måndag, april 23

Tagg: folkmusik

YOU ARE WOLF –KELD

YOU ARE WOLF –KELD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom YOU ARE WOLF: ”Keld” (Firecrest) Man kan undra över alla konstiga bandnamn nu för tiden. Inte för att substantiv i bestämd form plural alternativt singular alltid var så spännande som namn men de hade i alla fall någon form av rim och reson. You Are Wolf är liksom inget namn, det är ett påstående. Som dessutom är fel. Jag är ingen varg. Inte heller heter jag Wolf, jag heter Peter, det står på mitt leg och längst upp i den här recensionen. Dessutom låter You Are Wolf som något som jag under normala omständigheter undviker att befatta mig med. Som något dåligt indieband, eller ännu värre, något slags technokollektiv som åker runt och spelar för aspackade svenskar med moralisk frigång på någon sydeuropeisk semesterort. Lyckligtvis leder namnet tankarna åt helt f
JOAN BAEZ – WHISTLE DOWN THE WIND

JOAN BAEZ – WHISTLE DOWN THE WIND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JOAN BAEZ: ”Whistle Down the Wind” (Proper) Låt det omedelbart vara sagt: Jag står inte ut med Joan Baez. Hon har gjort en (1) låt som jag kan fördra – ”Diamonds & Rust" – och det är inte särskilt mycket att komma med under vad som känns som en femhundraårig karriär. Jag vet att detta låter nedlåtande men för mig har hon mest varit en irriterande statist i berättelsen om Bob Dylan, någon som ibland dök upp under hans tidiga konserter med sin äppelkindade rättskaffenhet och kristallklara röst skälvande av ett heliumvibrato som får mig att vilja kasta möbler omkring mig. Så det är knappast ett bra sätt att sälja in Joan Baez av idag hos mig med argumentetet att hon har rösten i behåll. Det som jag under vad som känns som femhundra år hela tiden har önskat är e
ERIKA RISINGER – RIKSSPELMAN VID VÄRLDSMUSIKENS KORSVÄG

ERIKA RISINGER – RIKSSPELMAN VID VÄRLDSMUSIKENS KORSVÄG

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke träffar och porträtterar Erika Risinger, riksspelmannen som rör sig på flera fält samtidigt och genom tiderna från Hjort Anders till Stefan Andersson. Erika Risingers främsta gebit är världsmusik och folkmusik. Hon är uppvuxen med sin moster Ninni Carr, riksspelman, som förebild och har därför stått folkmusiken nära sedan barnsben. Vi sitter på Degeberga spelmansstämma och samtalar en stund om hennes musik. Hon spelar de flesta stilar och har bland annat spelat violin i kammarmusikaliska uppsättningar på Göteborgsoperan som avbräck till folk och världsmusiken. Vintern 2017 samarbetade hon med Stefan Andersson, viskompositör och sångare, med ett historiskt visprojekt. ”Made in China” heter föreställningen och handlar om skeppet Götheborg och dess
SHANBEHADEH & MIRLASHARI – LIVE PÅ MUSIKALISKA, STOCKHOLM

SHANBEHADEH & MIRLASHARI – LIVE PÅ MUSIKALISKA, STOCKHOLM

LIVE!, NYHETER, RECENSIONER
SAIED SHANBEHADEH & ROSTAM MIRLASHARI: Musikaliska, 29 oktober 2017 av Thomas Wihlman (foto: Danish Saroee) Det är show, det är allsång, det är dans, det är handklappningar, det är vemod. Det är iranska musiker, delvis med afrikansk anknytning som intar Musikaliska Akademiens stora sal. Och tror du mig inte så kan jag lägga till att här finns också en judisk och en etiopisk koppling. Så här, som någon politiker plägar säga: Det finns afro-iranier, ättlingar till östafrikanska slavar som hamnade i Iran. Många av dessa anammade den muslimska tron, men en del behöll sitt arv, bland annat judendom. Av allt detta har blivit en afro-iransk musiktradition, som vi på konserten får uppleva via den musikaliske giganten Saeid Shanbehadeh. Med sin afro-iranska bakgrund dansar han också
JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

JAZZIG VÄRLDSMUSIK MED MELODIC MELANGE

LIVE!, NYHETER, RECENSIONER
av Thomas Wihlman Melodic Melange: Stallet, Stockholm, 22 oktober 2017 Melodic Melange heter en konstellation av eminenta musiker, med Anders Hagberg, känd bland annat från Mynta och Yggdrasil, som initiativtagare och sammanhållande kraft. Det handlar här om spännande kombinationer och möten. Under oktober/november är man på konsertturné i landet och MONO sökte sig till trevliga Stallet i Stockholm för att lyssna. Spänningen ligger inte bara i mötet mellan palestinskbördige Ahmad al Khatibs oud och Hagbergs saxofoner och flöjter, utan också i Lisbeth Diers slagverk av en mängd olika typer och inte minst i Johannes Lundbergs sofistikerade och nyanserade basgung. Lägger vi till detta de arabiska klangerna roll och inspiration från samisk jojk så förstår ni att det här är inte
GÖRAN MÅNSSON & FRIENDS – OL’ JANSA

GÖRAN MÅNSSON & FRIENDS – OL’ JANSA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GÖRAN MÅNSSON & FRIENDS: ”Ol' Jansa” (Caprice) Det är ju egentligen rätt bra. Kärleksfullt gjort, på uppdrag av Caprice och Svenskt visarkiv. Med fritt sinne men stor respekt för Olof Jönsson, pipspelmannen vars arkivinspelningar ”Ol' Jansa” inspirerats av. Sympatiskt att tvinna svenska musiktraditioner med japanska, roligt med koto, som i ”Al's Car” och ”Från Haverö till Yokohama”. Fint att höra Göran Månsson hantera flöjter och pipor med sådan lätthet, och trevligt att Emma Ahlberg – känd från bland annat folkmusiktrion Ahlberg, Ek & Roswall – medverkar. Men ändå. Musiken når inte fram till mig. Det är som att den sträcker sig mot mig, vill omfamna mig, men försöket kommer av sig, som om ett osynligt flor mellan oss stoppar ömhetsgesten och förvandla
BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

BITTER FUNERAL BEER BAND – PRAISE DRUMMING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BENGT BERGER & BITTER FUNERAL BEER BAND: ”Praise Drumming” (Dragon) Lyckligtvis fanns det ett och annat som lyfte åttiotalet ur sitt erbarmeliga elände, både inom jazzen och rocken. Och bortom. Sådant som Bitter Funeral Beer Band som håller än idag och som gör att man kan om kanske inte just fördra, så i alla fall lättare förtränga årtiondets mer osmakliga yttringar. Det är egentligen bara sopransaxen och den bandlösa basen som här och där låter antyda att ”Praise Drumming” spelades in 1986 (och gavs ut året därpå). Generellt sett har den sin fräschör i behåll. Å andra sidan är det inte konstigt att ”Praise Drumming” är så bra som den är då flera av tidernas bästa och mest vidsynta svenska musiker medverkar, bland dem Anita Livstrand, Thomas Mera Gartz, Si
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE KOSSOY SISTERS WITH ERIC DARLING: ”Bowling Green” (Tradition, 1956) När antropologen, mystikern, filmavantgardisten och inte minst skivsamlaren Harry Smith sammanställde sin ”Anthology of American Folk Music” startade han en långsam revolution. För skivbolaget Folkways räkning sammanställde han tre tematiskt uppdelade dubbel-LP med låtar av både svarta och vita artister som han hämtade ur sin privata samling av stenkakor från tjugo- och trettiotalet. Skivorna blev fundamentet för den folkmusik-revival som kulminerade på sextiotalet med Bob Dylan som galjonsfigur. Idag tar vi Dylan för given och det är lätt att glömma bort hur subversivt hans angreppssätt på den traditionella musiken faktiskt var, men lyssna på hur folksången lät under femtiotalet och det b
RICHARD THOMPSON – ACOUSTIC RARITITES

RICHARD THOMPSON – ACOUSTIC RARITITES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom RICHARD THOMPSON: ”Acoustic Rarities” (Beeswing) Knappt har ”Acoustic Classics II” hunnit svalna efter utgivningen förrän Richard Thompson släpper ännu en skiva med akustiska nyinspelningar av äldre låtar. Men till skillnad från de föregående plattorna i serien fyller ”Acoustic Rarities” en funktion då tonvikten ligger på låtar som han gett bort till andra och sådana som fram tills nu legat outgivna helt och hållet. Med andra ord slipper vi de mest redundanta nyversionerna av låtar som alla Thompson-fans redan har hört hundratals gånger. Visserligen skiftar glöden en aning mellan plattans låtar men generellt sett låter Thompson mer inspirerad här än vad han gjorde på de två föregående delarna i ”Acoustic”-serien. Helt enkelt verkar också han tycka att det är r
LINDA PERHACS – I’M A HARMONY

LINDA PERHACS – I’M A HARMONY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LINDA PERHACS: ”I'm a Harmony” (Omnivore) Det finns vissa skivrariteter som det tycks råda enig skivsamlarkonsensus kring. ”Alla” verkar gilla Damons ”Song of a Gypsy” (1968), Vashti Bunyans ”Just Another Diamond Day” (1970) och Linda Perhacs ”Parallellograms” (1970). Om ni inte känner till dem så gör det inte så mycket för de är allihop brutalt överskattade och vars enda ”kvaliteter” är att de innan de många återutgivningarnas tid var fruktansvärt svåra att hitta. Uppmärksamheten kring nyutgivningarna av nämnda skivor ledde i samtliga fall till att artisterna gjorde mer eller mindre lyckade comebackförsök – Linda Perhacs är med ”I'm a Harmony” inne på sin tredje skiva, efter 2014 års ”The Soul Of All Natural Things”. ”Parallellograms” var en irriterande inneh