lördag, augusti 8

Tagg: jazz

VAN MORRISON – VERSATILE

VAN MORRISON – VERSATILE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON: ”Versatile” (Exile) Ingen kan säga att Van Morrison ligger på latsidan – bara några månader efter att förra plattan släpptes ger han ut en ny! Upplägget för dem båda är liknande men där den förra, ”Roll with the Punches”, till största delen bestod av covers på bluesklassiker lutar sig ”Versatile” i huvudsak mot jazzörhängen. Inte heller denna gång är låturvalet särskilt fantasirikt – man kan undra om man verkligen behöver fler versioner av ”Bye Bye Blackbird”, ”Makin' Whoppee”, ”I Get a Kick Out of You” och (en här kanske lite väl tonslirig) ”Unchained Melody”, men precis som förra plattan handlar ”Versatile” mer om hur den känns än vilka låtar den innehåller. Återigen låter det som att Van Morrison verkligen gör det han älskar mest, att sjunga ur h
COURTNEY PINE – BLACK NOTES FROM THE DEEP

COURTNEY PINE – BLACK NOTES FROM THE DEEP

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström COURTNEY PINE: ”Black Notes from the Deep” (Freestyle) Det svartvita skivomslaget får den stora saxofonen att lysa som i antikt silver och titeln smakar som en jazzklubb i källarvåningen med röda bordsdukar och så man sugs man därmed in i Courtney Pines nya album ”Black Notes from the Deep”. Pine, en av Storbritanniens mest hyllade jazzmusiker, har på den här plattan gästats av Omar Lyefook M.B.E och Charleen Hamilton på sång, Ed Bentley på orgel, gitarristen Chris Cobbson och skivans verkliga stjärna Robert Mitchell på piano. Att Pine själv inte spelat tenorsaxofon på över ett decennium gör onekligen skivan speciell. ”A Change Is Sure to Come” är som en virvel driven av flöjt och där tonerna rör sig med lätthet, ”Rivers of Blood”, som fått sitt namn efter de
JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

LIVE!, NYHETER, RECENSIONER
av Thomas Wihlman Melodic Melange: Stallet, Stockholm, 22 oktober 2017 Melodic Melange heter en konstellation av eminenta musiker, med Anders Hagberg, känd bland annat från Mynta och Yggdrasil, som initiativtagare och sammanhållande kraft. Det handlar här om spännande kombinationer och möten. Under oktober/november är man på konsertturné i landet och MONO sökte sig till trevliga Stallet i Stockholm för att lyssna. Spänningen ligger inte bara i mötet mellan palestinskbördige Ahmad al Khatibs oud och Hagbergs saxofoner och flöjter, utan också i Lisbeth Diers slagverk av en mängd olika typer och inte minst i Johannes Lundbergs sofistikerade och nyanserade basgung. Lägger vi till detta de arabiska klangerna roll och inspiration från samisk jojk så förstår ni att det här är inte
SALAMANDER – LIVE AT NORTHSEA JAZZ FESTIVAL

SALAMANDER – LIVE AT NORTHSEA JAZZ FESTIVAL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SALAMANDER: ”Live at Northsea Jazz Festival” (Wela) Det har varit ett bra år för frigående jazz, inte minst vad beträffar återutgåvor av svensk sådan. På kort tid har vi fått arkivmaterial från Iskra, Caprices sjuttiotalsbox i serien ”Svensk jazzhistoria”, Bitter Funeral Beer Bands ”Praise Drumming” och nu, Salamanders ”Live at Northsea Jazz Festival”, inspelad under den årliga jazzfestivalen i Haag 1981 (fast sedan drygt tio år hålls den i Rotterdam). En högst välkommen nyutgåva av blixtrande jazz som kan vara både samlad, ömsint smekande och fritt, brutalt konfrontativ. Ibland påminner ensemblespelet en aning om Willem Breukers skälmska Kollektief, medan Susanna Lindeborg – också känd från Salamanders göteborgskollegor Mwendo Dawa – stundtals går lös på flyg
DIVERSE ARTISTER – SVENSK JAZZHISTORIA, VOL. 11: JAZZ COSMOPOLIT

DIVERSE ARTISTER – SVENSK JAZZHISTORIA, VOL. 11: JAZZ COSMOPOLIT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Svensk jazzhistoria, vol. 11: Jazz Cosmopolit” (Caprice) Caprices monumentala dokumentation av den svenska jazzens utveckling är nu med sin elfte volym – med undertiteln ”Jazz Cosmopolit” – framme vid sjuttiotalet. Det är den del i serien som jag har sett fram emot allra mest. Sjuttiotalet var en blomstrande tid för svensk musik. Med proggen exploderade musiken åt alla håll, allting blev möjligt. Eller för att citera salig Leif Nylén vars beskrivning av 1968 gäller lika bra här: ”Allt var liksom i rörelse”. Många tvekar kanske inför att koppla samman jazzen med proggen, men faktum kvarstår att det är svårt att dra några skarpa skiljelinjer mellan proggen och jazzen. Musikuttrycken blödde ju hela tiden över till varandra – om man enbart ser t
BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BENGT BERGER & BITTER FUNERAL BEER BAND: ”Praise Drumming” (Dragon) Lyckligtvis fanns det ett och annat som lyfte åttiotalet ur sitt erbarmeliga elände, både inom jazzen och rocken. Och bortom. Sådant som Bitter Funeral Beer Band som håller än idag och som gör att man kan om kanske inte just fördra, så i alla fall lättare förtränga årtiondets mer osmakliga yttringar. Det är egentligen bara sopransaxen och den bandlösa basen som här och där låter antyda att ”Praise Drumming” spelades in 1986 (och gavs ut året därpå). Generellt sett har den sin fräschör i behåll. Å andra sidan är det inte konstigt att ”Praise Drumming” är så bra som den är då flera av tidernas bästa och mest vidsynta svenska musiker medverkar, bland dem Anita Livstrand, Thomas Mera Gartz, Si
ELLEN ANDREA WANG – BLANK OUT

ELLEN ANDREA WANG – BLANK OUT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ELLEN ANDREA WANG: ”Blank Out” (Jazzland Recordings) Öppningslåten ”Peace Prize” börjar med några sekunder i ett längtans dis, som spiritual jazz, lite som Alice Coltrane i tonfallet. Men även om ”Blank Out” liksom den tre år gamla debuten ”Divine” ges ut på ett norskt jazzbolag, och även om kontrabasisten Ellen Andrea Wang uppträder mycket på jazzklubbar både i och utanför Skandinavien är den mer en popplatta med jazzinslag än tvärtom. Det är noggrann musik, påverkad av både Joni Mitchell och Rickie Lee Jones, och det är uppenbart att Wang verkligen månar om vitaliteten. Problemet är bara att hon försöker för mycket. Precisionen kommer i vägen för svänget och gör ”Blank Out” för livlös och distansierad. Det är alldeles för tillrättalagt för att jag ska kunna
KAMASI WASHINGTON – HARMONY OF DIFFERENCE

KAMASI WASHINGTON – HARMONY OF DIFFERENCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström KAMASI WASHINGTON: Harmony of Difference (Young Turks) Det som är mest slående med den blott trettiosexårige saxofonisten Kamasi Washington är att han lyckas göra jazz även för den som vanligtvis inte lyssnar på det – Washington gör helt enkelt jazzen tillgänglig för alla. ”Harmony of Difference” är endast lite över en halvtimme kort med sex stycken underbara spår, det enda man kan klaga på är just detta – man vill ha mer än en EP. Varje spår låter som det är en upptäcktsfärd, experimentell och med en känsla av att vara ansträngningslös. Washington låter saxofonen föra och som oerfaren lyssnare vill man bara följa efter.  
MIMI TERRIS – DEN STORA SKALAN

MIMI TERRIS – DEN STORA SKALAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MIMI TERRIS: ”Den stora skalan” (Calibrated) Det krävs något extraordinärt för att jag ska ryckas med – känna med – vokaljazz. En Billie Holiday och, om om man nu vill räkna henne som jazz- och inte bluessångerska, en Bessie Smith. I Sverige, en Monica Zetterlund och jodå, även en Nannie Porres. Samtida vokaljazz känns vanligtvis som mina synders straff, och att döma av antalet moderna jazzsångerskor (för sjunger jazz är det oftast kvinnor som gör av någon anledning) är mina begångna synder väldigt många. Jag hör bara glänsande avgångsbetyg från någon musikakademi, inlärda manér och en uppfattning om sig själv som förmer än andra. För man är ju gubevars En Jätteviktig Jazzsångerska Som Alla Måste Beundra För Annars Är Man Jättedum I Huvudet Och Omdömets Felande L
AHMED – NEW JAZZ IMAGINATION

AHMED – NEW JAZZ IMAGINATION

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom AHMED: ”New Jazz Imagination” (Umlaut) Det är svårt att egentligen jämföra Ahmed Abdul-Malik med andra jazzmusiker. En visionär, men kanske för revolutionär för sin samtid. Han spelade visserligen med bland andra Art Blakey, Thelonious Monk och John Coltrane, men hans skivkarriär som bandledare blev inte längre än en dryg handfull skivor i slutet av femtiotalet och en bit in på nästföljande årtionde. Sedan lämnade han musicerande i princip helt och hållet och började istället undervisa. Han har aldrig varit föremål för några braskande återutgivningskampanjer även om det för några år sedan faktiskt kom flera nyutgåvor av hans skivor. Som basist och oud-spelare född i New York med sudanska rötter förenade han på ett banbrytande vis musikaliska tänkesätt från Mel