Chris Hillman

av Peter Sjöblom Peter Sjöblom sig ut på en roadtrip för att hitta guld i countryrockens tassemarker. Med fara för sitt liv väjer han för Eagles-kopior, urban cowboys och swimmingpoolscountry men kommer tillbaka med tio stycken ädelplattor från sjuttiotalet som nästan ingen kommer ihåg. Om countryrocken var en reaktion mot hippierörelsens hedonism eller en direkt konsekvens av dåtidens motkultur som ville bygga en tillvaro bortom det etablerade samhällets fyrkantiga normer är något man kan diskutera i oändlighet. Olika personer lär ge olika svar. I alla händelser är countryrocken ett exempel på att countrymusiken inte alls måste vara Ku Klux Klans propagandaavdelning med allsköns ingrodd inskränkthet utbasunerad av nasala sångare till gnällig steelguitar. En del country är natu

av Peter Sjöblom CHRIS HILLMAN: ”Bidin' My Time” (Rounder) Av de gamla Byrds-medlemmarna är Chris Hillman kanske den som har varit mest aktiv genom åren. Hans rena soloskivor är inte så många men hans medverkan på andras skivor är desto ymnigare. Antingen som fast bandmedlem i bland andra Flying Burrito Brothers och Desert Rose Band, som framträdande del av tillfälliga konstellationer med exempel Stephen Stills, Ritchie Furay och gamla Byrds-kollegor, eller som välrenommerad studiomusiker. Han har alltid rört sig kring bluegrass och countryrock så det är knappast oväntat att det är i dessa environger som den Tom Petty-producerade ”Bidin' My Time” hamnar. Byrds-referenserna som finns här är tydliga – både Roger McGuinn och David Crosby medverkar på skivan och här finns ett par

Tag: Chris Hillman

CHRIS HILLMAN – BIDIN’ MY TIME