fredag, mars 5

Tagg: Damien Rice

LEONARD COHEN – THANKS FOR THE DANCE

LEONARD COHEN – THANKS FOR THE DANCE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LEONARD COHEN: ”Thanks for the Dance” (Columbia/Legacy) Jag är en sent utvecklad Cohen-ist får jag lov att erkänna, plattan ”Popular Problems” från 2014 med låtar som ”Did I Ever Love You”, ”Born in Chains” och ”You Got Me Singing” gjorde mig helt såld. Cohens sista studioalbum ”You Want It Darker” är i mina öron det bästa från 2016 – den är rentav storslagen. Mästerverket med låtar som titelspåret, ”Treaty” och ”Leaving the Table” släpptes blott nitton dagar innan Cohen avled och den är som ett vackert hejdå till oss alla, så när jag först hörde talas om att ett postumt album skulle släppas i år blev jag mycket skeptiskt: varför inte låta ”You Want It Darker” förbli Cohens avsked? ”Thanks for the Dance” har sammanställts av Adam Cohen, sonen som även arbetad
CARRIE TREE – THE CANOE

CARRIE TREE – THE CANOE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom CARRIE TREE: ”The Canoe” (Carrie Tree) Redan i första låten ”Sweet Illusion” höjer Brightons Carrie Tree sitt pekfinger till munnen och hyschar lyssnaren. Därmed har hon satt tonen för den folkinspirerade ”The Canoe” (hennes tredje platta i ordningen, utgiven med hjälp av crowdfunding) som förblir trogen det lågmälda uttrycket. Om någon minns Heidi Berry i hennes allra mest dämpade stunder är det en referens så god som någon. Annars kan man nämna Damien Rice för att ge en antydan om hur det låter. Eller en mindre sorglös Vashti Bunyan. Eller en Linda Perhacs i det engelska regnet istället för på någon solbadande Hawaii-playa. Problemet är att det är för lågmält. Carrie Tree sjunger så försiktigt, som om hon vore rädd för att den sköra stämningen skulle förstöras