tisdag, september 29

Tagg: Hüsker Dü

SKIVOR I KORTHET

SKIVOR I KORTHET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
RAMBALAJA: "Rambalaja" (Paraply/digital utgåva) Omslaget basunerar inte direkt ut vem som är hjärnan bakom det kuriöst namngivna bandet Rambalaja, men de som läst MONO:s stora tredelade intervju med Mikael Ramel vet att det är han. Rambalaja var en tillfällig grupp som fick sitt namn i mindre panik en timme innan den här liveinspelningen gjordes för Sveriges Radio 1999. Sedan smögs den ut på Ramels egen etikett MusikFors Samspel i en liten upplaga på tusen ex som snabbt sålde slut. Och sedan dess har ingen sett till plattan... Visst hade det varit trevligt om den återutgetts fysiskt och inte som nu enbart digitalt, men att den överhuvudtaget tillgängliggörs på nytt är en välgärning. Det här är Mikael Ramel och hans band i finfin inspirerad form. Ramels patenterade humor, musikaliska
WET DREAMS – WET DREAMS

WET DREAMS – WET DREAMS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom WET DREAMS: ”Wet Dreams” (Black Pop) Det är svårt att tänka sig ett mer pubertalklyschigt bandnamn än Wet Dreams, men så är Oslo-gänget som valt det inte heller progressivitetens främsta fanbärare (men så behöver det ju inte vara så nyskapande och komplicerat heller). Deras självbetitlade fullängdsdebut är en lätt identifierbar mix av garagerock, Ramones-punk och protometal från Detroit. Medlemmarna har ett förflutet i ett antal relativt melodiösa band och det är just när Wet Dreams nyanserar den råa (och ibland tröttande) energin med distinkta melodier som den inte ens halvtimmeslånga plattan fungerar som bäst. ”Radioactivity” är powerpop där bägge ordleden betonas lika mycket. I en annan värld och en annan tid hade den kunnat bli en collegeradiohit med Hüsker Dü.
ELVA BILJETTER TILL POPHIMLEN

ELVA BILJETTER TILL POPHIMLEN

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom För att inte gilla åttiotalet är Peter Sjöblom ovanligt fixerad vid det. Men han har sina skäl. Den här gången är skälen elva till antalet – och allihop börjar på bokstaven POP. Dessutom fnissar han åt gamla lustigheter han har hört tusen gånger förut. Till skillnad mot vad som ibland brukar sägas om sextiotalet – att den som minns det inte var med om det – så antar jag att de flesta som var med på åttiotalet kommer ihåg detta mycket väl. På gott eller ont, beroende på vem man frågar. Somliga tyckte helt klart om glamouren och överdådet, de tyckte om att titta på glittret och ytligheterna. Vi andra – för jag tillhör dem – kommer ihåg samma sak men avskydde det och fuktade våra uttorkade strupar så gott vi kunde vid de vattenhål som trots allt stod oss till buds