onsdag, mars 29

Tag: Eldtuppen

LINDA BÖNSTRÖMS ÅRSKRÖNIKA

LINDA BÖNSTRÖMS ÅRSKRÖNIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström (foto: Linda Bönström & Sture Svensson) Linda Bönström sammanfattar både sitt decennium och sitt 2019. Det känns tryggt nu när vi rusar mot decenniets slut. Kanske bjöd 2010-talet inte på några större överraskningar, men vad gör det! Det blev som jag sade! På ett ungefär… Det var blött, det var för kallt, det var för varmt, det var skoj och det var förbannat skoj, tårar till trots. Så tiotalet, tack. Annika Norlin, förra årets Taubestipendiat, fortsatte sitt segertåg och kammade hem en Grammis för Årets hållbara artist och Sveriges Radios novellpris för ”Mattan”. Norlin är i mitt tycke landets mest framstående artist samtidigt som hon tycks förbli en doldis – alla har hört henne men få kan placera henne på musikkartan. Hennes medverkan i omåttligt populära
LIVE! LARS WINNERBÄCK – KARLSTAD 21/11 2019

LIVE! LARS WINNERBÄCK – KARLSTAD 21/11 2019

LIVE!, NYHETER
av Linda Bönström (foto: United Stage/Wikimedia Commons) LARS WINNERBÄCK: Löfbergs Arena, Karlstad 21/11 2019 Från Saab Arena i Linköping till Globen i Stockholm går Lars Winnerbäcks turnévägar denna gång. Torsdagskvällens spelning visar att han vet vad han går för. Faktiskt verkar Winnerbäck mer bekväm på scen än på länge och är ovanligt talför mot sin lojala publik. Efter senaste albumet ”Eldtuppen” förväntar man sig att Winnerbäck ska köra mycket nytt material men istället blir det en härligt nostalgisk blandning av låtar. Det är en schysst resa mellan det sorgligt vackra och glädjefyllda allsångslåtar. Inför den här turnén har Winnerbäck som vanligt handplockat sitt band med hjälp av gamla polaren Jerker Odelholm (bas) och uppställningen fungerar utmärkt med Staffan Johans
LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

LARS WINNERBÄCK – ELDTUPPEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LARS WINNERBÄCK: ”Eldtuppen” (United Stage) Tiden tycks gå, hur länge har jag egentligen hängt upp mitt liv på Lars Winnerbäcks musik? Tja, de rätt okända pärlorna till demokassetter med början från 1994, ”Lars och mina damer och herrar”, ”3486 ord från Lars Winnerbäck” och ”Risajkling” sitter i ryggmärgen. Otaliga konserter på det. Jag har alltid fascinerats av hur Winnerbäck lyckats variera stilen mellan varje platta men ändå varit så tydligt just Winnerbäck. Nu är det tre år sedan han bjöd på ett fullängdsalbum men när ”Eldtuppen” släpps är jag nervös. Kommer den att hålla? Hade jag blivit ombedd att skriva en recension efter två tre lyssningar hade jag sågat ”Eldtuppen” vid anklarna. Men jag bidar min tid, låter den landa och plötsligt är den inte helt kl