måndag, november 30

Tagg: jazz

KAKAFONI – VARGTIMMEN

KAKAFONI – VARGTIMMEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom KAKAFONI: ”Vargtimmen” (Imogena) Jazz och elektronik har inte ett självklart giftastycke. Det är lätt att elektroniken tar över och att jazzen reduceras till pikanta inslag som bara verkar finnas där för att flörta in sig hos kulturredaktionerna. Det krävs ett speciellt handlag för att det ska bli mer än bara läppstift på en gris. Kakafoni har det handlaget. På ”Vargtimmen” – gruppens tredje platta – låter det som att de olika elementen har blivit till symbiotiskt. Ingenting tillåts förhäva sig på bekostnad av något annat, blås och elektronik går hand i hand. Med en lätt romantisk poppighet i melodierna och här och var rockstuns i groovet blir ”Vargtimmen” lättillgänglig utan att bli banal. Det är utåtkommunicerande musik med värme. Och som en bonus finns här på sa
STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – MAPOU

STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – MAPOU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – Mapou: Haitian Drums & Northern Wind (Country & Eastern/Naxos) Mapou är det haitiska namnet på ett heligt träd och är en märkligt passande titel på den här skivan, ett samarbete mellan haitiska slagverkare anförda av Sanba Zao och svenska blåsare med folksaxofonisten Sten Källman i spetsen och lika frodigt som ett frikostigt lövverk. Till skillnad från ”världsmusik” – facket där ”Mapou” troligen och slentrianässigt ändå hamnar – så förtar traditionerna inte varandra här, de tvingar inte bort varandras väsentliga delar. Tvärtom lyfter den nordiska folktonen och de komplexa haitiska trumrytmerna varandra och bildar en helhet som låter både ny och potent. Förutom handtrummor och varjehanda saxofoner hörs klarinetter, tuba, trumpe
FORQ – FOUR

FORQ – FOUR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman FORQ: ”Four” (Forq) I vår får Fasching fint besök av charmiga jazzgruppen Forq. Det fjärde albumet kom nyligen och har titeln ”Four”, vilket ju inte låter så konstigt. Om något är konstigt är det musiken, lite galen är den ju. Fast egentligen är den inte galen, men jo, kanske lite eljest ändå om ni förstår vad jag menar. Form kan ses som en avknoppning ur välkända Snarky Puppy-kollektivet. Från Forqs originalsättning finns nu bara keyboardisten Henry Hey kvar, men bandet har fått fina ersättare, med Snarky Puppy-gitarristen Chris McQueen, basisten Kevin Scott och trummisen Jason JT Thomas. Men varför är det bara grabbar i Snarky Puppy och Forq? Ett kollektiv på ett tjugotal män, alla i tjugonio-och-ett-halvt-årsåldern, ungefär typ. Vågar det manliga kontrolle
JASON, JUDAS OCH COUNTRYMUSIK

JASON, JUDAS OCH COUNTRYMUSIK

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom genomgår konstiga tider. I den här krönikan kommenterar han till och med en sporthändelse. Jag slog vad med mig själv och förlorade. Jag slog vad om att Ken Burns i alla fall inte skulle släpa in Wynton Marsalis i sin dokumentärserie om country som nyligen lades upp på SVT Play. Så naivt av mig. Godtroget så det förslår. För givetvis dök Marsalis självgoda nuna upp när de pratade om Bob Wills och western swing. Marsalis måste ha en ordentlig hållhake på Burns för att alltid snika sig in där han inte har något att göra. För Marsalis kommentarer om jazzinfluenserna hos Bob Wills och hans Texas Playboys var redundanta och tillförde inget meningsfullt till det som berättarrösten redan hade sagt. Min aversion mot radarparet Burns & Marsalis – do
GÖRAN KLINGHAGEN – HÄLSINGLAND BY THE LAKE BESIDE THE TREES

GÖRAN KLINGHAGEN – HÄLSINGLAND BY THE LAKE BESIDE THE TREES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GÖRAN KLINGHAGEN: ”Hälsingland by the Lake Beside the Trees” (Country & Eastern/Naxos) Den här skivan är inte vad den först verkar vara. Visst består den av svenska folkvisor, men att kalla den en folkmusikplatta är inte rättvisande. Översättningarna till engelska (och i ett fall tyska) av kända sånger som ”Uti vår hage”, ”Visa från Rättvik” och ”De sålde sina hemman” är klädda i jazzig gåbortskostym. Inget nytt grepp i sig – svenska folksånger och jazz har som bekant vänslats förr – men arrangören och gitarristen Göran Klinghagen hittar en egen infallsvinkel för sin ensemble på totalt sex personer. Att man bjudit in sångerskan Fola Dada borgar för en skräckupplevelse för någon som mig som tycker lika illa om gitarrjazz som vokal jazz men hör och häpna fun
METTE JUUL – CHANGE

METTE JUUL – CHANGE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman METTE JUUL: ”Change” (Universal) Ibland vill man bara ha det lite soft, sjunka in i musikens detaljer, ackompanjerade av en duktig vokalist eller vokalissa. Just ett sådant album är Mette Juuls album ”Change”. Kanske jag har lite svårt för just förändringstemat, det kan handla om relationer som spräcks och så vidare, men känsloutbrotten märks knappast i detta album. Det är alltså ganska återhållet. Men, det är mycket välgjort, en duktig sångare, och ackompanjemanget är helt sjukt bra för att tala i ett lite modernare språk än musiken på albumet. Noterar till exempel att svenske Ulf Wakenius bidrar till det snygga, men det är också en dansk och amerikansk besättning. Även Mette Juul själv står för gitarrspel och har dessutom producerat. Så inga känsloutbro
YOTAM SILBERSTEIN – FUTURE MEMORIES

YOTAM SILBERSTEIN – FUTURE MEMORIES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman YOTAM SILBERSTEIN: "Future Memories" (Jazz And People) Ett annorlunda album, tillkommet på ett alldeles särskilt sätt. Nämligen genom fundraising. Kanske en indikation att det inte är alldeles lätt att få ut jazz i dagens skivindustri. Nå, det blev ett album, "Future Memories", där israeliske, numera New York-boende Yotam Silberstein leker sig fram på gitarrhalsen. Det är mer än vackert, åtminstone på de flesta spåren. Men till varudeklarationen hör också, att det är någon slags be-bop/latinamerikansk fusion. I det latinamerikanska får vi nog fokusera på Brasilien, och influenser från sådana som Antonio Carlos Jobim och bossanovan. Här har säkert pianisten, bland annat, Vitor Gonçalves haft stort inflytande. Det är harmoniskt, och kanske mer melodiskt ä
AGNAS BROS. – LYCKA TILL MED MUSIKEN

AGNAS BROS. – LYCKA TILL MED MUSIKEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Carlsson AGNAS BROS.: "Lycka till med musiken" (Agnas Musikproduktioner) Musiken klingar med en färgrik mångfald, ungefär som skivomslaget, fast med lite skarpare konturer. Lätt och flyktig som ljusa (och några mörka) skyar på en sommarhimmel drar den förbi och spelas med en självklar precision som brukar komma efter mycken övning, och så är det nog. De musikbegåvade bröderna Agnas har, trots sin ungdom, spelat ihop länge. Detta är deras tredje gemensamma skiva, Kasper på elgitarr, Max piano, Mauritz kontrabas och Konrad trummor, nio nya låtar komponerade av de tre förstnämnda. Trådar kan spåras bakåt till olika kompositörer och musiker som Jan Johansson som tillägnas den tredje låten, men tiden är nu. Vi hör genomarbetade melodier och musik som är lätt att lyssna till
HANNA PAULSBERG CONCEPT – DAUGHTER OF THE SUN

HANNA PAULSBERG CONCEPT – DAUGHTER OF THE SUN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Carlsson HANNA PAULSBERG CONCEPT: "Daughter of the Sun" (Odin Records) Hanna Paulsbergs kompositioner, eller sånger om man vill, är mycket melodiska och svängiga, men inte alltid de förväntade. Det var när hon råkade lyssna på Stan Getz hon kom in på jazzspåret som musiker, och det kan man förstå. Hennes ton är genomtänkt varierad och överraskande oftast inom tenorsaxofonens normala register. Inledande "Scent of Soil" smyger igång med små läckra pysanden och skrap från saxofonen, rösthummanden och ett vaggande piano, musiken på väg. "Little Big Saxophone" börjar som fritt och knotigt amerikanskt sjuttiotal, som sedan vänder mot Sydafrika. Och låten "Hemulen tar ferie", är precis allt som Tove Janssons petimäter-hemul inte är, oförutsägbar studsig och lekfull. Piano,
NEW SCANDINAVIAN ROOTS – 2ND TIME

NEW SCANDINAVIAN ROOTS – 2ND TIME

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Carlsson NEW SCANDINAVIAN ROOTS: "2nd Time" (Jotun Records/Phonofile) Debuterande New Scandinavian Roots spelar en mestadels ljus svängig jazz med retrokänsla. Åtta egenkomponerade nummer på knappt trekvart med fem unga män från Musikhögskolan i Stockholm. Bandet klingar väl samman och piano bas och trummor är tydliga röster. Den i dessa sammanhang lite ovanliga klarinetten och den avrundade trumpeten går ihop och tar ofta täten. Stompig swing, vals och tango dyker upp och flera melodier fastnar. Nordisk kan man nog kalla musiken, en smula tillbakalutad med en behaglig ton, någon gång med Jan Johanssonsk humor. Det bekanta klingar varken föråldrat eller dammigt, utan verkar mer som ett försök att hitta en egen röst, vilket låter både spännande och oförutsägbart. Man kan