onsdag, juni 19

Tagg: Linda Bönström

MORRISSEY – CALIFORNIA SON

MORRISSEY – CALIFORNIA SON

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MORRISSEY: ”California Son” (BMG) Vad man än tycker om Morrissey, 60, särskilt i dessa tider så går det inte att förneka: musikaliskt tycks han aldrig ta ett felsteg. ”California Son” är tolfte studioalbumet från ikonen som nog förtjänat epitetet den ständigt ökända, och albumet har fått stora delar av musikkritikerkåren av skaka av nervositet: ska man recensera eller bojkotta den utifrån vad som tycks vara Morrisseys politiska ställning idag? Många väljer bojkott, vilket jag kan tycka är något fegt, den här coverplattan är faktiskt ett tjusigt hantverk. Känslan är att ingenting lämnats åt slumpen när Morrissey valt ut vilka covers som utgör ”California Son”, och inte heller låtordningen. Även utan sin ohärmbara barytonröst och med ett stort antal inställda kon
THE NATIONAL – I AM EASY TO FIND

THE NATIONAL – I AM EASY TO FIND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström THE NATIONAL: ”I Am Easy to Find” (4AD) Med tanke på att The National släppte förra årets absolut bästa album, ”Boxer – Live in Brussels” så har jag väntat och väntat på släppet av åttonde studioalbumet från amerikanska indierockarna. Så visar det sig att första lyssningen av ”I Am Easy to Find” gör mig fullständigt ambivalent – är detta ett bra album eller inte? Och jag blir ärligt talat inte klarare på den punkten efter såväl andra som tredje och möjligen fjärde lyssningen. Plattan är helt klart ett nytt tag från The National, man har valt att inte bara ta in Brooklyn Youth Chorus (som bidrar med ett fint inslag) utan även bland andra Lisa Hannigan, Sharon Van Etten, Mina Tindle (Pauline de Lassus Saint-Geniès), Gail Ann Dorsey och This Is the Kit’s (Kate Stabl
JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN – CORRESPONDENCE

JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN – CORRESPONDENCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JENS LEKMAN & ANNIKA NORLIN: ”Correspondence” (Razzia/Secretly Canadian) Det finns en påtaglig och omisskännlig ömhet mellan vännerna Annika Norlin och Jens Lekman (albumomslaget till trots) i den musikaliska brevväxling som utmynnade i ”Correspondence”. Under ett års tid spelade de in en varsin låt i månaden till varandra och lyssnarna kunde följa hela processen från skrivande, råinspelning och finslip på Internet. Låtarna drivs hela tiden av just denna ömhet, de båda närmar sig det personliga på ett mycket okonstlad vis samtidigt som de faktiskt samtidigt rör sig från de små händelserna i livet till större livsfrågor. Mångt och mycket handlar det om att hitta ett existentiellt förhållningssätt och musiken är utan tvekan en nödvändighet både för Norlin o
VAMPIRE WEEKEND – FATHER OF THE BRIDE

VAMPIRE WEEKEND – FATHER OF THE BRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström VAMPIRE WEEKEND: ”Father of the Bride” (Spring Snow/Columbia) Nog för att det säljer, Vampire Weekends fjärde studioalbum, men bedrövligt är ett av de många ord jag spontant vill beskriva ”Father of the Bride” med. Jag ser inga förmildrande aspekter hos den här plattan. Jag kanske är för gammal för att förstå attraktionen hos det amerikanska indiebandet som höjs till skyarna – för min del kan vi lika gärna begrava hela spektaklet. Texterna är ytliga, försöket att skapa någon slinga av indiepop möter country/jazz faller platt, och kan jag få passa på att få sagt att Ezra Koenig, Chris Tomson och Chris Baio har ett jäkla dåligt bandnamn. Jo, och hur trist albumomslag kan man ha?! ”Father of the Bride” och Vampire Weekend kan säkert vara skoj – om man råkar v
VI TÄNKER PÅ MUSIK, DET ÄR ALLT

VI TÄNKER PÅ MUSIK, DET ÄR ALLT

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Den femte maj för två år sedan så tryckte Peter Sjöblom och jag på knappen – publicera. Och i samma stund fanns MONO för andra än oss själva, efter månader av huvudbry, tveksamheter och ren arbetsglädje. Idag har jag tänkt att visst var det galet, varför skaffa sig fler deadlines här i livet? Ansvar och nervspänningar, sena kvällar och plågsam skrivkramp. Så inser jag plötsligt att jag har förlorat mig i musiken, inte sitter jag och tänker på förpliktelser. Jag tänker på musik. Det är allt. När vi känner oss överväldigade - för det gör vi ibland - när texter saknas, när vi är förkylda eller när såväl recensionsskivorna och mejlen svämmar över, ja då påminner vi varandra om vad det hela handlar om. Vi startade MONO som en del av er redan vet för att vi vill
PET SHOP BOYS – INNER SANCTUM

PET SHOP BOYS – INNER SANCTUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PET SHOP BOYS: ”Inner Sanctum” (x2) Sett till låtlistan till Pet Shop Boys tredje live-album så är det få överraskningar och det kan vara varför ”Inner Sanctum” fått ett relativt svalt mottagande på topplistorna, vi har helt enkelt hört det förut. Trodde jag. Neil Tennant (64) och Chris Lowe (59) har trots allt hängt ihop och gjort musik tillsammans i över tre decennier, vilket Tennant på plattan kommenterar att det finns så många gamla låtar att välja på, så visst har vi hört – och älskat – spår som ”West End Girls”, ”It's a Sin”, ”Go West” och inte minst ”Always on My Mind”. Men det här är så jäkla bra! Med ”Inner Sanctum” visar Tennant och Lowe att de inte bara är folkkära elektropopikoner, nej här är allt fullt levande och paketerade i en scenshow som
PETER DOHERTY & THE PUTA MADRES – PETER DOHERTY & THE PUTA MADRES

PETER DOHERTY & THE PUTA MADRES – PETER DOHERTY & THE PUTA MADRES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PETER DOHERTY & THE PUTA MADRES: ”Peter Doherty & The Puta Madres” (Strap Originals) Att Pete Doherty häromdagen fick ställa in sin medverkan på BBC Radio 5 Live eftersom han intagits på sjukhus (denna gång för att ha blivit ha attackerad av en igelkott…) har antagligen redan hunnit överskugga nya albumet han spelat in med lika nya gruppformationen The Puta Madres. Det är tre år sedan Doherty fick ut en fullängdare och jag måste säga, med min förkärlek till den eviga strulputten, att han låter ovanligt klar och att det här nya samarbetet med både gamla och nya bekantskaper (Jack Jones, Katia De Vidas, Miki Beavis, Miggles och Raf) sprider ett lugn över plattan. Inspelade live under fyra dagar i Frankrike kom denna självbetitalade platta till liv i den
BILLIE EILISH – WHEN WE ALL FALL ASLEEP, WHERE DO WE GO?

BILLIE EILISH – WHEN WE ALL FALL ASLEEP, WHERE DO WE GO?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström BILLIE EILISH: ”When We All Fall Asleep, Where Do We Go?” (Darkroom/Interscope) Jag minns mycket väl EP-debuten ”Don’t Smile at Me” från Billie Eilish och hur den redan då fick mig med stor förväntan att se fram emot hennes första fullängdare. Så kom ”When We All Fall Asleep, Where Do We Go?” till sist, och jag blir helt paff. Och inte på grund av skivan utan den fenomenala respons den fått, försäljningssiffrorna är kolossala och albumet rosas utan dess like av kritikerkåren. Själv undrar jag mest hur det kunde gå så fel, och om jag är den enda som inte är ett dugg förförd av plattan. Är vi verkligen så här desperata efter en milleniumfödd hitmakerska? Samtidigt vill jag fortfarande hävda att Eilish mycket väl kan komma att axla en sådan roll, det hon gör är in
LITTLE SIMZ – GREY AREA

LITTLE SIMZ – GREY AREA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LITTLE SIMZ: ”Grey Area” (Age: 101) När Little Simz släpper nytt är jag onekligen spänd, likt ett barn som fått vänta på att öppna sina födelsedagspresenter sliter jag tag i tredje studioalbumet ”Grey Area”. Och får precis vad jag önskat mig – Simbi Ajikawo sätter utan tvekan press på sina samtida rappare och det här är plattan som bevisar att hon hör hemma på den internationella hiphopkartan. Det var 2015 som jag snubblade över Little Simz albumdebut ”A Curious Tale of Trials + Persons”, då var hon tjugoett år gammal men redan erfaren med flera EP:n och mixtapes i bagaget och det stod snabbt klart för mig att Ajikawo skulle kunna bli en sådan musiker som tänker utanför ramarna. Trots att efterföljande album, ”Stillness in Wonderland” (2016), snarast var en b
DRAKE – SO FAR GONE

DRAKE – SO FAR GONE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström DRAKE: ”So Far Gone (Mixtape)” (October’s Very Own) Det är som att öppna en tidkapsel men istället för att åtnjuta dess innehåll är frågan om det verkligen var nödvändigt att gräva upp det förflutna. Kanadensiske rapparen Drake fick sitt genombrott med ”So Far Gone” för tio år sedan för att vara exakt och i och med detta har plattan för första gången släppts för streaming. Förvisso kan man se viss charm i det hela, ”So Far Gone” som var Drakes tredje utgivna mix stod för progression och hör till hiphop-historia. Och ändå, trots den förmildrande omständigheten att det gått ett decennium, blir jag rätt så uttråkad av den släta, skönsjungande Drake. Men medan jag är ambivalent skulle fansen utan tvivel hävda att den står sig. Drake hade på ”So Far Gone” schys