söndag, mars 7

Tagg: folkmusik

BECHES INDIAN BREW – BECHES INDIAN BREW

BECHES INDIAN BREW – BECHES INDIAN BREW

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BECHES INDIAN BREW: ”Beches Indian Brew” (Country & Eastern/Naxos) Trummisen Bengt Berger är en av de svenska musiker som jag har allra djupast respekt för. Hans passion och integritet som musiker, rentav visionär, går inte att ifrågasätta. Hans medverkan på oräkneliga skivor gör honom dessutom till en nyckelperson inom den svenska utforskande musiken från början av sjuttiotalet fram till idag, från G.L. Unit, Arbete & Fritid, Don Cherry, Turid, Archimedes Badkar, Spjärnsvallet, Bitter Funeral Beer Band, Bolon Bata och till och med Dag Vag och Imperiet, till idag aktiva musikergrupperingar som Berger Knutsson Spering och, framför allt, Beches Brew vilkas utgivning säkras av Country & Eastern, det skivbolag som Berger är med och driver och som jag så f
ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON: ”Ori Variations” (Country & Eastern/Naxos) ”Ori Variations” är den andra gemensamma skivan med organisten Elisabeth Engdahl och saxofonisten Thomas Gustafsson som ges ut av Country & Eastern; den följer på 2012 års ”Piece in Peace”. Det finns både likheter och skillnader mellan de båda skivorna. På bägge lägger kyrkorgeln tunga nästan ambienta bakgrunder som den folkinspirerade sopransaxen agerar mot i mjuka, dansanta rörelser. Och som på ”Piece in Peace” finns det en tredje ”musiker” här, själva rummet – denna gång Fässbergs kyrka i Mölndal med ett slags saklig rymdklang som binder ihop instrumentens egna klanger – kyrkoinspelningar kan annars vara problematiska då den akustiska storslagenheten lätt kan domin
THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE JERRY DOUGLAS BAND: ”What If” (Rounder) Jerry Douglas har medverkat på fler skivor än vad någon hinner räkna upp under sin livstid. Inte konstigt då han nog är den mest flyhänta dobrospelaren i världen. Vem skulle rimligtvis vara skickligare än han? Men det är också hans problem. Han drar sig inte för att utnyttja hela sin kapacitet så fort han för möjlighet, och allra störst möjlighet får han förstås på sina egna skivor. Det spelar ingen roll att han har rötterna i bluegrass då han till sitt förhållningssätt och med sin tekniska briljans ligger betydligt närmare fusionmusiken och alla dess många tröttsamma akrobater. Att han gärna väver in jazz i sin musik – som på ”What If” – är därmed knappast förvånande eftersom jazzen när den är som sämst gärna lockar
MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MARTIN SIMPSON: ”Trails and Tribulations” (Topic) Martin Simpson var en av dem som på sjuttiotalet klev fram på den brittiska folkmusikscen som alltid har varit generös mot utmärkta gitarrister. Genom åren har utvidgat sin engelskt färgade repertoar med bland annat irländsk och amerikansk musik, och hans utgivning är diger. I synnerhet om man räknar in alla de skivor där han delat strålkastarljuset med andra folkprominenser och de plattor han medverkat på i bakgrunden som studiomusiker. På listan över samarbetspartners står bland många June Tabor, Jessica Radcliffe och den mångsidige Los Lobos-medlemmen David Hidalgo. Som sig bör speglar ”Trails and Tribulations” Simpsons bredd. Han väver samman traditionerna han är bevandrad i, låter amerikansk bergsbanjo stö
PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PAUL BRADY: ”Unfinished Business” (Proper) Paul Brady är något av en irisk institution, med ett förflutet i grupper som The Johnstons och den irländska folkmusikens slagskepp Planxty. Precis som flertalet andra gamla Planxty-medlemmar skaffade sig Brady när han lämnade gruppen en livskraftig solokarriär som genererat ett ansenligt antal skivor. Fast nu var det ett tag sedan han senaste studioplatta gavs ut – mellan ”Hooba Dooba” och ”Unfinished Business” har det gått sju år. Precis som med så många artister som gått från folkmusik till mogenrock kan man hos Brady fortfarande ana ursprunget. Ibland mer tydligt, som när han på ”Unfinished Business” slänger in de traditionella låtarna ”The Cocks Are Crowing” och ”Lord Thomas and Fair Ellender”. Det är också då ha
PETER ROWAN – MY ALOHA!

PETER ROWAN – MY ALOHA!

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PETER ROWAN: ”My Aloha!” (Omnivore) Peter Rowan är en grand old man som har varit verksam ända sedan tiden i grupperna Earth Opera och Sea Train, vilket kalendariskt betyder sedan skiftet sextio/sjuttiotal. Trots det och trots samarbeten med ett antal namnkunniga artister därefter (inklusive Jerry Garcia) har hans karriär mestadels ägt rum strax utanför den bredare allmänhetens synfält. Bryr man sig inte om amerikansk rotmusik är risken att man inte känner till honom alls. Vanligtvis hittar man honom i bluegrass-sammanhang, men på ”My Aloha!” tar han sig – precis som titeln signalerar – med ett knippe mestadels originallåtar till Hawaii. Både bildligt och bokstavligt; skivan är inspelad i Honolulu med lokala musiker. Och där tappade han 99% av lyssnarna och ja
RICHARD THOMPSON – ACOUSTIC CLASSICS II

RICHARD THOMPSON – ACOUSTIC CLASSICS II

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom RICHARD THOMPSON: ”Acoustic Classics II” (Proper) Första volymen av Richard Thompsons ”Acoustic Classics” kom för några år sedan men var inte särskilt imponerande. Med enbart en akustisk gitarr gav han ett tvärsnitt av sin solokarriär, vilket inte var ett långsökt tilltag eftersom han under alla år med framgång gjort konserter i det intima formatet. Men vad ”Acoustic Classics” allra tydligast visade är hur viktig just publiken är för situationen. Skivan simulerade en Richard Thompson-konsert men saknade dess spänning. Det samma gäller för ”Acoustic Classics II”. Tidsspannet är större denna gång; Thompson har inte bara valt låtar från skivorna i eget namn och dem tillsammans med före detta frun Linda utan går längre bakåt, till tiden med de stilbildande folkroc
MULATU ASTATKE – MULATU OF ETHIOPIA

MULATU ASTATKE – MULATU OF ETHIOPIA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MULATU ASTATKE: ”Mulatu of Ethiopia” (Strut) Jag minns precis var och när jag första gången hörde etiopisk populärmusik från sjuttiotalet. Jag minns också exakt hur det kändes i just det ögonblicket. Ingenting annat hade någonsin tidigare fått mig att känna likadant. Jag kan helt sanningsenligt säga att ingenting annat har fått mig att känna exakt samma sak därefter heller. Det är något som är så specifikt för den etiopiska musiken att det gör den oersättlig. Helt motsättningslöst låter den med sina märkligt perspektivförskjutna rytmer både främmande och i sitt mer eller mindre tydliga släktskap med både funk, afrofunk, jazz och reggae helt naturlig. Det garanterar en beständig suggestionskraft. Det har genom åren kommit en mängd olika utgåvor med etiopisk mus
TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TRAD.ATTACK!: ”Kullakarva/Shimmer Gold” (Trad.Attack Music) Estniska Trad.Attack! – med punkt och utropstecken – har ett passande namn då de tar sats i folkmusiken men häver sig framåt med rockens kraft. Ett annat sätt att uttrycka det är att de tar det sämsta ur bägge världar och presterar något som på sin höjd skulle platsa i Melodifestivalen. ”Kullakarva”, eller om man föredrar det internationellt anpassade ”Shimmer Gold”, är deras andra fullängdare, utgiven på eget bolag men med pengar från bland annat Telia. Trad.Attack! verkar överhuvudtaget inte ha något emot att fiska efter sidoinkomster. Deras hemsida erbjuder förutom skivor merchandise i form av tröjor, väskor, örhängen och babybodies. Men det största problemet är kanske inte att deras webbsida se
SPELMANSSTÄMMA – MED MUSIKMÖTET I FOKUS

SPELMANSSTÄMMA – MED MUSIKMÖTET I FOKUS

ARTIKLAR, NYHETER
av Jenny Franke Spelmansstämman i Degeberga i Skåne är en årlig träffpunkt för professionella musiker och amatörer och publiken tillika, där musiken bubblar och sjuder både förutbestämt och improviserat. Jenny Franke har varit där och både lyssnat och träffat flera av dem som gör stämman till vad den är. En solig sommarsöndag mitt i juni sitter jag i Gärds härads hembygdspark i Degeberga, Skåne, och talar med delar av arrangörsgruppen till Degebergastämman. I bakgrunden hör vi musikanter som framträder på dansbanan en bit bort. Det är en, efter tre-fyra dagars intensivt arbete plus alla förberedelser, lite tufsig och sliten men glad samling som ser till att stämman lever vidare. Tonen är hjärtlig, lite bullrigt skånsk och talet löper som en slags stafett arrangörerna emellan.