söndag, december 15

Tagg: Lennart Persson

SETH BOVEY – FIVE YEARS AHEAD OF MY TIME

SETH BOVEY – FIVE YEARS AHEAD OF MY TIME

BÖCKER & FILM, NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom SETH BOVEY: ”Five Years Ahead of My Time – Garage Rock from the 1950s to the Present” (Reaktion Books) Jag var barn tills dess att jag hörde ”Where the Wolf Bane Blooms” med The Nomads. I samma ögonblick som jag hörde den, faktiskt i samma ögonblick som jag hörde de tremolodarrande inledningsackoren och den hårt fuzzade sologitarren som sträcker sig mot allting ovanför mig i en uppåtgående skala i öppningsspåret ”I'm Five Years Ahead of My Time”, blev jag tonåring till mer än bara åldern. Jag var plötsligt ”half a boy, half a man” som Flamin' Groovies formulerade det, sexton år gammal, samma ålder som The Nomads senare hyllade på singeln ”16 Forever”, åldern när världen är ny och värd att upptäckas. Livet började på riktigt. Som andra har sagt om andra skiv
ETT SKIVBOLAG I VARJE BY – OM SVENSKA POPFABRIKEN I KLIPPAN

ETT SKIVBOLAG I VARJE BY – OM SVENSKA POPFABRIKEN I KLIPPAN

BÖCKER & FILM, NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom MATS PETTERSSON, ANDERS PÅLSSON, PETTER LÖNEGÅRD (red.): ”Ett skivbolag i varje by – om Svenska Popfabriken i Klippan” (Förlag Vett & Vilja/Svensk PopBok Klippan) Det verkar kanske märkligt att fyrtio år senare bry sig om ett litet provinsiellt betonat skivbolag från nordvästra Skåne. Egentligen var det lite märkligt redan då runt decennieskiftet sjuttio/åttiotal när Klippan-popen och skivbolaget Svenska Popfabriken blev vedertagna begrepp. Hur kunde så mycket musik komma från den där lilla bruksorten med en befolkningsmängd på runt åttatusen invånare och vad var det som var så speciellt med den att den fick ett sådant genomslag hos de rockintresserade? En av anledningarna var Mats Olsson, rockkrönikören som gjorde Expressen med sina popsidor läsvärd i en
NITTIONIO OCH EN HALV RÄCKER INTE

NITTIONIO OCH EN HALV RÄCKER INTE

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom I en krönika letar Peter Sjöblom efter sig själv och hamnar som alltid i sin skivsamling. Vilket inte är så konstigt eftersom han fortfarande inte har lärt sig att se skillnad på den och sin person. Nyligen var en god vän förbi och vi nördade ner oss i musik som vi brukar göra när vi träffas och sedan med en logik som i alla fall vi själva förstod började vi prata om vad man hinner och inte hinner med att göra här i livet. Han frågade lite skämtsamt om jag ville höra all musik som någonsin har gjorts och jag svarade inte utan ett visst allvar att det ville jag göra fram till den dagen jag hörde Rihanna. Dagen jag hörde Rihanna insåg jag att det var förknippat med direkt hälsofara att höra all musik för om jag skulle göra det – förutsatt att det ens vore möjligt –
RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter publicerade i ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. 2015 samlades allting han skrev för tidningen Sonic i en diger bokvolym av Sonic/Telegram. Nedanstående publicerades första gången som en recension av den boken 7 augusti 2015 i Tidningen Kulturen. Enstaka förlegade formuleringar i originaltexten har ändrats. Mats Olsson må vara den svenska rockjournalistikens fader, men det var Lennart Persson som fullkomnade dess form när han tog den raka vägen in i musikens blödande hjärta. Alla vi som någon gång skriver om någonting som befinner sig inom samma område som det han täckte in står i relation till honom. Tacksamhetsskuld rentav. Vare sig vi vill det eller inte