söndag, december 16

Tagg: country

FRANKIE DAVIES – WHEREVER I GO

FRANKIE DAVIES – WHEREVER I GO

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom FRANKIE DAVIES: ”Wherever I Go” (FD Music) En EP för några år sedan och ett par singlar ifrån den ledde till att Frankie Davies både fick mediauppskattning och turnera med The Shires och Ward Thomas. ”Wherever I Go” är hennes fullängdsdebut och blandar tyngre och sprödare låtar. De rockigare spåren låter för mycket som typisk modern Nashville-rock (dessutom med vissa otäcka spår av Bonnie Raitt), så det är i de skirare låtarna som Davies kommer bäst till sin rätt. Vilket också är när hon låter sina Emmylou Harris-influenser lysa igenom som mest. Här finns talang, men Frankie Davies skulle vinna mycket på att renodla melankolin. Det är i de mer längtande och dämpade låtar som hennes fina country-röst framträder mest fördelaktigt.  
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom MIKE WILHELM: ”Wilhelm” (United Artists/ZigZag, 1976) Om jag skulle göra en lista över de coolaste sångröster jag vet skulle Mike Wilhelm absolut vara med på den. (Antagligen skulle Kaleidoscopes Solomon Feldthouse toppa denna imaginära lista.) Så det är inte mer än rätt att Wilhelm för andra gången gör entré i MONO:s artikelserie Skivor som om undan. Första gången var det med gruppen Charlatans som bara gjorde en riktig LP men som gått till historien som San Franciscos första psykedeliska band. Hur det var med psykedelian kan diskuteras – i alla fall beträffande ”The Charlatans” som mer är en uppvisning i turbofierad amerikansk musikhistoria än vad man vanligtvis förknippar med den sinnesutvidgande genren. Och även Mike Wilhelms första soloplatta hamnar i det mer ro
FESTIVAL! – GUIDE TILL SOMMARENS MUSIK

FESTIVAL! – GUIDE TILL SOMMARENS MUSIK

ARTIKLAR, LIVE!, NYHETER, PÅ GÅNG
av Linda Bönström (foto ovan: Sture Svensson) På jakt efter den ultimata festivalupplevelsen? MONO guidar dig genom Sverige och ut i Europa till de hetaste spelningarna sommaren 2018. Grönan Live! Plats: Stockholm, Sverige När: 3 maj-28 september Traditionellt kör Gröna Lund igång sin musikfestival redan i maj och med över sjuttio konserter att välja mellan så står man knappast utan valmöjligheter. För en del passar det finfint att strosa runt bland grönskan på Djurgården eller åka några plåtmonster på räls innan spelningarna, det finns en väldigt vardaglig air kring det hela trots antalet superstjärnor som äntrar scenen. 6 juni är det dags för Marilyn Manson som genom decennier attraherat en stor skara alternativrockare och när förra årets ”Heaven Upside Down”släpptes visad
WILLIE NELSON – LAST MAN STANDING

WILLIE NELSON – LAST MAN STANDING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström WILLIE NELSON: ”Last Man Standing” (Sony Legacy) Countrylegenden Willie Nelson har nyligen fyllt åttiofem och har i sin numera traditionella ordning släppt ännu ett album – hans sextiosjunde – lagom till firandet. ”Last Man Standing”, som Nelson har skrivit främst tillsammans med Buddy Cannon, är långt ifrån uppgivet vemodig men han ställer många frågor om åldrandets villkor. Nelson som själv har fått ställa in flera konserter på sistone på grund av hälsoskäl sjunger i titelspåret om att bli sist kvar – vem ska dö härnäst frågar han sig. Överlag är det svårt att påstå att Nelson förvånas, ”Last Man Standing” innehåller det vi är vana vid. Det är gud, kvinnor och politik invirat i fantastiska ballader och käcka countrytrudelutter. Utöver titelspåret är det just ba
OLD CROW MEDICINE SHOW – VOLUNTEER

OLD CROW MEDICINE SHOW – VOLUNTEER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom OLD CROW MEDICINE SHOW: ”Volunteer” (Sony Nashville) Efter att ”O Brother, Where Art Thou?” blivit en braksuccé precis i början av nollnolltalet blossade intresset för gammal bluegrass och amerikansk folkmusik upp ordentligt. På gott och ont – inte all musik som kom i kölvattnet av bröderna Coens filmberättelse har varit bra. De flerfaldigt prisbelönta old timey-revivalisterna Old Crow Medicine Shows debut, en egenproducerad kassett, förekom visserligen filmens premiär med ett par år men man kan misstänka att gruppen fick extra vind i seglen av filmens framgångar. Men även om de var tidigare ute med sin rustika stringband/bluegrass-musik lider de av just det som många av deras ”O Brother”-efterföljare lider av; det känns inte som att deras musik i första hand
DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom avhåller sig från att välja sida i kulturbråken. Han har fullt upp med att utkämpa sitt eget. Jag förmodar att det anses som moraliskt olämpligt att läsa Katarina Frostenson nu. Om det är olämpligt på något annat vis kan jag inte uttala mig om, jag har läst för lite av henne, det lilla jag de facto har läst av henne när jag var som djupast i konstprosan och poesin gav inte mersmak. Inte heller tänker jag blanda mig i diskussionen om Svenska Akademiens snille och smak eller brist på snille och smak mer än genom att säga att väldigt fort tröttnar på alla prestigepositioneringar och kulturbråk, stora som små; vuxna människor som beter sig som om morsan eller farsan glömde att hämta dem på dagis samtidigt som de – de kvarglömda – snarstucket försöker
GRETCHEN PETERS – DANCING WITH THE BEAST

GRETCHEN PETERS – DANCING WITH THE BEAST

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GRETCHEN PETERS: ”Dancing with the Beast” (Scarlet Letter/Proper) Gretchen Peters stora problem har alltid varit att hon har haft svårt att utmärka sig. Det finns säkert tusentals artister som liksom hon gör countryrotad musik som visserligen är trivsam men som aldrig bränner till i själen. Förra plattan ”Blackbirds” kom för några år sedan och hade väl sina stunder men skivan tynade snabbt i minnet, just för att Peters låtar är så formeltypiska. Men så bor och skördar hon också framgångar i den harmlösa medelmåttighetens högborg Nashville... Sannolikt kommer ”Dancing with the Beast” gå samma öde till mötes, att tyna i minnet. Den låter nämligen som Gretchen Peters-plattor brukar låta. Som brukligt är med hennes skivor finns här några bra låtar – denna gång het
JOHN PRINE – THE TREE OF FORGIVENESS

JOHN PRINE – THE TREE OF FORGIVENESS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JOHN PRINE: ”The Tree of Forgiveness” (Oh Boy) John Prine är djupt respekterad som låtskrivare i samma countryberättartradition som Townes Van Zandt och Steve Young, med låtar som ”Hello in There”, ”Sam Stone” och ”Saddle in the Rain” i portföljen. Men senaste gången han gav ut en platta med eget material var ”Fair & Square” 2005 – sedan dess har han gett ut flera coverplattor, bland annat en tillsammans med Mac Wiseman, och en arkivplatta med konsertupptagningar från början av sjuttiotalet. Den Prine vi kan höra idag låter dock inte som Prine från den tiden – i slutet av nittiotalet genomgick han en operation för cancer i nacken vilket fick hans karaktäristiska, från början ljusa och nasala röst att djupna. Idag är han inte alltid så stadig på stämman, me
DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

DIVERSE ARTISTER – JOHNNY CASH: FOREVER WORDS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Johnny Cash: Forever Words” (Sony Legacy) Det finns ett cyniskt drag hos projekt som ”Johnny Cash: Forever Words”. Upphittade, tidigare opublicerade texter av en avliden artist tonsätts av andra artister, och även om uppsåtet har varit respektfullt – det är countrysångarens son John Carter Cash som valt ut och godkänt låtskrivarna till den här skivan – så känns det som ett sätt att, om uttrycket ursäktas, casha in på ett legendomsusat namn. Skivan är en något senkommen pendang till boken ”Forever Words – The Unknown Poems” som gavs ut för några år sedan, och låt vara att även sådana postuma textsamlingar omgärdas av en känsla av spekulation så känns det i alla fall bättre i sak än det gör att låta utomstående göra egen musik till det det skr
COVER STORIES

COVER STORIES

ARTIKLAR, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönström plockar i sin skivsamling och jämför originalinspelningar och coverversioner av några gamla favoriter.  Första singeln från Bob Dylans ”Time Out of Mind”, en riktig pärla från 1997, var den smått melankoliska och ståtliga ”Not Dark Yet”. Exakt tio år senare valde countrysystrarna Allison Moorer och Shelby Lynne att ta sig an en drös med klassiska låtar och däribland denna som också blev plattans titelspår (och om den kan du läsa mer här.) https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/06t3Eki77t7balxvtrDe37?si=pBhmljiAQ_-dcZqWGvnkxw Den mest mest kända covern på en U2-låt är nog ”One” från ”Achtung Baby” 1991 med Mary J. Blige och U2 själva, men den version som förtjänar all uppmärksamhet är snarare den av legenden Johnny Cash. Förtjust