fredag, februari 26

Tagg: Chrome

GUD I GARAGET – JESUSROCK FÖR ATEISTER

GUD I GARAGET – JESUSROCK FÖR ATEISTER

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Kristen musik är inte något som lockar särskilt många utanför kretsarna av de bokstavligt talat redan frälsta. Men gräver man kan man hitta sådant som man inte måste vara omvänd för att ta till sig. Här tipsar Peter Sjöblom om en dekad skivor från jesusrockens storhetstid – från sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet – som även hårdkokta ateister kan hänföras av. Det sägs att djävulen har de bästa låtarna och om man struntar i den lilla detaljen att djävulen inte finns så stämmer det. Om vi leker med tanken att Gud existerar så har vederbörande antingen fått ta de låtar som blev över, eller så har Gud oerhört dålig smak. Det är ingen myt att den mesta kristna musiken är så mesig och larvig att man blir direkt provocerad av den icke-provokativa menlösheten. M
CANTONA GUT SYSTEM – YOKO: THE BEST BEATLE

CANTONA GUT SYSTEM – YOKO: THE BEST BEATLE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom CANTONA GUT SYSTEM: "Yoko: The Best Beatle" (Fanfar!/Border) Skivan med den underbart provokativa titeln "Yoko: The Best Beatle" (förutsatt att man är lättprovocerad) är Cantona Gut Systems första, men duon är inte så okänd som det kanske kan tyckas. Både Robert Johnson och Johan Skugge kommer från relativt nyligen nerlagda Robert Johnson & Punchdrunks, och detta nya projekt kan ses som den naturliga utvecklingen av vad det hyllade instrumentalbandet gjorde framför allt mot slutet. Soundtracks till gamla italienska skräckfilmer som aldrig gick upp på bio är förstås en given referens, men Cantona Gut System lägger till ännu mer dystopiska schatteringar. Skräcken har inte längre Dario Argentos starka färger utan går i blåsvarta, nästan monokroma svårdifferentie
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 1: CHROME

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 1: CHROME

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom CHROME: The Visitation (Siren, 1976) Kanske borde skivsamlande vara en diagnos. Och om det nu inte är sjukt så är det i alla fall inte helt friskt. Absolut inte sunt, särskilt inte när skivsamlandet slutar handla om musik och istället börjar handla om artefakter. Som en troféjakt som gång på gång slår över i en ogenerad roffande rovdrift för att säkra de coolaste skivorna som man kan imponera på sin omgivning med, och på kuppen kanske stiga i graderna inom den hierarki som toppas av några få superdealers som med en andtruten nomenklatur likt överstepräster ger direktiv till sina raritetstrånande undersåtar om vilka plattor som gäller just för tillfället. Handlare som därmed, naturligtvis, lyckas dra tusenlappar ur samlarnas plånböcker som en sadistisk tandläkare som ut