tisdag, mars 19

Tagg: jazz

SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SPLASH: ”1970-1979 Samtliga inspelningar” (Splash) Långt ifrån all musik som gjordes under det vildvuxna, svenska sjuttiotalet har stått sig. Mycket av det som gjordes inom eller strax utanför musikrörelsen kräver ett stort akademiskt intresse för epoken för vara ens det minsta intressant att höra på idag, och det är inte ens alltid som ett utpräglat specialintresse räcker för att göra vissa skivor lyssningsbara såhär långt efter. Framför har den uttalat politiska proggen mestadels åldrats väldigt illa med sitt ofta stelbenta spel och sina plakattexter som dumförklarar lyssnaren med ett mästrande tonfall. Det är också sådana på den propagandistiska sidan av proggen som genom åren orättvist fördunklat synen på stora bredd som proggen faktiskt hade i stort. Sann
KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO: ”Where or When” (DO Music/Border) Klas Toresson är flitig i elden i skivstudion. Förutom det nya albumet ”Ballads and Dreams”, tillsammans med Hans Loelv når han nu i vintermärket ut till publiken med albumet ”Where or When”, där han jobbar tillsammans med Filip Ekestubbe Trio. Liksom på ”Ballads and Dreams” möter vi här ett antal stycken från The American Songbook. Richard Rodgers ”Where Or When” har fått ge titeln till albumet, men här finns också George Gershwin, Jerome Kern och Bill Evans. Sticker ut gör det inte. Kanske är det inte ens meningen. De stötte på varann på vägen till Kingside Studios och då blev det ett album. För mig låter det mera live än studio, och skillnaden kan förstås vara hårfin. Men om
HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HANS LOELV & KLAS TORESSON: ”Ballads and Dreams” (DO Music/Border) Ibland landar det ljuvliga på ens bord. Och man kan få drömma. Det är precis så det känns när nu Hans Loelv kommer med sitt fjärde album, ”Ballads and Dreams”. Här möter Loelvs jazziga piano Klas Toressons saxofon, och de har mött varann på ett sådant sätt att känslor och det täta samspelet möter lyssnaren i forma av ett antal standards. Nej, det är säkert inte första gången du möter Richard Rodgers ”My Funny Valentine”, Errol Garners ”Misty” eller Harold Arlens ”Over the Rainbow”. Uttjatade pärlor ur The American Songbook skulle man kunna säga, men ändå får pärlorna den lyster de kanske hade första gången de mötte publiken. Det är verkligen inte illa. Men vänta, det kommer mer…För till
ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman Örjan Hultén Orion: ”Minusgrader” (Artogrush/Plugged Records) Örjan Hultén Trio kom med sitt sjunde album i våras, medan den fristående kvartetten Örjan Hultén Orion, bestående av Örjan Hultén (saxofon), Torbjörn Gula, piano, Filip Augustson (bas) och Peter Danemo (trummor), nu är inne på sin fjärde skiva. Det här är en mycket kompetent kvartett, som också haft möjligen att turnera utomlands. De första recensionerna som kommit av det nya albumet ”Minusgrader” är också översvallande positiva. Samspelet fungerar perfekt, här finns både erfarenhet men också nyfikenhet. Intressant nog finns en koppling till litteraturen, då albumtiteln ”Minusgrader”, fått sitt namn av Tranströmers dikt. Litteraturkopplingen är inte ny för Hultén, i ett tidigare sammanhang fi
DEN LÄTTKRÄNKTA MUSIKEN

DEN LÄTTKRÄNKTA MUSIKEN

DEBATT, INNERSPÅRET, NYHETER
av Peter Sjöblom I en debattartikel levererar Peter Sjöblom en bredsida mot konsensustänkandet inom musiken och frågar sig retoriskt om det är synd om den. Finns det genrer det är synd om? Nej, det gör det inte, men det finns genrer som gärna tycker synd om sig själva. Anhängare, utövare och distributörer av i synnerhet jazz och folkmusik verkar ha särskilt nära till självömkan när deras favoritmusik inte får den breda uppmärksamhet som de anser att den förtjänar. Visst kan jag också tycka att det är synd att den musiken hanteras relativt styvmoderligt av media, om den hanteras alls, men mycket annat som jag gillar syns också så sällan i spalterna eller utsändningarna, alldeles oavsett kategori. För, hör och häpna, det finns till och med pop- och rockmusik som det inte heller
VAN MORRISON – THE PROPHET SPEAKS

VAN MORRISON – THE PROPHET SPEAKS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON: "The Prophet Speaks" (Exile) Den plötsligt överproduktive Van Morrison vräker numer ur sig skivor. Sedan 2015 har han släppt fem plattor, denna den senaste inräknad. Inriktningen på de flesta av dem har varit mer eller mindre densamma: musikaliska tillbakablickar på den egna låtkatalogen (i form av tvivelaktiga duetter) och på Morrisons egen skivsamling omfattandes gammal jazz och blues. Men även om han själv nog trivs bra med upplägget så är det inte särskilt roligt för den utomstående. Det börjar helt enkelt bli lite för mycket cocktailunderhållning nu. Lite för mycket muzak i ölmageurvuxen blazer i Ålandsfärjans bar. Och alldeles för mycket urskuldande Hammond-orgel och överslätande soffjazzgitarr. Och själv tar Morrison till samma grepp som h
HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HÖRDEGÅRDS FYRA: "Rum" (Hördegård Musik) Magnus Hördegård är en välutbildad musiker, pianist, låtskrivare, med viss koppling till kristen musik. I kombinationen Hördegårds Fyra, tillsammans med tre duktiga musikerkollegor, brodern Gustav, Magnus Boqvist och sångerskan Allis Brorsson-Stihl, har man turnerat, inte minst i södra Sverige och gett ut musik i runt ett decennium. Det är elegant och driven pianomusik vi får möta, jazz med en viss folkton och texter som inte är religiösa eller kristna i sig men som har existentiella dimensioner, möjligen lite klyschartade. Kanske vi ska se det hela som lite new age och lite meditativt. Albumtiteln "Rum" syftar också på det inre rummet. Samtidigt känns det också som en lite mer jazzig Bo Kaspers. Sångerskan Allis Bror
SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman SHAI MAESTRO: "The Dream Thief" (ECM) Shai Maestro är en alldeles odrägligt duktig pianist. Från Israel, uppskattad av en stor, svensk publik, fick sitt genombrott 2011 för sex-sju år sedan, med Shai Maestro Trio. Visst är det så bra, som man kan förvänta sig. Lyriskt, perfekt. Här på senaste albumet "Dream Thief" i kombination med israeliske trumslagaren Ofri Nehemya och peruanske basisten Jorge Roeder. Alla mycket bra, samspelta, väl genomfört. Shai har jämförts med Esbjörn Svensson. Det känns lite orättvist mot båda. Jag upplever nog Shai som aningen mer sofistikerad, men utan Esbjörns driv och rockiga influenser. Så klart det är bra. Men jag tänder ändå inte riktigt. Ger lite för lite känsla, öronen får sitt lite mer än själen. Kanske är det så att
YOKADA – STILLNESS & SIRENS

YOKADA – STILLNESS & SIRENS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Carlsson YOKADA: ”Stillness & Sirens” (Disorder/Plugged) Yokada är en nybildad pianotrio med debuten inspelad två dagar i Stockholm. En kort och koncentrerad CD med tät triojazz som har stänk av Blue Note och sextiotalet. Låten ”Faceless” är tillägnad den afroamerikanske pianisten och kompositören Andrew Hill. (Kolla också hans ”Judgment!” på just Blue Note.) Här spelar Alex Zethson piano och har komponerat. Han låter tonerna klinga ut – här och var i bastanta sjok. Johan Berthlings kontrabas är melodiskt fet och stadigt pålitlig och Johan Holmegard spelar med både rocktunga trummor och snärtiga stockar. Medlemmarna är mest kända från grupper i jazzkanten som Fire! Orchestra, Angles 9 och Goran Kajfeš Tropiques, men detta är mer längs det traditionella jazz-spår
MUSAEUM CLAUSUM – MUSAEUM CLAUSUM

MUSAEUM CLAUSUM – MUSAEUM CLAUSUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Carlsson MUSAEUM CLAUSUM: ”Musaeum Clausum” (Umlaut) Musaeum Clausum är en fransk-tysk modern jämlik trio med Louis Laurain kornett, Sebastien Beliah kontrabas och Hannes Lingens trummor, finns på vinyl och cd. Musikerna kan också höras med tunggungande Umlaut Big Band, duon Buder & Lingens och kvartetten Die Hochstapler, alla på Umlaut Records. Här kommer musiken i tre långa sjok, sökande melodisk och improviserad jazz. Den tar inga stora språng och håller sig i mellanregistret. Det finns en frihet hos alla tre att finna sin väg och samtidigt (kanske) en överenskommelse att hålla sig inom samma långsamt flytande ljudhärad. Jag tänker på Miles Davis mörka gatlykteblänkande filmmusik till Louis Malles noir-film ”Ascenseur pour l´echafaud” (”Hiss till galgen”) frå