måndag, juni 24

Tagg: Elvis Costello

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom ser sig om i vrede när MONO sammanfattar 2018. Den här årssammanfattningen är nog inte särskilt bra. Men så var det inte heller ett särskilt bra år. Utan att bli påträngande personlig och generande privat kan jag säga att jag många gånger tänkt på både Jim Carroll och Reverend Gary Davis det gångna året. Det gör jag visserligen då och då även andra år, men jag gör det helst av betydligt trevligare anledningar än vad jag haft i år. Som sagt, vi ska inte gå in närmare på det (låttitlarna ger ledtrådar så det räcker), men det har gjort att resten av världen känts rätt fjärran. Till exempel har jag inte brytt mig särskilt mycket om turerna kring Svenska Akademien. Kulturprofilens tölpaktiga beteende är förstås skandalöst, men övriga ledamöters upp
DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Johnny Cash: Forever Words” (Sony Legacy) Det finns ett cyniskt drag hos projekt som ”Johnny Cash: Forever Words”. Upphittade, tidigare opublicerade texter av en avliden artist tonsätts av andra artister, och även om uppsåtet har varit respektfullt – det är countrysångarens son John Carter Cash som valt ut och godkänt låtskrivarna till den här skivan – så känns det som ett sätt att, om uttrycket ursäktas, casha in på ett legendomsusat namn. Skivan är en något senkommen pendang till boken ”Forever Words – The Unknown Poems” som gavs ut för några år sedan, och låt vara att även sådana postuma textsamlingar omgärdas av en känsla av spekulation så känns det i alla fall bättre i sak än det gör att låta utomstående göra egen musik till det det skr
BEATLES UNDER LUPP – PAUL McCARTNEY: OFF THE GROUND

BEATLES UNDER LUPP – PAUL McCARTNEY: OFF THE GROUND

BEATLES UNDER LUPP, NYHETER, SERIER
av Thomas Renhult I serien Beatles under lupp tar Thomas Renhult sig en titt på Paul McCartneys soloplatta ”Off the Ground”. ”Off the Ground” kom ut 1993 och var den sista skiva Paul McCartney gjorde innan han kom in i en ny fas full av inspiration och kreativitet som har resulterat i ett flertal lysande album sedan slutet av nittiotalet (kan speciellt rekommendera ”Flaming Pie” från 1997 och ”Electric Arguments”, som han gjorde tillsammans med musikern Youth under bandnamnet The Fireman och som gavs ut 2008). Om McCartneys belackare vill få sin ensidiga bild av honom bekräftad är ”Off the Ground” ofta lysande för det ändamålet. Den är nämligen slickt välproducerad, musiken känns ofta oinspirerad och många av texterna handlar om hur man ska förbättra världen och att det är dum
PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

PÅ JULEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom tycker inte om julen. Han tycker så illa om julen att han var tvungen att bearbeta sin neuros i en krönika. Nu är det dags för det perenna traumat igen. Skränets, den ondskefulla risgrynsgrötens och den tillkämpade frikostighetens högtid. Varför ska man vara särskilt generös just på julen? Kan man inte vara det jämt? Vara lite hygglig mot sina nära året om och ge saker av kärlek utan att det står i almanackan? Dessutom finns det tomtar på julen. Redan flera veckor i förväg går de omkring på gatorna helt öppet och alla accepterar det som om det inte vore ett dugg konstigt. Tänk på saken: det handlar om vuxna maskerade män (för jag förmodar att majoriteten av tomtarna fortfarande är män, det låter i alla fall så när de skrockar sitt ho-ho-ho) som l
FÖRMODLIGEN VÄRLDENS BÄSTA LÅT

FÖRMODLIGEN VÄRLDENS BÄSTA LÅT

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Många låtar är den bästa som gjorts för sådant är ju subjektivt och kan inte mätas. Men Peter Sjöblom tror sig i alla fall veta vilken som han tycker är världens bästa låt. Jag har aldrig varit i London och sett solen gå ner över stadsdelen Waterloo men jag har sett det på plats många, många gånger. Jag har bländats av taxibilarnas skyltar, sett folk svärma som flugor vid tunnelbanestationens mynning, sett Terry och Julie gå över bron som de gör varje fredagskväll för att tillsammans kasta av sig veckan som gått med en helg där bara de själva existerar i varandras oavslutade blickar. Jag har sett solen gå ner över Waterloo och varit i paradiset. Att jag sett detta gång på gång trots att jag inte ens varit i London är naturligtvis Ray Davies förtjänst. Så levan