söndag, februari 25

Tagg: Linda Bönström

U.S. GIRLS – IN A POEM UNLIMITED

U.S. GIRLS – IN A POEM UNLIMITED

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström U.S. GIRLS: ”In a Poem Unlimited” (4AD) Jag vill verkligen tycka om ”In a Poem Unlimited”, och varför skulle jag inte göra det? De positiva recensionerna regnar över Meghan Remy/U.S. Girls. Men jag hör det inte, det experimentella som är hennes kännemärke och lika litet lyckas jag att placera vad jag lyssnar på. För bara några år sedan, 2016, var Remy med i racet för Polarpriset men med ”In a Poem Unlimited” är det som hon dragit upp något från nittiotalet som borde ha fått dö där och då. För det är som att det finns något i nästan varje spår som skaver och känns obekvämt. Vill man vara något positiv bidrar ”Poem” med ett popsyntsound eller ”Incidental Boogie” som åtminstone hänger ihop i text och musik. I det stora hela hittar jag inte några förmildrande omstä
MGMT – LITTLE DARK AGE

MGMT – LITTLE DARK AGE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MGTM: ”Little Dark Age” (Columbia) Efter framgången med debutplattan ”Oracular Spectacular” 2007 satsade skivbolaget Columbia ytterligare på amerikanska synthpopbandet MGTM. Tyvärr genererade det enbart floppar som ”Congratulations” (2010) och ”MGMT” (2013) och detta innebär att bandets fjärde platta, ”Little Dark Age” onekligen behöver leverera. Andrew VanWyngarden och Ben Goldwasser säger sig ha gjort plattan som en reaktion på president Trumps valseger och att samhället i stort genomgår en mörk tid. Med ”Little Dark Age” är det skönt att höra en mer renodlad platta än vad som annars brukar vara fallet med nyare indiesynt. Inledningsspåret ”She Works Out Too Much”, med Ariel Pink, Cellars och på saxofon Danny Meyer, är ett härligt ironiserande över samtiden
KENDRICK LAMAR – BLACK PANTHER: THE ALBUM

KENDRICK LAMAR – BLACK PANTHER: THE ALBUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström KENDRICK LAMAR: ”Black Panther: The Album Music from and Inspired By” (Top Dawg/Aftermath/Interscope) Sountracket till Marvels senaste film ”Black Panther”, vanligen benämnt som ”The Album”, är naturligtvis inte enbart ett resultat av hiphoparen Kendrick Lamars insats. Likaväl är det tydligt att han som huvudproducent tillsammans med Anthony ”Top Dawg” Tiffit sätter sitt märke på ”The Album”. Och det är ett rätt snyggt paket! Blandningen av musiker från SZA (”All the Stars”) till Vince Staples (”Oops”) fungerar som en fin helhet. Men att få The Weeknd (”Pray For Me") att låta intressant skulle vara helt kört utan Lamars inhopp, och Travis Scott (”Big Shot”) bara svider i öronen. Nyfiken blir man på ”King’s Dead” som är ett samarbete mellan Lamar, Jay Rock, Future
FRANZ FERDINAND – ALWAYS ASCENDING

FRANZ FERDINAND – ALWAYS ASCENDING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström FRANZ FERDINAND: ”Always Ascending” (Domino) Indieskottarna Franz Ferdinand har inte hörts i samlad grupp sedan 2013 med fullängdaren ”Right Thoughts, Right Words, Right Action” och 2015 års ”FFS” där man slog sig ihop med Sparks. Men i skuggan har de sannerligen aldrig varit då framför allt engelska tidningar haft en förkärlek för bandet. Saken är bara att bandet aldrig nått upp till framgången med ”You Could Have It so Much Better” som 2005 var ett nyskapande och rockigt album. Åtminstone inte i mina ögon och ingenting med ”Always Ascending” får mig att tro att det kommer att hända igen. Trots Alex Kapranos drivande och utmärkande röst, känns det som att bandet har fastnat i en gammal idé om hur de ska låta och som lyssnare väntar man på det där som borde fast
ANNA BURCH – QUIT THE CURSE

ANNA BURCH – QUIT THE CURSE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ANNA BURCH: ”Quit the Curse” (Polyvinyl) Anna Burchs debut, indiepattan ”Quit the Curse”, är en absolut snoozefest. Stentråkig rent av. Det är ett försök att få en röst att låta originell som bara slutar i katastrof, ett helt blasé uttryck som knappast maskerar att sångerskan inte behärskar högre tonarter för fem öre – trots envetna försök. Och inte hjälper soundet till att ro projektet i hamn, snarare är det en enda radda med toner som går in och ur varandra så pass att man knappt märker att skivan har hoppat ett spår. ”Quit the Curse” är en strax över trettio minuter lång plåga och hamnar rakt i papperskorgen.  
GRAHAM COXON: THE END OF THE F***KING WORLD

GRAHAM COXON: THE END OF THE F***KING WORLD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström GRAHAM COXON: ”The End of the F***ing World” (Graham Coxon) Om någon hade påstått att skivan jag skulle lyssna oftast till den här sidan av nyårsskiftet var både ett soundtrack och med Graham Coxon hade jag sannolikt viftat bort det. Helt felaktigt! ”The End of the F***ing World” är en ny mörk komediserie producerad av Channel 4 och Netflix och tidigare Blur-gitarristen Coxon var tillfrågad att skriva och spela in soundtracket. Precis som serien går humöret upp och ned på plattan, alltifrån lättsamma inledningsspåret ”Walking All Day” till ”On The Prowl” med Iggy Pop-känsla, till sköra ”There’s Something in the Way That You Cry” och ”Angry Me” där gamla Blur-soundet bryter igenom. ”The End of the F***ing World” är en mycket charmig platta på många sätt. Em
JUSTIN TIMBERLAKE – MAN OF THE WOODS

JUSTIN TIMBERLAKE – MAN OF THE WOODS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JUSTIN TIMBERLAKE: ”Man of the Woods” (RCA) Femte plattan av popstjärnan Justin Timberlake måste vara en besvikelse även för hans mest hängivna fans. Timberlake har med ”Man in the Woods” letat upp varenda urvattnad popklyscha och satt ihop en över en timme lång platta som borde komma med tillhörande skämskudde för lyssnaren att begrava sig i. Varför Timberlake trots sina framgångar nu missat målet så totalt är en bra fråga. Lättja eller tillfällig sinnesförvirring? ”Man in the Woods” är i alla fall både ytlig och energilös. Med sig har Timberlake fått Alicia Keys (”Morning Light”) och Chris Stapleton (”Say Something”) men de känns snarare som oanvända möjligheter att lyfta skivan då de försvinner i den långa radan av spår. Man får lov till att hoppas att
FALL OUT BOY – MANIA

FALL OUT BOY – MANIA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström FALL OUT BOY: ”Mania” (Island) ”Mania” var planerad att ges ut redan i september förra året men försenades – rejält – när sångaren Patrick Stump meddelade att albumet kändes för framhastat och ofärdigt. Så när skivan nu dyker upp i slutet av januari tänker man att den måste vara riktigt bra. För den som vant sig vid att Fall Out Boy helt har lämnat sina rötter som ett alternativt rockband till förmån för popgenren uppskattar möjligen plattan, men problemet är just det att den är så utan att tveka publikfriande. Den är inte särskilt intressant och låtarna glider in och ut ur varandra utan att göra några större intryck. Att halva plattan släppts som singlar tyder på att det behövs luft mellan spåren på ”Mania”. Istället blir den mest en skränig pojkbandsimitation
BØRNS – BLUE MADONNA

BØRNS – BLUE MADONNA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström BØRNS: ”Blue Madonna” (Interscope) Garrett Borns släpper sitt andra album ”Blue Madonna”, en alternativ electropop-platta med ett inhopp av Lana Del Rey som höjdpunkt. Børns har verkligen inte hållit tillbaka utan släppt hela fyra av skivans tolv låtar som singlar vilka genererade ett tämligen stort intresse inför albumsläppet: ”Faded Heart”, ”Sweet Dreams”, ”I Don't Want U Back” och ”God Save Our Young Blood” (med Del Rey). Glamrocken går inte obemärkt förbi på ”Blue Madonna” och kanske är det där som skivan tappar mitt intresse, det blir liksom inget av det hela. Texterna är tunna och variationen mellan låtarna liten. Dock ska medges att anlita Tommy English som producent är smart, för att ljudet och melodierna är lockande. Men som helhet finns inget som tillt
EMINEM – REVIVAL

EMINEM – REVIVAL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström EMINEM: ”Revival” (Shady/Interscope/Aftermath) ”Revival” innehåller ingredienser för en katastrofal hiphopskiva: sentimental, samplad, full med popartister, låtförfattare och genuin självreflektion. Men på något sätt lyckas Eminem att hålla ihop det hela. Förvisso balanserar plattan på kanten till musikaliskt självmord och kommer antagligen inte bli det album som definierar rapparens karriär, en del menar till och med att detta är slutet på glansdagarna: Eminem har blivit medelmåttig. Jag säger att Eminems ”Revival” snarare är en vuxen skiva med ett ovanligt djup – och att det sticker i mångas ögon. Och öron. ”Revival” gick ut starkt som nummer ett på topplistor i bland annat USA, England och Australien men lyckades inte behålla placeringen särskilt länge. Redan i