Jim Keltner

av Linda Bönström Spelar Dylan galen? Linda Bönström filosoferar kring Bob Dylans metoder att freda sig från gamarna, hans betydelse över generationsgränserna och hans förmåga att knyta ihop tiden. Dylan kom till New York 1961 efter att ha hoppat av University of Minnesota och har levt i rampljuset sedan dess, vad kan jag möjligen ha att tillägga? Att ens skriva om Dylan är egentligen bara att bidra till allt krafs av spekulationer som fyllts till bristningsgränsen om ikonen. Till och med memoarerna ”Chronicles, Volume One” ("Memoarer, del 1" på svenska) höll och håller nog beundrarna på spänn. Även om första delen i den tänkta trilogin alltjämt är den enda som publicerats, måste den ses som ett av Dylans många stortänkande projekt och redan då 2004 cirkulerade rykten om att de

av Peter Sjöblom BOB DYLAN: ”Saved” (Columbia, 1980) Få artister har haft lika många kontroverser med publikens uppfattning och uppskattning som Bob Dylan. Kanske för att få artister har varit så intimt angelägna för så många människor som han – Dylans anhängare har en tendens att ta hans göranden och säganden väldigt personligt. Men vanligtvis vänjer sig världen rätt fort vid förändringarna. ”Sveket” mot folkmusikfansen när Dylan stormade upp på scenen i Newport 1965 uppbackad av Paul Butterfields elektriska bluesband och den i förstone utbuade 1966-turnén hyllas idag som något av det bästa som hänt rockmusiken. Vilket ju är alldeles sant. Till och med ”Self Portrait” från 1970, där Dylan helt övergav de visionära och Rimbaud-rabblande texterna för en mild country-croon i socker

Tag: Jim Keltner

DYLAN MELLAN VÄRLDARNA

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 15: BOB DYLAN