söndag, februari 25

Tagg: jazz

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom oroar sig för vad som händer om han inte är mer än sin skivsamling. Ibland när livet kommer emellan, med sina fulaste knep och lumpnaste trick, räcker musiken inte till. Antingen kommer den obehagligt nära som en slö kniv med taggig egg som skär genom sinnet, eller så känns den så avlägsen att jag inte hör den tala som annat än ett sluddrigt mummel som distraherar mycket mer än det förtydligar. Då återstår bara tystnaden och det är den största och mest plågsamma tystnaden av alla. En tystnad som är en smärta som inte känns som någon annan smärta och som inte går att rå på med annat än att man väntar tills den av någon anledning bryts av sig själv. Jag känner mig aldrig så utelämnad och övergiven som i de stunder när musiken inte gör det som den h
PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto Herbert Blomstedt: Thomas Notini) Peter Sjöblom sammanfattar 2017 och presenterar listan över årets bästa skivor. Faktiskt sina två listor. Det var ju också ett jävla år. Allsköns kryp har under 2017 krälat fram från både höger och vänster och ja, jag menar det också politiskt, kanske i synnerhet politiskt för den ena sidan har visat sig exakt lika usel och förståndslös som den andra och jag har inte orkat med det. Jag har bara velat klättra in i en stor trattgrammofon och gömma mig i tratten och skrika NEJ! så fort som någon har kommit i närheten och tjatat om att jag ska ha en åsikt om vad som händer i världen och hemmavid. Kalla det feghet eller ansvarslöshet eller vad ni vill och jag kontrar med självbevarelsedrift. Som tur är har den där tra
PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte om julen. Han tycker så illa om julen att han var tvungen att bearbeta sin neuros i en krönika. Nu är det dags för det perenna traumat igen. Skränets, den ondskefulla risgrynsgrötens och den tillkämpade frikostighetens högtid. Varför ska man vara särskilt generös just på julen? Kan man inte vara det jämt? Vara lite hygglig mot sina nära året om och ge saker av kärlek utan att det står i almanackan? Dessutom finns det tomtar på julen. Redan flera veckor i förväg går de omkring på gatorna helt öppet och alla accepterar det som om det inte vore ett dugg konstigt. Tänk på saken: det handlar om vuxna maskerade män (för jag förmodar att majoriteten av tomtarna fortfarande är män, det låter i alla fall så när de skrockar sitt ho-ho-ho) som l
DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

DIVERSE ARTISTER – SOUL OF A NATION / BLACK MAN’S PRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Soul of a Nation” (Soul Jazz) DIVERSE ARTISTER: ”Black Man's Pride” (Soul Jazz) Att musik kan fungera både som identitetsförstärkare och -spegel är varken konstigt eller obekant, och ett av de mest tacksamma exemplen på det är den musik som fick betydelse för och växte fram i samband med Black Power-rörelsen i USA. Många tänker kanske i första hand på den sorts funk som fick ett extra genomslag tack vare tidstypiska blaxploitation-filmer som ”Shaft” och ”Superfly”, men det kulturella uttrycket för det svarta identitetsmedvetandet var flersidigt – tänk bara på jazzen med den mångfasetterade Archie Shepp och de afrocentriska Art Ensemble of Chicago, och författare som LeRoi Jones/Amiri Baraka, poetgruppen Last Poets och, framför allt: Gil Scott-
VAN MORRISON – VERSATILE

VAN MORRISON – VERSATILE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON: ”Versatile” (Exile) Ingen kan säga att Van Morrison ligger på latsidan – bara några månader efter att förra plattan släpptes ger han ut en ny! Upplägget för dem båda är liknande men där den förra, ”Roll with the Punches”, till största delen bestod av covers på bluesklassiker lutar sig ”Versatile” i huvudsak mot jazzörhängen. Inte heller denna gång är låturvalet särskilt fantasirikt – man kan undra om man verkligen behöver fler versioner av ”Bye Bye Blackbird”, ”Makin' Whoppee”, ”I Get a Kick Out of You” och (en här kanske lite väl tonslirig) ”Unchained Melody”, men precis som förra plattan handlar ”Versatile” mer om hur den känns än vilka låtar den innehåller. Återigen låter det som att Van Morrison verkligen gör det han älskar mest, att sjunga ur h
COURTNEY PINE – BLACK NOTES FROM THE DEEP

COURTNEY PINE – BLACK NOTES FROM THE DEEP

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström COURTNEY PINE: ”Black Notes from the Deep” (Freestyle) Det svartvita skivomslaget får den stora saxofonen att lysa som i antikt silver och titeln smakar som en jazzklubb i källarvåningen med röda bordsdukar och så man sugs man därmed in i Courtney Pines nya album ”Black Notes from the Deep”. Pine, en av Storbritanniens mest hyllade jazzmusiker, har på den här plattan gästats av Omar Lyefook M.B.E och Charleen Hamilton på sång, Ed Bentley på orgel, gitarristen Chris Cobbson och skivans verkliga stjärna Robert Mitchell på piano. Att Pine själv inte spelat tenorsaxofon på över ett decennium gör onekligen skivan speciell. ”A Change Is Sure to Come” är som en virvel driven av flöjt och där tonerna rör sig med lätthet, ”Rivers of Blood”, som fått sitt namn efter de
JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

LIVE!, NYHETER, RECENSIONER
av Thomas Wihlman Melodic Melange: Stallet, Stockholm, 22 oktober 2017 Melodic Melange heter en konstellation av eminenta musiker, med Anders Hagberg, känd bland annat från Mynta och Yggdrasil, som initiativtagare och sammanhållande kraft. Det handlar här om spännande kombinationer och möten. Under oktober/november är man på konsertturné i landet och MONO sökte sig till trevliga Stallet i Stockholm för att lyssna. Spänningen ligger inte bara i mötet mellan palestinskbördige Ahmad al Khatibs oud och Hagbergs saxofoner och flöjter, utan också i Lisbeth Diers slagverk av en mängd olika typer och inte minst i Johannes Lundbergs sofistikerade och nyanserade basgung. Lägger vi till detta de arabiska klangerna roll och inspiration från samisk jojk så förstår ni att det här är inte
SALAMANDER – LIVE AT NORTHSEA JAZZ FESTIVAL

SALAMANDER – LIVE AT NORTHSEA JAZZ FESTIVAL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SALAMANDER: ”Live at Northsea Jazz Festival” (Wela) Det har varit ett bra år för frigående jazz, inte minst vad beträffar återutgåvor av svensk sådan. På kort tid har vi fått arkivmaterial från Iskra, Caprices sjuttiotalsbox i serien ”Svensk jazzhistoria”, Bitter Funeral Beer Bands ”Praise Drumming” och nu, Salamanders ”Live at Northsea Jazz Festival”, inspelad under den årliga jazzfestivalen i Haag 1981 (fast sedan drygt tio år hålls den i Rotterdam). En högst välkommen nyutgåva av blixtrande jazz som kan vara både samlad, ömsint smekande och fritt, brutalt konfrontativ. Ibland påminner ensemblespelet en aning om Willem Breukers skälmska Kollektief, medan Susanna Lindeborg – också känd från Salamanders göteborgskollegor Mwendo Dawa – stundtals går lös på flyg
DIVERSE ARTISTER – SVENSK JAZZHISTORIA, VOL. 11: JAZZ COSMOPOLIT

DIVERSE ARTISTER – SVENSK JAZZHISTORIA, VOL. 11: JAZZ COSMOPOLIT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Svensk jazzhistoria, vol. 11: Jazz Cosmopolit” (Caprice) Caprices monumentala dokumentation av den svenska jazzens utveckling är nu med sin elfte volym – med undertiteln ”Jazz Cosmopolit” – framme vid sjuttiotalet. Det är den del i serien som jag har sett fram emot allra mest. Sjuttiotalet var en blomstrande tid för svensk musik. Med proggen exploderade musiken åt alla håll, allting blev möjligt. Eller för att citera salig Leif Nylén vars beskrivning av 1968 gäller lika bra här: ”Allt var liksom i rörelse”. Många tvekar kanske inför att koppla samman jazzen med proggen, men faktum kvarstår att det är svårt att dra några skarpa skiljelinjer mellan proggen och jazzen. Musikuttrycken blödde ju hela tiden över till varandra – om man enbart ser t
BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BENGT BERGER & BITTER FUNERAL BEER BAND: ”Praise Drumming” (Dragon) Lyckligtvis fanns det ett och annat som lyfte åttiotalet ur sitt erbarmeliga elände, både inom jazzen och rocken. Och bortom. Sådant som Bitter Funeral Beer Band som håller än idag och som gör att man kan om kanske inte just fördra, så i alla fall lättare förtränga årtiondets mer osmakliga yttringar. Det är egentligen bara sopransaxen och den bandlösa basen som här och där låter antyda att ”Praise Drumming” spelades in 1986 (och gavs ut året därpå). Generellt sett har den sin fräschör i behåll. Å andra sidan är det inte konstigt att ”Praise Drumming” är så bra som den är då flera av tidernas bästa och mest vidsynta svenska musiker medverkar, bland dem Anita Livstrand, Thomas Mera Gartz, Si