tisdag, juni 19

Tagg: hiphop

KANYE WEST – YE

KANYE WEST – YE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström KANYE WEST: ”Ye” ( GOOD/Def Jam) Kom Kanye West ut som bipolär? Efter släppet av hans åttonde studioalbum ”Ye” har frågan exploderat i pressen medan den riktiga frågan har fått stryka på foten hos många recensenter: Är det här bra? Man får ge Kanye att han har arbetat på med många sidoprojekt, men det har ändå gått två år sedan förra fullängdaren ”The Life of Pablo” (GOOD/Def Jam) och det märks. ”Ye” är en sjuspårig platta som drar en blott lite över tjugotre minuter lång energilös och faktiskt tämligen fantasilös historia. I vanlig ordning får man säga att försöker Kanye provocera, han till och med använder sin dotter som bollblank i ”Violent Crimes” och spekulationerna är om ”I Thought About Killing You” handlar om att begå självmord eller att mörda sin fru.
PUSHA T – DAYTONA

PUSHA T – DAYTONA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PUSHA T: ”Daytona” (Def Jam) Pusha T gick ut kontroversiellt redan med omslaget till sin tredje platta ”Daytona” när Kanye West, som producerat hela albumet, slängde ut åttiofemtusen dollar för rättigheterna till bilden av megastjärnan Whitney Houstons röriga badrum fyllt med droger. Osmakligt, naturligtvis, men om man håller sig till musiken är plattan helt klart någonting att ha i sin hiphop-samling. Det man kan fråga sig dock är varför Pusha T nöjer sig med sjuspårig platta med en speltid på löjligt korta tjugoen minuter. Det är trots allt tre år sedan förra skivan ”King Push – Darkest Before Dawn: The Prelude” (Def Jam) släpptes så han har haft gott om tid på sig. Det är inte orimligt att ”Daytona” i stort är Wests verk fastän Pusha T får stå för utförand
PLAYBOI CARTI – DIE LIT

PLAYBOI CARTI – DIE LIT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PLAYBOI CARTI: ”Die Lit” (AWGE/Interscope) Playboi Carti, som egentligen heter Jordan Carter, är i sann mening inte en debutant men ”Die Lit” beskrivs ändå på sina ställen som hans första platta. Oavsett är den definitivt ett genombrott, Playboi Carti tog dessutom alla på sängen genom att tillkännage albumet dagen före släppet, och skivan som andas självsäkerhet. Han liksom valsar in som om hans plats i hiphopvärlden är självklar, ”Die Lit” försöker inte att övertyga någon utan är behaglig– i positiv mening. Förvisso med gäster som Nicki Minaj, Young Thug, Lil Uzi, Travis Scott och många fler kan man inte säga att plattan är på något sätt eller vis anspråkslös. Playboi Carti däremot är inte en superstark rappare i min mening, han har ett mumlande för sig som gör
ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROYCE DA 5'9: ”Book of Ryan” (Entertainment One/Heaven Studios) För knappt två månader sedan förutspådde jag att ”PRhyme 2” med Royce da 5´9 och DJ Premier skulle ligga kvar som ett av årets bästa album. Royce da 5'9 tycks vara ute efter att stå högst på prispallen när han nu släpper ”Book of Ryan”, denna efterlängtade platta som hängt i luften på grund av förseningar. Vad Royce da 5'9 kan ha ändrat på ”Book of Ryan” sedan 2016 när albumet sades vara så gott som färdigt vet jag inte, men oavsett så fungerar det. Riktigt bra till och med. Vi får personliga och rättframma historier i klassisk Detroit-stil och Royce da 5'9 har ju som välkänt något av magiska fingrar när det gäller att producera och tillsammans med Mr. Porter och S1 är spåren riktigt tajta. Jag k
JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JANELLE MONÁE: ”Dirty Computer” (Bad Boy) Jag har sett Monáe spela live och kanske är det därför jag hade höga förväntningar på ”Dirty Computer”. Sångerskan kan nämligen koppla suveränt med sin publik och hon har en röst som på inget vis är konstlad. Hon vet vad hon sysslar med. Men som sagt, jag hade höga förväntningar. Plattan är i stort någon typ av ytlig pop/R&B och jag blir lätt uttråkad av just denna ytlighet. Jag vet att Monáe kan bättre, och antagligen har hon åkt alltför mycket snålskjuts på hennes relation med Prince – många recensenter har utan ett uns av självkritik till och med insisterat på att Monaé plockat upp Prince stafettpinne. Själv tycker jag att det kan nog vara att ta i en smula, men ”Dirty Computer” har ljusglimtar. I ”Crazy, Classic, Li
CARDI B – INVASION OF PRIVACY

CARDI B – INVASION OF PRIVACY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström CARDI B: ”Invasion of Privacy” (Atlantic) Jag erkänner, den här plattan kunde ha gått mig förbi utan något större intresse: Instagram-personlighet och realityteve skriker inte direkt att här finns en guldklimp till hiphopare. Som nu tur är gjorde den inte det och Cardi B är en riktig guldklimp. ”Invasion of Privacy” är tjugofemåringens debutalbum och det dundrar. Hon är östkusten trogen och attityden är i flytande Bronx-stil. Samarbetena kring plattan är många, bara andelen producenter är helt galet stor och det förvånar mig verkligen att skivan ändå blivit en sådan stark helhet. Cardi B har tagit med sig några gäster i studion, bland andra Chance the Rapper, Migos, 21 Savage, Kehlani och SZA. Men saken är att även om det låter bra så skulle hon lätt kunnat b
TINASHE – JOYRIDE

TINASHE – JOYRIDE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström TINASHE: ”Joyride” (RCA) ”Joyride” är en sådan där platta som irriterar mig redan vid introt. Inte ännu en av dessa slitna R&B/hiphop-hybrider med en skönsjungande stjärna! Med tanke på hur många låtskrivare som Tinashe jobbat med på den här skivan borde texterna åtminstone vara lite givande, men det är de inte, bara ordinära kärlekslåtar som man försöker göra sexiga med utdraget ojande. Jag får Rihanna-vibbar av Tinashe, och är aldrig positivt. Dock har hon lyckats få med sig några tunga namn som Future (”Faded Love”), Ty Dolla Sign och French Montana (”Me so Bad”) och Offset (”No Drama”) – men vad hjälper det? Inte mycket. Pratet om ”Joyride” började redan 2015 men den blev ständigt uppskjuten. Den kunde gott och väl fått ha förblivit så: uppskjuten.
COVER STORIES

COVER STORIES

ARTIKLAR, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönström plockar i sin skivsamling och jämför originalinspelningar och coverversioner av några gamla favoriter.  Första singeln från Bob Dylans ”Time Out of Mind”, en riktig pärla från 1997, var den smått melankoliska och ståtliga ”Not Dark Yet”. Exakt tio år senare valde countrysystrarna Allison Moorer och Shelby Lynne att ta sig an en drös med klassiska låtar och däribland denna som också blev plattans titelspår (och om den kan du läsa mer här.) https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/06t3Eki77t7balxvtrDe37?si=pBhmljiAQ_-dcZqWGvnkxw Den mest mest kända covern på en U2-låt är nog ”One” från ”Achtung Baby” 1991 med Mary J. Blige och U2 själva, men den version som förtjänar all uppmärksamhet är snarare den av legenden Johnny Cash. Förtjust
YOUNG FATHERS – COCOA SUGAR

YOUNG FATHERS – COCOA SUGAR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström YOUNG FATHERS: ”Cocoa Sugar” (Ninja Tune) Alloysious Massaquoi, Kayus Bankole och Graham Hastings släpper sitt tredje studioalbum ”Cocoa Sugar” och det låter onekligen bra. Skotska bandet Young Fathers har en förmåga att sammanfoga olika genrer och ljudbilder till ett mycket eget sound, det är svårfångat men lättlyssnat – ”Cocoa Sugar” är helt enkelt medryckande. Rap och klassisk hiphop blandas med körsång som blandas med… Lyssnar man noga så händer någonting hela tiden i bakgrunden och energin är fokuserad. Plattan är välbalanserad och alla tre medlemmar bidrar på olika innovativa men samspelta vis. Young Fathers har med ”Cocoa Sugar” kommit med en av årets mest intressanta skivor och den kommer att stå sig även med tid.  
DIVERSE ARTISTER – DEATH ROW CHRONICLES (OST)

DIVERSE ARTISTER – DEATH ROW CHRONICLES (OST)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
Av Linda Bönström DIVERSE ARTISTER: ”Death Row Chronicles (Original Soundtrack)” (Death Row) BET Networks har en succé på gång med sin nya serie ”Death Row Chronicles”, där vi i sex avsnitt får följa det legendariska – och likaledes ökända – skivbolaget med namn som Suge Knight, Dr. Dre, Snoop Dogg, Tupac Shakur… ”Death Row Chronicles” är en tillbakablick som kanske främst väcker minnen från tiden när hiphopen befäste sig på den amerikanska västkusten och det rena gangsterkrig som försiggick på nittiotalet. Förutom hela sex låtar från Snoop Dogg, sex av Ali Nikou och två från Lady Rage finns även bland andra Tha Dogg Pound och Sam Sneed med på plattan. Även ett tidigare outgivet spår av Kurupt (”Mental”) har lagts in. Men om man nu inte råkar ha en förkärlek för västkusthiphop