spelades in på ”Skeleton Tree”, med nya dubbelplattan får sorgen sitt verkliga utlopp. Och det tangerar det briljanta. Sanningen, denna skamliga hemlighet, är att jag aldrig varit en särskilt lojal lyssnare av Nick Cave and the Bad Seeds. Jo, självklart kan jag sjunga med i låtar som ”Where the Wild Roses Grow” som bandet spelade in tillsammans med landsmaninnan Kylie Minogue
STEFAN SUNDSTRÖM – DOMEDAGSPREDIKAN

STEFAN SUNDSTRÖM – DOMEDAGSPREDIKAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström STEFAN SUNDSTRÖM: ”Domedagspredikan” (Gamlestans Grammofonbolag) Redan vid introt till första spåret, ”Havets kvarnar”, ställer sig håret bokstavligen upp på mina armar: det här kommer att vara bra! Stefan Sundström hördes senast med låten ”Gammalt regn” tillsammans med vännen Erling Ramskjell på plattan ”Farväl till Æ” och den egna plattan ”Nu var det 2014” (2018 respektive 2014). Eller snarare, hördes på skiva, för Sundstöm har varit allt annat än tyst dessa år. Hans författarskap har byggts på med fler böcker om odling, naturen och om att bli en medveten miljökonsument – senast ut är årets ”Stefans lilla svarta – Bokashi, biokol och bakterier” som redan är inne på sin andra upplaga. Land och rike har Sundström rest runt med sin tomatodling och nyfiket fund
LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LARS WINNERBÄCK: ”Eldtuppen” (United Stage) Tiden tycks gå, hur länge har jag egentligen hängt upp mitt liv på Lars Winnerbäcks musik? Tja, de rätt okända pärlorna till demokassetter med början från 1994, ”Lars och mina damer och herrar”, ”3486 ord från Lars Winnerbäck” och ”Risajkling” sitter i ryggmärgen. Otaliga konserter på det. Jag har alltid fascinerats av hur Winnerbäck lyckats variera stilen mellan varje platta men ändå varit så tydligt just Winnerbäck. Nu är det tre år sedan han bjöd på ett fullängdsalbum men när ”Eldtuppen” släpps är jag nervös. Kommer den att hålla? Hade jag blivit ombedd att skriva en recension efter två tre lyssningar hade jag sågat ”Eldtuppen” vid anklarna. Men jag bidar min tid, låter den landa och plötsligt är den inte helt kl
TOVE LO – SUNSHINE KITTY

TOVE LO – SUNSHINE KITTY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström TOVE LO: ”Sunshine Kitty” (Island) Det är tämligen slätstruket, fjärde albumet från svenska electropopstjärnan Tove Lo, och tyvärr handlar det lite väl mycket om att leva på gamla meriter. Tove Lo slog igenom stort både i Sverige och internationellt och ses som banbrytande inom sin genre genom explicita texter och ett modernt sound men egentligen är det inte mycket som händer med ”Sunshine Kitty”, trots att den marknadsförs som värsta pussypower-albumet. Det låter naturligtvis hårt, och det är inte så att jag avskyr ”Sunshine Kitty”, jag kan inte med gott samvete bortse från att jag diggar till ”Glad He’s Gone” som tillsammans med dystra längtanslåten ”Really Don’t Like U” (med glampopdrottningen Kylie Minogue) och heta ”Are U Gonna Tell Her?” (ihop med latin
EMELI SANDÉ – REAL LIFE

EMELI SANDÉ – REAL LIFE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMELI SANDÉ: ”Real Life” (Virgin) Emeli Sandé, 32, släpper sitt tredje studioalbum och dyker knappt upp på radarn hos den svenska kritikerkåren. Faktiskt inte hos mig heller, om det inte vore för att EP:n ”Kingdom Coming” från 2017 (Capital) ploppar upp i mitt huvud. Med all säkerhet hade jag lika svårt för dagens moderna soul- och R&B sångerskor då som nu – ylandet och wailandet som är lika själlöst som en gråsten. Om nu gråstenen ursäktar. Det är märkligt hur Sandé mottas i Sverige, så anonymt, särskilt med tanke på att debuten som soloartist med ”Our Version of Events” (2012, Virgin) sålde guld. Det har haglat priser över Sandé på framför allt på hemmaplan i Storbritannien, som att uppträda på både invigningen och avslutningen av de olympiska spelen 20
OBETALBARA LARGER-THAN-LIFE-ÖGONBLICK

OBETALBARA LARGER-THAN-LIFE-ÖGONBLICK

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönströms bästa ögonblick på årets Way Out West är när hennes dotter ler långt inifrån musiken. Men allting har sitt pris, och det priset sätter arrangören snudd på ouppnåeligt högt. Så står jag där, i solskenet bredvid min vackra tonårsdotter, och ser Silvana Imam ge ännu en larger-than-life-spelning på årets Way Out West-festival. Det är stort för oss båda, kanske mest så för mig, att få dela min passion med henne. Jag ser hur hon i publikhavet växer. När en av hennes favoritartister Zara Larsson går på så börjar hon dansa i högen av unga tjejer, försiktigt men med ett leende som är allt annat än försiktigt, jag ser självförtroendet – jag förstår inte musiken som spelas från scenen men jag förstår sannerligen det där leendet. Musiken har alltid varit e
HJÄRNSLÄPP, KLASSIKER OCH HÖRSELKÅPOR – SOMMAREN TAR ÖVER MONO

HJÄRNSLÄPP, KLASSIKER OCH HÖRSELKÅPOR – SOMMAREN TAR ÖVER MONO

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Ska vi tro ”Idas sommarvisa” så blir det faktiskt ingen sommar ifall inte nån sätter fart. På MONO-redaktionen tänker vi göra tvärtom: sänka farten och njuta av lite ledighet. Egentligen ska det stå ”ledighet” för jag vet att Peter Sjöblom kommer att finnas på plats runtom landets loppisar och leta efter skivfynd medan jag själv kommer att pressa in de sista utomhuskonserterna innan höstsäsongen. Några tankar passerar dock när jag försöker knåpa ihop denna sista krönika innan augusti. Be mig inte om att vara med i ert lag när det drar ihop sig till musikquiz – vilket det alltid gör nuförtiden. Dels får jag hjärnsläpp vid tävlingar och dels, kanske viktigare, så kan jag inte svaren. Jag är ledsen men jag är en musikjournalist som inte lyssnar på radions toppli
MORRISSEY – CALIFORNIA SON

MORRISSEY – CALIFORNIA SON

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MORRISSEY: ”California Son” (BMG) Vad man än tycker om Morrissey, 60, särskilt i dessa tider så går det inte att förneka: musikaliskt tycks han aldrig ta ett felsteg. ”California Son” är tolfte studioalbumet från ikonen som nog förtjänat epitetet den ständigt ökända, och albumet har fått stora delar av musikkritikerkåren av skaka av nervositet: ska man recensera eller bojkotta den utifrån vad som tycks vara Morrisseys politiska ställning idag? Många väljer bojkott, vilket jag kan tycka är något fegt, den här coverplattan är faktiskt ett tjusigt hantverk. Känslan är att ingenting lämnats åt slumpen när Morrissey valt ut vilka covers som utgör ”California Son”, och inte heller låtordningen. Även utan sin ohärmbara barytonröst och med ett stort antal inställda kon
THE NATIONAL – I AM EASY TO FIND

THE NATIONAL – I AM EASY TO FIND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström THE NATIONAL: ”I Am Easy to Find” (4AD) Med tanke på att The National släppte förra årets absolut bästa album, ”Boxer – Live in Brussels” så har jag väntat och väntat på släppet av åttonde studioalbumet från amerikanska indierockarna. Så visar det sig att första lyssningen av ”I Am Easy to Find” gör mig fullständigt ambivalent – är detta ett bra album eller inte? Och jag blir ärligt talat inte klarare på den punkten efter såväl andra som tredje och möjligen fjärde lyssningen. Plattan är helt klart ett nytt tag från The National, man har valt att inte bara ta in Brooklyn Youth Chorus (som bidrar med ett fint inslag) utan även bland andra Lisa Hannigan, Sharon Van Etten, Mina Tindle (Pauline de Lassus Saint-Geniès), Gail Ann Dorsey och This Is the Kit’s (Kate Stabl
JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN – CORRESPONDENCE

JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN – CORRESPONDENCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN: ”Correspondence” (Razzia/Secretly Canadian) Det finns en påtaglig och omisskännlig ömhet mellan vännerna Annika Norlin och Jens Lekman (albumomslaget till trots) i den musikaliska brevväxling som utmynnade i ”Correspondence”. Under ett års tid spelade de in en varsin låt i månaden till varandra och lyssnarna kunde följa hela processen från skrivande, råinspelning och finslip på Internet. Låtarna drivs hela tiden av just denna ömhet, de båda närmar sig det personliga på ett mycket okonstlad vis samtidigt som de faktiskt samtidigt rör sig från de små händelserna i livet till större livsfrågor. Mångt och mycket handlar det om att hitta ett existentiellt förhållningssätt och musiken är utan tvekan en nödvändighet både för Norlin o