Fasching – Mono

Feb112020 by adminNo Comments

FORQ – FOUR

av Thomas Wihlman FORQ: ”Four” (Forq) I vår får Fasching fint besök av charmiga jazzgruppen Forq. Det fjärde albumet kom nyligen och har titeln ”Four”, vilket ju inte låter så konstigt. Om något är konstigt är det musiken, lite galen är den ju. Fast egentligen är den inte galen, men jo, kanske lite eljest ändå om ni förstår vad jag menar. Form kan ses som en avknoppning ur välkända Snarky Puppy-kollektivet. Från Forqs originalsättning finns nu bara keyboardisten Henry Hey kvar, men bandet har fått fina ersättare, med Snarky Puppy-gitarristen Chris McQueen, basisten Kevin Scott och trummisen Jason JT Thomas. Men varför är det bara grabbar i Snarky Puppy och Forq? Ett kollektiv på ett tjugotal män, alla i tjugonio-och-ett-halvt-årsåldern, ungefär typ. Vågar det manliga kontrolle

YOTAM SILBERSTEIN – FUTURE MEMORIES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR

av Thomas Wihlman YOTAM SILBERSTEIN: "Future Memories" (Jazz And People) Ett annorlunda album, tillkommet på ett alldeles särskilt sätt. Nämligen genom fundraising. Kanske en indikation att det inte är alldeles lätt att få ut jazz i dagens skivindustri. Nå, det blev ett album, "Future Memories", där israeliske, numera New York-boende Yotam Silberstein leker sig fram på gitarrhalsen. Det är mer än vackert, åtminstone på de flesta spåren. Men till varudeklarationen hör också, att det är någon slags be-bop/latinamerikansk fusion. I det latinamerikanska får vi nog fokusera på Brasilien, och influenser från sådana som Antonio Carlos Jobim och bossanovan. Här har säkert pianisten, bland annat, Vitor Gonçalves haft stort inflytande. Det är harmoniskt, och kanske mer melodiskt ä

MATHIAS LANDAEUS TRIO OCH DANIEL BOYACIOGLU SÄNKER TEMPOT

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER

av Linda Bönström (foto: Per Kristiansen) Med nya skivan ”Bön för världen” (Brus & Knaster) testar jazzgruppen Mathias Landaeus Trio och estradpoeten Daniel Boyacioglu ett nytt musikaliskt uttryck. Ni har arbetat tillsammans länge, hur började det hela? – Det började runt år 2000 då vi båda ingick i jazzklubben Faschings husband i Stockholm. Varför har det tagit så lång tid innan ni slagit er ihop för en gemensam platta? – Vi har bott i olika städer, och gjort väldigt mycket på var sitt håll. Hur har ni arbetat er fram – skriver och spelar ni tillsammans från början eller gör var och en sin egen del, så att säga? – Jazz fungerar ju så att varje individ i ett band redan lagt väldigt mycket tid på sitt eget uttryck. När man gör en låt, ses och spelar in handlar d