tisdag, september 29

Tagg: Leonard Cohen

SKIVOR I KORTHET

SKIVOR I KORTHET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
MONO introducerar den nya avdelningen Skivor i korthet med där vi samlar upp nyutkomna skivor och recenserar dem i ett lite mindre format. DAVE GREAVES: ”Still Life – The Legacy Collection” (Inbred/Hemifrån) av Peter Sjöblom Den Hull-födde Dave Greaves har ett förflutet i den engelska folkmusiken under sjuttiotalet och har spelat med bland andra John Martyn och Sandy Denny. Han är också en av de mycket få som uppträtt samma kväll som Nick Drake. ”Still Life” är en sammanfattning av Greaves låtkatalog och avslöjar hans ursprung tydligt. Skickligt gitarrplock i den brittiska folktraditionen, ibland med uppbackning av band. Dessvärre är låtarna inte speciellt distinkta och Greaves är inte heller världens mest personliga sångare. ”Still Life” är dessutom en dubbel vilket definitivt
LEONARD COHEN – THANKS FOR THE DANCE

LEONARD COHEN – THANKS FOR THE DANCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LEONARD COHEN: ”Thanks for the Dance” (Columbia/Legacy) Jag är en sent utvecklad Cohen-ist får jag lov att erkänna, plattan ”Popular Problems” från 2014 med låtar som ”Did I Ever Love You”, ”Born in Chains” och ”You Got Me Singing” gjorde mig helt såld. Cohens sista studioalbum ”You Want It Darker” är i mina öron det bästa från 2016 – den är rentav storslagen. Mästerverket med låtar som titelspåret, ”Treaty” och ”Leaving the Table” släpptes blott nitton dagar innan Cohen avled och den är som ett vackert hejdå till oss alla, så när jag först hörde talas om att ett postumt album skulle släppas i år blev jag mycket skeptiskt: varför inte låta ”You Want It Darker” förbli Cohens avsked? ”Thanks for the Dance” har sammanställts av Adam Cohen, sonen som även arbetad
RATSO – STUBBORN HEART

RATSO – STUBBORN HEART

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom RATSO: ”Stubborn Heart” (Lucky Number) Larry ”Ratso” Slomans bekantskapskrets har innefattat allehanda prominenser genom åren. Han är kompis med Bob Dylan, John Cale, Lee Ranaldo från Sonic Youth och var god vän till Leonard Cohen fram till dennes död. Han har skrivit låtar, biografier, artiklar och romaner, men det är först som sjuttioåring som han begår sin solodebut, med ”Stubborn Heart”. Som naturligtvis rymmer ett par kända namn, bland dem Nick Cave och Imani Coppola. Hans egen röst och sångstil påminner väldigt mycket om Cohen, knarrig i botten och lite darrig i de högre registren. Bortsett från de helt egenkomponerande låtarna har han plockat med några med egna texter och med musik av John Cale – det är framför allt roligt att se honom plocka upp Cales
JERRY DAVID DeCICCA – TIME THE TEACHER

JERRY DAVID DeCICCA – TIME THE TEACHER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JERRY DAVID DeCICCA: ”Time the Teacher” (Impossible Ark) Jerry David DeCicca har ett förflutet i bandet The Black Swans, och på sin fyra år gamla, bitvis lovande men på det hela inte tillräckligt spännande debut ”Understanding Land” medverkade bland andra två vitt skilda Oldham, Spooner och Will. Han har också agerat producent åt särlingsartister som Ed Askew, och DeCicca själv har ett utanförlingstonfall som går igen även på ”Time the Teacher”. Det låter som att han sjunger ur rummets mörkaste hörn – någonting hos honom får mig att tänka på Stuart Staples i Tindersticks, det där lätt kvävda mumlandet, som om han inte mäktade med annat än förtrolighet. Rösten ligger hela tiden mellan sång och tal, inte sällan närmare det senare. Då låtarna mestadels rör sig inom