DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 2: 80-TALET OCH FRAMÅT
av Peter Sjöblom
I den andra och sista delen av Peter Sjöbloms artikel om hemlösa Bob Dylan-låtar gör han nedslag i först och främst åttio- och nittiotalen. Del ett finns att läsa här.
Det är nästan ett stående skämt att Dylan från åttiotalet och framåt helt tappade omdömesförmågan och gav ut skivor som var en skugga av vad de kunde ha blivit. Paradexemplet är "Infidels" där han till förmån för, exempelvis, "Don't Fall Apart on Me Tonight" valde bort, exempelvis, den majestätiska bandversionen av "Blind Willie McTell". Och att skivan i sin råmixade form lät mycket bättre än den välfernissade produkt som nådde skivköparna hösten 1983. Det är lika roligt som det är frustrerande att med utgångspunkt i de låtar som ratats eller förvisats till undanskymda platser fantisera om vad som ku