onsdag, augusti 5

Tagg: Jerry Lee Lewis

LITTLE RICHARD 1932-2020

LITTLE RICHARD 1932-2020

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom En stor legendar har gått ur tiden, åttiosju år gammal: Richard Penniman, eller som han skrev in sig i musikhistorien som, Little Richard. Det finns inspelade ögonblick som innehåller allt man egentligen behöver veta om rock'n'roll-musik. Hur drygt och elitistiskt det än må låta så fattar man det eller så fattar man det inte. Det går inte att förklara för någon som inte känner det. The Cramps ”Human Fly”-singel är ett sådant ögonblick. Ett annat är när Little Richard med vild blick och kroppen fylld av ogudaktighet i inledningen till ”Tutti Frutti” gastar sitt bevingade ”A-wop-bop-a-loop-bop-a-wop-bam-boom!” Semantiskt meningslöst, men på alla andra sätt en av de mest betydelsebärande fraserna som någonsin yttrats inom ramen för en rocklåt. Han lär med det ha
DEXTER ROMWEBERS HEMSÖKELSER

DEXTER ROMWEBERS HEMSÖKELSER

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Kenneth Bachor/Bloodshot Records promobild) Bakom det anslående namnet Dexter Romweber hittar Peter Sjöblom en artist med ett djupgående mörker och en explosiv utlevelse. Vi kan se Dexter Romweber men det är inte alldeles säkert att han kan se oss. Dexter Romweber lever mitt bland oss men i en annan tid, i en parallell. När han upptäckte Elvis Presley blev tiden bakåt oändlig men tiden framåt orimlig. Därför visste han ingenting om att det fanns samtida som hyllade honom som en hjälte. Neko Case. Cat Power. Och inte minst Jack White. Det var Romwebers musik som fick White att starta White Stripes med samma sättning som Flat Duo Jets. Gitarr och trummor. Och en ambition att kanalisera en mäktig energi som tycktes evigt förlorad till det förflutna. Men
BILLY ”CRASH” CRADDOCK – BOOM BOOM BILLY: THE ROCK’N’ROLL YEARS

BILLY ”CRASH” CRADDOCK – BOOM BOOM BILLY: THE ROCK’N’ROLL YEARS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BILLY ”CRASH” CRADDOCK: ”Boom Boom Billy – The Rock'n'Roll Years” (Jasmine) Billy ”Crash” Craddock är kanske inte en så stor angelägenhet i vår del av världen men i USA är han känd som en bildskön countrysångare som gärna knäppte upp ett par extra skjortknappar för att visa sin håriga bringa. Han kallas ibland för ”the king of country rock” vilket är en våldsam överdrift eftersom han inte är någon countryrockare i den mening vi oftast tänker oss, och om han hade varit det så hade han ändå knappast varit kung över genren. Men han har i alla fall haft en del stora crossover-framgångar i hemlandet, inte minst under sjuttiotalet. Som många i hans generation började han göra musik redan under rockabillyns femtiotal. Han var knappast någon råbarkad Gene Vincent- eller
DIVERSE ARTISTER – MEMPHIS RENT PARTY

DIVERSE ARTISTER – MEMPHIS RENT PARTY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Memphis Rent Party: The Blues, Rock and Soul” (Fat Possum) Detta är ett ”soundtrack” till journalisten Robert Gordons nyss utkomna bok ”Memphis Rent Party” men fungerar fint som en själsvständig skiss över den mer kantstötta musik som fötts och närts i Memphis. Här samsas färgstarka Memphis-personligheter som James Luther Dickinson, Alex Chilton (med en lätt neurotisk cover på Slickers gamla reggaeklassiker ”Johnny Too Bad”), Junior Kimbrough, Charlie Feathers och Panther Burns med Tav Falco i spetsen. Jerry Lee Lewis tittar också förbi; han är skivans mest kända namn. Stilarna skiftar från jazz och klassisk blues till country och trasrockabilly men kompilatet hänger ihop bättre än man skulle kunna tro. Anledningen till det är väl att det finn
ROCKABILLY-ALFABETET: INLEDNING

ROCKABILLY-ALFABETET: INLEDNING

MUSIKALFABETEN, NYHETER, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom Följ med MONO på en resa bland sprittande ståbasar, snärtiga virveltrummor, explosiva gitarrister och besatta sångare när Peter Sjöblom i bokstavsordning guidar er genom femtiotalets rockabilly! Rockabilly är en av de där genrerna som hållit sig levande i princip helt utan någon massmedial uppbackning. Det var väl bara på åttiotalet som den fick någon bredare uppmärksamhet i och med att Stray Cats slog igenom med låtar som ”Rock This Town” och ”Runaway Boys”. När allmänhetens intresse hade klingat av igen försvann musiken in i det subkulturella reservat där den har befunnit sig sedan dess. Och de gånger som den mediala strålkastaren nu trots allt riktas mot rockabillyn är det nästan alltid kringverket man fokuserar på – det handlar mer om pinup-gaddningar, frisyrer
BROLLE, THE KILLER AND ME

BROLLE, THE KILLER AND ME

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman (Foto: Peter Knutson/Matthew Hennessey) Jag kan berätta det nu, tidigare tyckte jag det lät lite skrytsamt men nu när världen är full av egoboost så ska jag väl lämna mitt lite modesta bidrag. Eller kanske vi ska börja så här: I höst kör en som heter Brolle en show på Göta Lejon som heter något i stil med ”Elvis, Cash, the Killer and Me”. Jo, jo, den titeln är nog alldeles sann och sade jag egoboost? Så vi backar tillbaka i tiden runt fyrtio år eller så och jag går till biljettluckan på Kungliga Tennishallen och inhandlar min biljett till kvällens show, med, jo, just det ”The Killer”, det vill säga Jerry Lee Lewis. När jag går därifrån med min nyinköpta biljett smyger en limousin upp bakom. Jag vänder mig om och i den sitter Jerry Lee med en donna (ja, man sade