söndag, februari 25

Tagg: country

MIKAELA FINNE – COUNTRY SOM ÄR PÅ RIKTIGT

MIKAELA FINNE – COUNTRY SOM ÄR PÅ RIKTIGT

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
Av Thomas Wihlman (foto: Rodrigo Parras) Ung finlandssvensk tjej, från den lilla byn Sundom, utanför Vasa i svenska Österbotten, kommer till Stockholm för att gå i gymnasiet, på Fryshuset. Musikalisk som bara den och med en vurm för country som kommer från pappa. Första uppträdandena redan som liten, i en barnkör. – Att jag fick gå på Fryshuset i Stockholm. det blev min räddning, konstaterar Mikaela Finne. Jag fick syssla med det jag tyckte var roligt, det hade jag inte fått annars. Det syntes på mina betyg att det var så, andra ämnen var jag usel i. Språk borde hon i alla fall inte varit dålig i, tänker jag. Hon sjunger country och enbart på engelska. Dessutom med egna texter. Det är förstås en fördel att ha en amerikansk pojkvän, men Mikaela Finne låter inte som en svensk ar
NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom oroar sig för vad som händer om han inte är mer än sin skivsamling. Ibland när livet kommer emellan, med sina fulaste knep och lumpnaste trick, räcker musiken inte till. Antingen kommer den obehagligt nära som en slö kniv med taggig egg som skär genom sinnet, eller så känns den så avlägsen att jag inte hör den tala som annat än ett sluddrigt mummel som distraherar mycket mer än det förtydligar. Då återstår bara tystnaden och det är den största och mest plågsamma tystnaden av alla. En tystnad som är en smärta som inte känns som någon annan smärta och som inte går att rå på med annat än att man väntar tills den av någon anledning bryts av sig själv. Jag känner mig aldrig så utelämnad och övergiven som i de stunder när musiken inte gör det som den h
MARY GAUTHIER – RIFLES & ROSARY BEADS

MARY GAUTHIER – RIFLES & ROSARY BEADS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MARY GAUTHIER: ”Rifles & Rosary Beads” (Proper) Kriget tar aldrig slut, det fortsätter i huvudet på de hemvändande soldaterna. Familjer även långt från nyhetssändningarna krigszoner slås sönder – varje år beräknas långt över sjutusen krigsveteraner ta livet av sig. Enbart i USA. Lägger man till stridande från andra länder lär siffran öka markant. Hur många trauman som förblir obehandlade och hur många berättelser som aldrig blir berättade är förmodligen omöjligt att säga men Songwriting with Soldiers underlättar för många att få grepp om det ogripbara. Det är en icke vinstdrivande organisation och ett behandlingsprogram där både sårade före detta soldater och militärer fortfarande i tjänst samarbetar med professionella låtskrivare för att ge fasorna en röst o
MARGO PRICE – ALL AMERICAN MADE

MARGO PRICE – ALL AMERICAN MADE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MARGO PRICE: ”All American Made” (Third Man) Jag vill så gärna tycka om Margo Price andra album ”All American Made”, countryscenen skulle må bra av en ny kvinnlig superstjärna. Men det är inte helt enkelt att göra så. Låtar som ”Learning to Lose” tillsammans med Willie Nelson, ”Pay Gap” med sitt glasklara budskap, självrannsakande ”Wild Women” och röjande ”Cocaine Cowboy” visar att Price hör till den nya generationen av singer/songwriters från Nashville. Skivans helhet är dock inte lika stark som dess delar. Kanske beror det på att ibland känns det som Price bara skrapar på ytan och har mer att ge men som inte riktigt når fram. Måhända blir det tredje gången gillt för Margo Price och jag kommer att lyssna när det är dags.  
CARLY PEARCE – EVERY LITTLE THING

CARLY PEARCE – EVERY LITTLE THING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström CARLY PEARCE: ”Every Little Thing” (Big Machine) Carly Pearce har varit musiker sedan barnsben och efter många slitsamma år i Nashville utan att lyckats få igång sin musikkarriär är det kanske dags. Debuten ”Every Little Thing” av Carly Pearce klättrar stadigt på countrytopplistorna, och på skivan blandar Pearce ett traditionellt countrysound med vad som närmast kan beskrivas som countrypop. Det är denna blandning som gör många hoppfulla om Pearces nyskapande, moderna country. Hon har rösten och hon är en stilfull textförfattare, det är det ingen tvekan om. Mest briljerar hon med låtar som balladerna ”If My Name Was Whiskey”, ”Dare Ya” och ”I Need A Ride Home”. Plattan har också spår med intressanta inslag som exempelvis ”Feel Somethin’” med elektroniska infl
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE KOSSOY SISTERS WITH ERIC DARLING: ”Bowling Green” (Tradition, 1956) När antropologen, mystikern, filmavantgardisten och inte minst skivsamlaren Harry Smith sammanställde sin ”Anthology of American Folk Music” startade han en långsam revolution. För skivbolaget Folkways räkning sammanställde han tre tematiskt uppdelade dubbel-LP med låtar av både svarta och vita artister som han hämtade ur sin privata samling av stenkakor från tjugo- och trettiotalet. Skivorna blev fundamentet för den folkmusik-revival som kulminerade på sextiotalet med Bob Dylan som galjonsfigur. Idag tar vi Dylan för given och det är lätt att glömma bort hur subversivt hans angreppssätt på den traditionella musiken faktiskt var, men lyssna på hur folksången lät under femtiotalet och det b
CHRIS HILLMAN – BIDIN’ MY TIME

CHRIS HILLMAN – BIDIN’ MY TIME

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom CHRIS HILLMAN: ”Bidin' My Time” (Rounder) Av de gamla Byrds-medlemmarna är Chris Hillman kanske den som har varit mest aktiv genom åren. Hans rena soloskivor är inte så många men hans medverkan på andras skivor är desto ymnigare. Antingen som fast bandmedlem i bland andra Flying Burrito Brothers och Desert Rose Band, som framträdande del av tillfälliga konstellationer med exempel Stephen Stills, Ritchie Furay och gamla Byrds-kollegor, eller som välrenommerad studiomusiker. Han har alltid rört sig kring bluegrass och countryrock så det är knappast oväntat att det är i dessa environger som den Tom Petty-producerade ”Bidin' My Time” hamnar. Byrds-referenserna som finns här är tydliga – både Roger McGuinn och David Crosby medverkar på skivan och här finns ett par
THE REMEDY CLUB – LOVERS, LEGENDS & LOST CAUSES

THE REMEDY CLUB – LOVERS, LEGENDS & LOST CAUSES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE REMEDY CLUB: ”Lovers, Legends & Lost Causes” (High Flying Disc) Kanske gäller det även för musik att man får en bättre blick för något om man står en bit ifrån det. Åtminstone verkar det gälla americanan för mycket av den bästa amerikanska rotmusiken görs idag av icke-amerikaner; skandinaver, engelsmän och – som i det här fallet – irländare. Kärnan i The Remedy Club utgörs av äkta paret KJ McEvoy och Aileen Mythen. Med debuten ”Lovers, Legends & Lost Causes” ville de hylla hjältar som Tom Waits, Django Reinhardt och Hank Williams, men i Mythens röst hör jag mer av Emmylou Harris och jag kan svära på att hon kan varenda låt utantill som Carla Torgersson sjöng i numer nerlagda Seattle-bandet Walkabouts. Mythen utstrålar kanske inte samma erfarenhet s
BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

NYHETER, RECENSIONER
  av Peter Sjöblom BROR GUNNAR JANSSON: ”And the Great Unknown, Part I & II” (Normandeep Blues) Från början hade vi Daniel Norgren som med sina första skivor ställde sig som mellan hårdhudad enmansbandsblues och Tom Waits. Sedan kom Bror Gunnar Jansson med sin explosiva debutplatta 2012 och ungefär samtidigt gick Norgren bort sig i ett ingemansland mellan en sorts neofolkambient och signaturmelodierna till nordiska kriminalserier. Men Bror Gunnar Jansson stod kvar med båda fötterna i skrotbluesen, med en naturgivenhet som Norgren såhär i eftertankens kranka blekhet aldrig har haft på riktigt samma sätt. Jansson sjunger med en helt annan angelägenhet, som om det gällde livet. Och det gör det ju. Annars kan det kvitta. Bror Gunnar Jansson har inte haft bråttom med sk
LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL – LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL

LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL – LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL

NYHETER, RECENSIONER
av Linda Bönström LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL: ”Lukas Nelson & Promise of the Real” (Fantasy) Hur Lukas Nelson och Promise of the Real (POTR) får tiden att räcka till är svårt att veta, från förra årets ”Something Real” och liveinspelningen ”Earth” (tillsammans med Neil Young som bandet dessutom turnerat med) och nu till denna självbetitlade skiva. Att Lukas är Willie Nelsons son är emellanåt svårt att bortse ifrån på grund av den karaktäristiska rösten och gitarrspelet, men det ligger inte Nelson den yngre i fatet. Snarare tvärtom. Med Anthony Logerfo på trummor, Corey McCormic på bas och Tato Melgar på slagverk är den nya plattan en blandning av country, blues och till och med en smula indie tack vare bidrag från bandet Lucius. ”Find Yourself” har något ovänta