tisdag, april 24

Tagg: hiphop

CARDI B – INVASION OF PRIVACY

CARDI B – INVASION OF PRIVACY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström CARDI B: ”Invasion of Privacy” (Atlantic) Jag erkänner, den här plattan kunde ha gått mig förbi utan något större intresse: Instagram-personlighet och realityteve skriker inte direkt att här finns en guldklimp till hiphopare. Som nu tur är gjorde den inte det och Cardi B är en riktig guldklimp. ”Invasion of Privacy” är tjugofemåringens debutalbum och det dundrar. Hon är östkusten trogen och attityden är i flytande Bronx-stil. Samarbetena kring plattan är många, bara andelen producenter är helt galet stor och det förvånar mig verkligen att skivan ändå blivit en sådan stark helhet. Cardi B har tagit med sig några gäster i studion, bland andra Chance the Rapper, Migos, 21 Savage, Kehlani och SZA. Men saken är att även om det låter bra så skulle hon lätt kunnat b
TINASHE – JOYRIDE

TINASHE – JOYRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström TINASHE: ”Joyride” (RCA) ”Joyride” är en sådan där platta som irriterar mig redan vid introt. Inte ännu en av dessa slitna R&B/hiphop-hybrider med en skönsjungande stjärna! Med tanke på hur många låtskrivare som Tinashe jobbat med på den här skivan borde texterna åtminstone vara lite givande, men det är de inte, bara ordinära kärlekslåtar som man försöker göra sexiga med utdraget ojande. Jag får Rihanna-vibbar av Tinashe, och är aldrig positivt. Dock har hon lyckats få med sig några tunga namn som Future (”Faded Love”), Ty Dolla Sign och French Montana (”Me so Bad”) och Offset (”No Drama”) – men vad hjälper det? Inte mycket. Pratet om ”Joyride” började redan 2015 men den blev ständigt uppskjuten. Den kunde gott och väl fått ha förblivit så: uppskjuten.
COVER STORIES

COVER STORIES

ARTIKLAR, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönström plockar i sin skivsamling och jämför originalinspelningar och coverversioner av några gamla favoriter.  Första singeln från Bob Dylans ”Time Out of Mind”, en riktig pärla från 1997, var den smått melankoliska och ståtliga ”Not Dark Yet”. Exakt tio år senare valde countrysystrarna Allison Moorer och Shelby Lynne att ta sig an en drös med klassiska låtar och däribland denna som också blev plattans titelspår (och om den kan du läsa mer här.) https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/06t3Eki77t7balxvtrDe37?si=pBhmljiAQ_-dcZqWGvnkxw Den mest mest kända covern på en U2-låt är nog ”One” från ”Achtung Baby” 1991 med Mary J. Blige och U2 själva, men den version som förtjänar all uppmärksamhet är snarare den av legenden Johnny Cash. Förtjust
YOUNG FATHERS – COCOA SUGAR

YOUNG FATHERS – COCOA SUGAR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström YOUNG FATHERS: ”Cocoa Sugar” (Ninja Tune) Alloysious Massaquoi, Kayus Bankole och Graham Hastings släpper sitt tredje studioalbum ”Cocoa Sugar” och det låter onekligen bra. Skotska bandet Young Fathers har en förmåga att sammanfoga olika genrer och ljudbilder till ett mycket eget sound, det är svårfångat men lättlyssnat – ”Cocoa Sugar” är helt enkelt medryckande. Rap och klassisk hiphop blandas med körsång som blandas med… Lyssnar man noga så händer någonting hela tiden i bakgrunden och energin är fokuserad. Plattan är välbalanserad och alla tre medlemmar bidrar på olika innovativa men samspelta vis. Young Fathers har med ”Cocoa Sugar” kommit med en av årets mest intressanta skivor och den kommer att stå sig även med tid.  
DIVERSE ARTISTER – DEATH ROW CHRONICLES (OST)

DIVERSE ARTISTER – DEATH ROW CHRONICLES (OST)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström DIVERSE ARTISTER: ”Death Row Chronicles (Original Soundtrack)” (Death Row) BET Networks har en succé på gång med sin nya serie ”Death Row Chronicles”, där vi i sex avsnitt får följa det legendariska – och likaledes ökända – skivbolaget med namn som Suge Knight, Dr. Dre, Snoop Dogg, Tupac Shakur… ”Death Row Chronicles” är en tillbakablick som kanske främst väcker minnen från tiden när hiphopen befäste sig på den amerikanska västkusten och det rena gangsterkrig som försiggick på nittiotalet. Förutom hela sex låtar från Snoop Dogg, sex av Ali Nikou och två från Lady Rage finns även bland andra Tha Dogg Pound och Sam Sneed med på plattan. Även ett tidigare outgivet spår av Kurupt (”Mental”) har lagts in. Men om man nu inte råkar ha en förkärlek för västkusthiphop
KENDRICK LAMAR – BLACK PANTHER: THE ALBUM

KENDRICK LAMAR – BLACK PANTHER: THE ALBUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström KENDRICK LAMAR: ”Black Panther: The Album Music from and Inspired By” (Top Dawg/Aftermath/Interscope) Sountracket till Marvels senaste film ”Black Panther”, vanligen benämnt som ”The Album”, är naturligtvis inte enbart ett resultat av hiphoparen Kendrick Lamars insats. Likaväl är det tydligt att han som huvudproducent tillsammans med Anthony ”Top Dawg” Tiffit sätter sitt märke på ”The Album”. Och det är ett rätt snyggt paket! Blandningen av musiker från SZA (”All the Stars”) till Vince Staples (”Oops”) fungerar som en fin helhet. Men att få The Weeknd (”Pray For Me") att låta intressant skulle vara helt kört utan Lamars inhopp, och Travis Scott (”Big Shot”) bara svider i öronen. Nyfiken blir man på ”King’s Dead” som är ett samarbete mellan Lamar, Jay Rock, Future
EMINEM – REVIVAL

EMINEM – REVIVAL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström EMINEM: ”Revival” (Shady/Interscope/Aftermath) ”Revival” innehåller ingredienser för en katastrofal hiphopskiva: sentimental, samplad, full med popartister, låtförfattare och genuin självreflektion. Men på något sätt lyckas Eminem att hålla ihop det hela. Förvisso balanserar plattan på kanten till musikaliskt självmord och kommer antagligen inte bli det album som definierar rapparens karriär, en del menar till och med att detta är slutet på glansdagarna: Eminem har blivit medelmåttig. Jag säger att Eminems ”Revival” snarare är en vuxen skiva med ett ovanligt djup – och att det sticker i mångas ögon. Och öron. ”Revival” gick ut starkt som nummer ett på topplistor i bland annat USA, England och Australien men lyckades inte behålla placeringen särskilt länge. Redan i
TALIB KWELI – RADIO SILENCE

TALIB KWELI – RADIO SILENCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström TALIB KWELI: ”Radio Silence” (Javotti Media) Äntligen! Så som jag har väntat på en hiphopskiva som vågar tänja på de musikaliska gränserna, som vågar vara annorlunda än det allra mesta i marknadstoppen. Talib Kweli har sedan förra soloplattan, ”Fuck the Money” 2015, mest ägnat sig åt mixtapes och singlar men nu är han tillbaka i det större måttet med ”Radio Silence”. Men plattan är långtifrån tystlåten, Kweli är Brooklynsoundet trogen med betoning på texterna. Och det är faktiskt trevlig omväxling till många hiphopskivor vars verser mest handlar om könsorgan och brajrökande. För Kweli har historier, verkligheten, att förmedla. ”All of Us” med Jay Electronica och Yummi Bingham är rena brandtalet. I bakgrunden hörs soulinfluerade körsångare, som i ”The Magic Ho
EMELI SANDÉ – KINGDOM COMING

EMELI SANDÉ – KINGDOM COMING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMELI SANDÉ: ”Kingdom Coming” (Capitol) I en trist och långsam novembermånad dyker Emeli Sandé upp som en liten ljusstråle. Jag är vanligtvis svårflirtad av dagens marknad där soulsångerskor definieras hur länge de får ut ett skränigt ljud utan att andas, detta evigt avtändande wailande, men Sandé förstår sin egen röst. Och hon förstår sig på hur man skapar ett intressant ljud; till sin popsoul har hon även integrerat hiphop tillsammans med bland andra gästartisterna Dave East (”Soon”) och Giggs (”Higher”). Det fungerar faktiskt så bra att man önskar att de borde ha fått ta ännu mera plats på EP-skivan. Låtarna ”Deep” och ”Kingdom Coming” med Wretch 32 har energi och är den största behållningen från plattan.  
WIZ KHALIFA – LAUGH NOW, FLY LATER

WIZ KHALIFA – LAUGH NOW, FLY LATER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström WIZ KHALIFA: ”Laugh Now, Fly Later” (streaming via Soundcloud) Wiz Khalifa har mycket på gång med kommande släppet av ”Rolling Papers 2” men hinner ändå med mixtapen ”Laugh Now, Fly Later”. Det är tio spår som får mig att tappa sugen redan med de första två avklarade. För man blir modfälld, dessa trettioåriga rappare som inte kan få till annat än låtar om cannabis och ytliga självbiografier om hur de tagit sig upp i världen. Och jag vet att jag inte borde vänta mig annat från mannen som till och med har en marijuanasort uppkallad efter sig. Men det är så tröttsamt! Låten ”Long Way To Go” avslutas med en intervju med Khalifa om att ge publiken något nytt, och det vore önskvärt om han kunde ta sig själv på orden.