söndag, december 16

Tagg: hiphop

ANDERSON PAAK – OXNARD

ANDERSON PAAK – OXNARD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ANDERSON PAAK: ”Oxnard” (Aftermath/12 Tone Music/LLC) Säg Los Angles-funk och rap i samma mening och vem som helst skulle backa några steg bakåt av ren självbevarelsedrift. Men Anderson Paak förändrar spelreglerna totalt med sin hiphop och det är bra – riktigt bra till och med. Trettiotvåårige Brandon Paak Anderson är nästintill oförskämt begåvad. Efter debuten under sitt nya artistnamn med plattan ”Venice” 2014 och uppföljaren ”Malibu” från 2016 har han nu nått den avslutande delen i trilogin om Kaliforniens kustremsa, hans födelseort Oxnard. Det hindrar dock inte Compton-soundet från att sticka ut – och med Dr. Dre som huvudproducent är det i sig knappast märkligt. Men det är en tjusig sammanslagning helt klart. Nog för att Paak är rappare i sin egen rät
LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman LINUS HASSELBERG: "Granada, Granada" (Icons Create Evil Arts) Linus heter han. Hasselberg. Känd för att ha jobbat med Petter, Planeten Jorden med flera. Så en senhöstkväll är det riktig riktig, egen, debut för Linus Hasselberg. På Södra Teaterns scen med hela det nya albumet "Granada, Granada". Med ett gäng duktiga, känsliga musiker och med gästartister som Maia Hirasawa och Jens Hult. Inte minst en fullsatt salong med vänner och entusiaster. Jag dissar aldrig några musikstilar, men som barnbarnet säger om tomater: jag älskar inte hiphop. Däremot tror jag att jag kan älska Linus. För att han skapat en musikperformance på scenen. I den möter hiphopen en singer/songwriter, släktdrag med Daniel Boyacioglu. Men, vänta, det kommer mer. Är det ett konstprojekt
GHETTS – GHETTO GOSPEL: THE NEW TESTAMENT

GHETTS – GHETTO GOSPEL: THE NEW TESTAMENT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström GHETTS: ”Ghetto Gospel: The New Testament” (GIIG) Grime, åh denna lilla pärla till genre som poppade upp från Londons undergroundscen i början på millenniet, är ett tämligen outforskat område inom den svenska hiphopen. Engelske rapparen Ghetts – tidigare känd under namnet Ghetto – kör sitt eget race och med ”Ghetto Gospel: The New Testament” blir det emellanåt intressant. Med elektroniska slingor och tyngre beats blir soundet på samma våglängd som sången (eller snarare talet som är utmärkande för grime) och ibland fungerar det utmärkt som i ”Halloween” och ”Pick Up the Phone” (med President T). Ibland slår det fel och blir istället slätstruket som i ”Purple Sky” (med Wretch 32) och ”Spiritual Warfare” med Leah McFall och Jordy (och som textmässigt egentligen
EMINEM – KAMIKAZE

EMINEM – KAMIKAZE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMINEM: ”Kamikaze” (Aftermath/Interscope/Shady) När Eminem förra året släppte ”Revival” var domen hård – beskrivet som ett medelåldersmisslyckande eller ett sista livstecken från fyrtiofemårige Marshall Mathers. Jag menade redan då att det inte fanns en chans i helsike att ”Revival” skulle vara plattan som avslutade en världsomvändande karriär och sommarens turné borde ha svept bort alla sådana tvivel. Och så en fredagsmorgon vaknar vi upp till en magnifik entré av Eminems tionde studioplatta, oannonserade ”Kamikaze”. Plattan sprider omedelbart gåshud över hela kroppen, soundet är felfritt och Eminem har en rå styrka som vi inte hört på skiva på ett bra tag. Tillsammans med Dr. Dre har han som övergripande producent lyckats slå an den där guldådran där skivan rulla
KANYE WEST – YE

KANYE WEST – YE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström KANYE WEST: ”Ye” ( GOOD/Def Jam) Kom Kanye West ut som bipolär? Efter släppet av hans åttonde studioalbum ”Ye” har frågan exploderat i pressen medan den riktiga frågan har fått stryka på foten hos många recensenter: Är det här bra? Man får ge Kanye att han har arbetat på med många sidoprojekt, men det har ändå gått två år sedan förra fullängdaren ”The Life of Pablo” (GOOD/Def Jam) och det märks. ”Ye” är en sjuspårig platta som drar en blott lite över tjugotre minuter lång energilös och faktiskt tämligen fantasilös historia. I vanlig ordning får man säga att försöker Kanye provocera, han till och med använder sin dotter som bollblank i ”Violent Crimes” och spekulationerna är om ”I Thought About Killing You” handlar om att begå självmord eller att mörda sin fru.
PUSHA T – DAYTONA

PUSHA T – DAYTONA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PUSHA T: ”Daytona” (Def Jam) Pusha T gick ut kontroversiellt redan med omslaget till sin tredje platta ”Daytona” när Kanye West, som producerat hela albumet, slängde ut åttiofemtusen dollar för rättigheterna till bilden av megastjärnan Whitney Houstons röriga badrum fyllt med droger. Osmakligt, naturligtvis, men om man håller sig till musiken är plattan helt klart någonting att ha i sin hiphop-samling. Det man kan fråga sig dock är varför Pusha T nöjer sig med sjuspårig platta med en speltid på löjligt korta tjugoen minuter. Det är trots allt tre år sedan förra skivan ”King Push – Darkest Before Dawn: The Prelude” (Def Jam) släpptes så han har haft gott om tid på sig. Det är inte orimligt att ”Daytona” i stort är Wests verk fastän Pusha T får stå för utförand
PLAYBOI CARTI – DIE LIT

PLAYBOI CARTI – DIE LIT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström PLAYBOI CARTI: ”Die Lit” (AWGE/Interscope) Playboi Carti, som egentligen heter Jordan Carter, är i sann mening inte en debutant men ”Die Lit” beskrivs ändå på sina ställen som hans första platta. Oavsett är den definitivt ett genombrott, Playboi Carti tog dessutom alla på sängen genom att tillkännage albumet dagen före släppet, och skivan som andas självsäkerhet. Han liksom valsar in som om hans plats i hiphopvärlden är självklar, ”Die Lit” försöker inte att övertyga någon utan är behaglig– i positiv mening. Förvisso med gäster som Nicki Minaj, Young Thug, Lil Uzi, Travis Scott och många fler kan man inte säga att plattan är på något sätt eller vis anspråkslös. Playboi Carti däremot är inte en superstark rappare i min mening, han har ett mumlande för sig som gör
ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

ROYCE DA 5’9 – BOOK OF RYAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROYCE DA 5'9: ”Book of Ryan” (Entertainment One/Heaven Studios) För knappt två månader sedan förutspådde jag att ”PRhyme 2” med Royce da 5´9 och DJ Premier skulle ligga kvar som ett av årets bästa album. Royce da 5'9 tycks vara ute efter att stå högst på prispallen när han nu släpper ”Book of Ryan”, denna efterlängtade platta som hängt i luften på grund av förseningar. Vad Royce da 5'9 kan ha ändrat på ”Book of Ryan” sedan 2016 när albumet sades vara så gott som färdigt vet jag inte, men oavsett så fungerar det. Riktigt bra till och med. Vi får personliga och rättframma historier i klassisk Detroit-stil och Royce da 5'9 har ju som välkänt något av magiska fingrar när det gäller att producera och tillsammans med Mr. Porter och S1 är spåren riktigt tajta. Jag k
JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

JANELLE MONÁE – DIRTY COMPUTER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JANELLE MONÁE: ”Dirty Computer” (Bad Boy) Jag har sett Monáe spela live och kanske är det därför jag hade höga förväntningar på ”Dirty Computer”. Sångerskan kan nämligen koppla suveränt med sin publik och hon har en röst som på inget vis är konstlad. Hon vet vad hon sysslar med. Men som sagt, jag hade höga förväntningar. Plattan är i stort någon typ av ytlig pop/R&B och jag blir lätt uttråkad av just denna ytlighet. Jag vet att Monáe kan bättre, och antagligen har hon åkt alltför mycket snålskjuts på hennes relation med Prince – många recensenter har utan ett uns av självkritik till och med insisterat på att Monaé plockat upp Prince stafettpinne. Själv tycker jag att det kan nog vara att ta i en smula, men ”Dirty Computer” har ljusglimtar. I ”Crazy, Classic, Li
CARDI B – INVASION OF PRIVACY

CARDI B – INVASION OF PRIVACY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström CARDI B: ”Invasion of Privacy” (Atlantic) Jag erkänner, den här plattan kunde ha gått mig förbi utan något större intresse: Instagram-personlighet och realityteve skriker inte direkt att här finns en guldklimp till hiphopare. Som nu tur är gjorde den inte det och Cardi B är en riktig guldklimp. ”Invasion of Privacy” är tjugofemåringens debutalbum och det dundrar. Hon är östkusten trogen och attityden är i flytande Bronx-stil. Samarbetena kring plattan är många, bara andelen producenter är helt galet stor och det förvånar mig verkligen att skivan ändå blivit en sådan stark helhet. Cardi B har tagit med sig några gäster i studion, bland andra Chance the Rapper, Migos, 21 Savage, Kehlani och SZA. Men saken är att även om det låter bra så skulle hon lätt kunnat b